söndag 5 juni 2016

Brandfältet i Västmanland 4 juni 2016



Det är magiskt med föränderligheten på detta brandfält. Varje gång jag besöker det uppvisar det ett nytt ansikte. Det förra besöket var i september förra året och då gav det fortfarande ett rätt sterilt intryck. 



Nu i början av juni 2016 hade den tidigare svarta och grå marken förvandlats till ett grönt hav av örnbräken, björk, mjölkört och korsört. Det blir nog mycket vackert och färggrant när mjölkörten så småningom slår ut. I vägkanterna blommade nu bland annat midsommarblomster, ängsklocka, kärringtand, gökärt, skogsstjärna och violer. 



Ett mycket slående och vackert inslag var all den tuvull som blommade vitt och i stor omfattning i fuktiga partier av terrängen. Den utgjorde en fantastisk kontrast mot de svarta döda träden som ännu stod upp. 

Jag guidade denna dag en grupp på tjugo personer från STF och Friluftsfrämjandet i Uppsala. Vi gjorde tre nedslag på brandfältet där vi successivt följde brandintensiteten från söder mot norr.



Första stoppet gjorde vi vid Öjesjön strax utanför reservatet i söder. Vi gick grusvägen på den östra sidan mot norr, stannade och fikade vid den fina lilla sandstranden och avslutade med att besöka det utbrända skördarliket som finns en bit bort längs den väg som går österut från sandstranden. Den utbrända maskinen fascinerar och minner om kraften i branden och det hot den utgjorde mot människor och egendom. 

Det andra stoppet blev vid besöksplatsen Grävlingberget mitt i reservatet och belägen längs den väg igenom detta som länsstyrelsen iordningställt. Glädjande på vägen dit var att vi mötte så många andra besökare, på bästa shoppingtid en lördag. 

Från besöksplatsen gick vi en bit tillbaka längs vägen och sen ner mot Stora Vallsjön. Där hittade vi strax innan vändplanen en grön blommande öppen yta ner mot stranden. Den passade utmärkt för en stunds vila och lunch. 



Vid vändplanen tittade vi närmare på resterna av det utbrända huset som stått där i ett fantastiskt läge på klippan ovan sjön. Murstocken som stod upp efter branden revs senare och är idag en stor hög med tegel. 

Vi åkte ur reservatet ner mot Virsbo och for sen upp till Ängelsbergs Bruk där vi stannade till en stund för att kort bese det fantastiska världsarvet. Därifrån åkte vi vägen österut mot Hästbäck. Den går genom den nordligaste tredjedelen av brandfältet där intensiteten i branden var som värst. Marken ägs av AB Karl Hedin. Den mesta döda skogen har avverkats (går tydligen att nyttja) och landskapet ter sig mycket ödsligt, som på månen har många tyckt. Återplantering av området har inletts. Vi stannade till en kort stund och såg ut över sjön Snyten, som blev ett viktigt hinder för brandens vidare spridning norröver. 

Tillbaka i Uppsala efter nio timmar var det fint att tänka på ännu en fantastisk dag på brandfältet. Soligt skönt väder, brandfältet i ny grön skepnad och trevliga och intresserade medresenärer. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar