"Granar" av frost som växer ur isen vid Björkasjö
En solig dag i mitten av februari med fem minus grader på morgonen och några plusgrader lite längre fram. Det blev en ganska lång vandring i Åkulla Bokskogar och omgivande odlingslandskap, totalt 21 km på sex timmar. Ett syfte med vandringen var att rekognoscera inför ett par kommande vandringar för Facebook-gruppen "Promenera i Falkenberg med omnejd".
Startpunkten var parkeringen vid Sumpafallen. Tyvärr blev det tvunget med bil den här dagen, busstidtabellen tillät inte en vandring av den längd som var aktuell. Annars går det att ta sig till Sumpafallen med bussen från Falkenberg mot Ullared. Man stiger av och på bussen ute på väg 154 vid hållplats Klockarbacken Ulvsbo. Den hållplatsen finns i verkligheten men syns inte på Hallandstrafikens tidtabeller. Den ligger nära bron över Högvadsån där vägen mot Skinnarlyngen tar av. Bron är alldeles uppströms fallen. Symtomatiskt är att inte ens Länsstyrelsens hemsida för reservatet beskriver hur man kommer dit per buss. Endast bil- och cykelväg till reservatet finns med.
Bussförbindelserna från Falkenberg och Varberg till Åkulla Bokskogar kunde med fördel förändras så att de stimulerade till kollektivt resande av natur- och friluftsintresserade dit. Idag verkar den som planerat förbindelserna inte ha haft en tanke på denna kundkategori.
Idealt vore någon slags mindre buss som för- och eftermiddag med en timmes mellanrum gick "skytteltrafik" mellan Falkenberg och Varberg via platser som Köinge, Svartrå, hpl vid uppfarten mot Bråtadal vandrarhem, Bockstensmosse, Åkulla, Skärbäck, Ästad, Öströö och Tvååker. Utifrån dessa platser når man sen lätt det dussin vandringsleder som finns i området och skulle då också kunna starta på ett ställe och sluta på ett annat. Det skulle likna t ex de skidbussar som i Härjedalsfjällen trafikerar Ramundberget - Fjällnäs med flera stopp längs vägen.
Ett parti längs vägen sydvästvart om gården Ängarna
Vandringen bestod i stort av en tur från Sumpafallen t o r Björksjön och runt densamma. Dock var det olika vägar på dit- och tillbakavägen. Vandringen följde till att börja med den traktorväg som går förbi gården Ängarna och sydvästvart bort mot vägen mellan Svartrå och Skinnarlyngen. I början av den och på höger sida finns ett rätt högt berg med en fantastiskt fin utsikt över dalen nedanför, kallas i folkmun helt sonika "Utsiktsberget". Dit upp finns det en liten stig som börjar på vägen mellan Sumpa och Skinnarlyngen, bara en liten bit längre bort än där vägen mot Ängarna går in.
Vy över dalen bort mot Svartrå kyrka
Efter att ha passerat gården Ängarna, som verkar obebodd och i förfall efter ett ägarbyte nyligen (någon lantbrukare ville antagligen åt marken, men hade inget intresse av byggnaderna, däremot syntes det att vallen var skördad så sent som i fjol) kommer man ut i en vacker och svagt böljande dalgång. Lång borta till vänster skymtar man Svartrå kyrka. Över dalen svävar ofta någon röd glada, men inte denna dag tyvärr. I mitten av dalen korsar man en liten bäck som rinner ner mot Lillån och Högvadsån. Bäcken har med tiden skurit sig ned i marken och bildat en rejäl ravin.
Vackra linjer i landskapet bort mot Utsiktsberget
Intill bäcken finns också resterna av den smalspåriga järnvägen mellan Falkenberg och Ullared. Den kallades Pyttebanan. Resterna utgörs av den igenväxande banvallen. Järnvägen lades ner i slutet av 1950-talet och då tog man också bort själva rälsen.
Väl uppe på vägen Svartrå - Skinnarlyngen håller man vänster. Innan nedförsbacken börjar ner mot ån så går det in en liten väg till höger som är ganska svår att upptäcka. Den går in till gamla Svartrå by (ca 500 m) som där låg väl gömd bakom ett krön så att den var svårupptäckt för fiender som tog sig fram längre ner i dalen. Hela Halland var ju under lång tid ett orosland med ständiga svensk-danska konflikter.
Gamla Svartrå by
Från gamla Svartrå by får man sen gå tillbaka ut till vägen ner mot Svartrå kyrka, det verkar nämligen inte finnas någon bro över Lillån där vid byn. Efter några hundra meter är det skyltat till höger mot bl a vandrarhemmet Bråtadal. Där i korsningen går man över Lillån och på höger sida finns rester av en gammal kvarndamm. Sen bär det långsamt uppför innan det är avtag vänster mot vandrarhemmet.
Den väg man nu följer förbi Björkekullen Ekomuseum och mot Björkasjön är rätt fantastisk: smal, slingrande och omgiven av fina stengärdsgårdar. Om man tittar vänster en bit bort mot skogen vid Björkekullen ser man helt fantastiska stenformationer skapade av människohand när ny mark bröts. Vad jag har hört så är det mesta skapat av en enda man. Helt otroligt!
Vägen från Björkekullen bort mot Björkasjön
Framme vid Björkasjön blev det rast, fika och ett fruktlöst försök att göra en brasa. Den ved som låg där under bar himmel var för fuktig att kunna elda. Att hålla med lite torr ved där kanske är något för vandrarhemmet at fundera på, många av dess gäster bruka gå ner till badet. Sjön var belagd med spegelblank is, men isen var endast ett par cm tjock. Att åka skridskor skulle inte gå för sig.
Badplatsen vid Björkasjön - veden var inte torr nog
Sträckningen runt Björksjön beskriver jag inte här, har redan relativt nyligen gjort det i ett tidigare inlägg på min blogg. Länk till det inlägget:
http://hans-orjan.blogspot.se/2015/04/bjorkasjon-runt-skog-och-skogsbruk-till.html
En trist observation på sydsidan av Björkasjön var att inget hänt på ett år med det stora och farliga hål i marken som en grustäkt skapat. Detta i anslutning till att en skogsbilväg byggdes för att få ut fallet virke efter stormen Gudrun. Markägaren fick åläggande av kommunen att fylla ut hålet så att inte djupt vatten skulle kunna finnas längst ner och att fasa av de branta kanterna som innebär risk för att någon inte ser hålet och faller ner. Det blir nog till att tjata på kommunen igen...
Riskabel grustäkt som inte åtgärdats på ett år
När nästan hela varvet runt Björkasjön var fullbordat visade det sig att det nya och unga ägarparet till vandrarhemmet var ute på gårdstunet. Vi pratade en stund. De var mycket trevliga och entusiastiska inför öppnandet som sker 18 mars. Det blir våfflor en vecka senare på Våffeldagen, som också är påskens Långfredag. Dessutom verkade de ha ett genuint intresse att ge vandrarhemmet mer profil av friluftsliv.
När man på tillbakavägen gått förbi Björkekullen igen finns efter ett tag en mycket gammal väg, med tillhörande stengärdesgård, som går in till höger och nästan håller på att växa igen. Den kan man ta så blir det en genväg ner mot Svartrå kyrka. Den gamla vägen kommer strax fram till en lite större väg, den kan man gå rakt över och fortsätta sen den lilla traktorväg som går i kanten på åkrarna. Och sen är man strax framme vid kyrkan.
Genväg över åkrarna ner mot Svartrå kyrka
Kyrkan är väldigt nätt och fin och ligger vackert i det lite böljande odlingslandskapet. Den är troligen från slutet av 1100-talet och har klarat sig igenom flera hot om rivning. Den tillhör Okome församling. Tornet är av trä och byggdes i sin nuvarande skepnad i slutet av 1700-talet. Resten av kyrkan är av sten. Jag vill minnas att den är vacker inuti, var in i den en gång när den på sommaren var öppen som Vägkyrka. Nu var den låst.
Svartrå kyrka från 1100-talet
Vid gården strax bortom kyrkan går en liten körväg in. Den kan man följa längs och igenom ett ravinlandskap bort mot Högvadsån och Sumpafallen. Fallen hör man på lång väg så det är lätt att hålla huvudriktningen. Man har fin utsikt över den nedanförliggande ån när man kommer fram till ravinkanten, jag skulle gissa att höjdskillnaden kan vara 20-30 m.
Forsarna i naturreservatet Sumpafallen
Ett par hundra meter innan man är åter vid parkeringen går en gångväg snett ner längs ravinens sluttning. Det är ett måste att gå ner där för att se och lyssna på de mäktiga forsarna. Där nere vid slutet av forsarna finns resterna av en gammal kvarn i form av en grund. Ett par kvarnhjul ligger också kvar. Sumpafallens naturreservat bildades 1978 med syfte att bevara de unika forsarna och miljön omkring. I åkanten finns den ovanliga ormbunken safsa eller kungsbräken. I vattnet finns en artrik bottenfauna och också flodpärlmussa. Bland för denna miljö speciella fåglar märks strömstare, forsärla och kungsfiskare. Från den gamla kvarnmiljön kan man följa åkanten och forsarna uppströms ända till bron på vägen mot Skinnarlyngen.
Dagens tur avslutades med uppförsbacken tillbaka till parkeringen. Detta således efter 6 timmar och 21 km. Tanken är att denna långtur ska utgöra grunden för två kortare turer på ett par timmar vardera med i inledningen nämnda Facebook-grupp; en runt Björksjön och en Sumpa - Utsiktsberget - Ängarna - Svartrå kyrka - Sumpa. En liten förhoppning finns också om att kanske kunna inleda ett samarbete med Bråtadals vandrarhem kring utflykter i bokskogslandskapet.
Vandringslederna i Åkulla bokskogar
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar