Göran Greiders märkligt fyrkantiga syn på flygresor

Häromdagen fick jag via Twitter ögonen på en ledare av Göran Greider i Dalademokraten 12 december 2016 "Skambelägg flygandet". 

Greider argumenterade i sin ledare för flygskatt på utrikes flygresor. Jag håller med om att en sådan behövs, utvecklingen med kraftigt ökande utrikes flygande är oroande då den går helt på tvärs med de nationella och globala målen om att minska utsläppen av växthusgaser. Sen 1975 har antalet utrikes flygresor per person i Sverige ökat från 0,5 till 2,8 (2015), detta enligt Naturvårdsverket.

Foto: FlightWorks

Men jag tycker att hans demagogiska inställning i frågan är inskränkt och kontraproduktiv. Han skriver om nån "elit" som ägnar sig åt flitigt och onödigt resande. Han nämner också "breda folklagers" Thailandsresor i sammanhanget. Det här talet om "elitens" flygande som det främsta problemet ägnar han sig åt utan minsta efterforskning om hur stor andel av det utrikes flygandet som "eliten" respektive "breda folklager" står för. 

Han vill också att alla som sätter sig på ett flygplan ska känna "skam". Han tycker slutligen att vi alla likt Aspenströms "mätarlarv" ska vara nöjda och hållas på vårt "gröna blad". 

Jag tycker att Greider kastar sten i glashus. Nyligen läste jag en mycket intressant och välskriven bok om Joe Hill av Greider, tryckt 2015. Där framgår att han varit på plats i USA och rest runt flitigt i Joe Hills fotspår. Han besökte Chicago (Illinois), Salt Lake City (Utah) och San Pedro (Kalifornien), städer som ligger minst sagt långt ifrån varandra. Åtminstone resan till USA torde ha skett per flyg, jag gissar även att några av inrikesresorna skedde per flyg i det gigantiskt stora USA. Således är han själv en sån där "elit" som borde känna "skam" över att ha flugit. Dessutom har han säkert tjänat egna pengar på sin miljöbelastning via sin bokförsäljning. Nån offentlig avbön för denna resa har inte hörts från Greider i skamvrån. 

Inte heller verkar han själv vara helt nöjd med att endast hållas på sitt eget "gröna blad" där i Dalarna. Han har inte bara rest omkring i USA. Det framgår av hans flitiga twittrande att resschemat är digert. Ofta åker han tåg, vilket är bra, men inte helt utan miljöbelastning. Dessutom utgår jag ifrån att det blir en hel del anslutningsresor i fossildrivna bussar och taxibilar. 

Jag tycker Greider har en extremt fyrkantig och svartvit bild av flygresandet. Han ser inte att det kan vara ett nödvändigt inslag i internationellt samarbete för t ex en globalt hållbar utveckling och en politik mot klimatförändringar. Många avtal mot luftföroreningar hade sannolikt inte alls kommit till stånd utan förhandlingsdelegationers flitiga flygande. Goda exempel på framgång är avtal om begränsningar av utsläpp av svaveloxider respektive freoner. Ständigt pågående internationella COP-förhandlingar om växthusgaser är nödvändiga inslag inom klimatpolitiken, där åtminstone vissa framsteg nåtts, bl a nu senast i Paris.

Av en lustig slump fick jag i skrivande stund veta, via en tweet från Naturvårdsverkets GD Björn Risinger, att civilflygets internationella samarbetsorganisation under FN, ICAO (International Civil Aviation Organisation), häromdagen antog en ny standard för emission av koldioxid från flygplan i nyproduktion, vilken kommer att driva på i reducerande riktning. Ett sådant beslut av organisationens stämma ("council") hade inte kommit till stånd utan länderrepresentanternas flygande. 

Foto från nätet 

Dock håller jag, baserat på egna erfarenheter av arbete nationellt och internationellt, med Greider om att många flygresor till möten är onödiga och att många möten lika bra och mer miljövänligt hade kunnat ordnas med dialog per telefon eller videolänk istället. Ett lysande exempel, som jag minns, på att det kan fungera bra är när jag satt i en programkommitté för en internationell konferens som skulle gå av stapeln i Banff i Kanada. Det var ett samarbete mellan EU, USA och Kanada. Vi var en handfull representanter från respektive organisation/land. Flertalet kände inte varandra och ni kan tänka er tidsskillnaden Europa - östra Nordamerika - västra Nordamerika. Trots dessa förutsättningar skedde hela planeringen av konferensens program på telefon (inte ens Skype eller Facetime). Under ett drygt års tid hade vi månatliga möten. Konferensen blev väldigt lyckad. Tilläggas kan att vi hade en mycket skicklig ordförande, van vid telefonmöten. 

Ett möte som jag vet att Greider och jag har samma uppfattning om är Almedalsveckan, men tror jag av helt olika anledningar. Greider nog mest därför att det är en massa vinläppjande av "eliten" till ringa nytta. Jag därför att det ligger helt absurt geografiskt. De flesta som deltar är från Stockholmsområdet och flyger dit. Det blir en massa utsläpp av koldioxid.   

Greider ser uppenbarligen heller inget värde i att "breda folklager" reser till Thailand och andra utländska ställen. Inom parentes har Thailandsresorna mycket orättvist hamnat i skottgluggen. Cirka 70 procent av svenskars utrikes flygkilometrar har resmål i Europa (Naturvårdsverket). De populäraste resmålen 2011-2014 var Danmark, Finland, Norge, Tyskland och Spanien. 

Till skillnad från Greider ser jag en hel del positivt med "breda folklagers" internationella resande, detta trots miljöbelastningen. När det gäller växthusgaser och klimat delar vi alla människor på en värld. När åtgärder diskuteras är det värdefullt att ha ett hum om hur människor i andra delar av världen lever. Dagens stora flyktingimmigration i Asien-Afrika-Europa ställer också krav på internationell inblick. För att vi i Sverige ska kunna bidra till global hållbar utveckling bedömer jag det som positivt om fler valde resmål i Asien och Afrika istället för i Europa. Där är det avsevärt mer annorlunda än i Europa jämfört med Sverige. Där bor också en avsevärt större andel av världens människor. En mer generös och samtidigt mer problematiserande attityd till flygandet än Greiders tycker jag SVT:s nya serie "Zero impact" med Özz Nujen representerar.  I det första avsnittet lät man den deltagande familjen resa till Västafrika för att få en inblick i var Västeuropas it-skrot till betydande del hamnar, med svåra konsekvenser för människor och miljö som följd. 

Greider gör också misstaget att isolerat ge sig på flygandet. I och med att utrikesflygandet ökat så kraftigt förtjänar det särskild uppmärksamhet förstås. Men vi enskilda människor orsakar ju utsläpp av växthusgaser från all möjliga typer av verksamhet, t ex bilåkande, plastkonsumtion, köttätande, oljeeldning m m. När tänker Greider skambelägga alla bilister? Den som åker 2000 mil med en modern bil (0,12 kilo koldioxid per kilometer) per år genererar ungefär lika mycket koldioxidutsläpp som den där förhatliga flygresan till Thailand. Och när ska han skambelägga alla som äter onödigt mycket kött (Medelsvensson äter dubbelt så mycket kött som är näringsfysiologisk befogat)? Köttkonsumtionen har fördubblats sen 1985 och har i produktionsledet genererat en massa växthusgaser. . 

Greider missar hela människan när han isolerar en liten del av levernet. Han missar allt man kan göra på hemmaplan för att reducera sina emissioner. Hoppas han ser "Zero impact" på SVT och får upp ögonen för andra möjligheter. Själv har jag valt att göra en eller två internationella flygresor per år och istället leva i stort sett fossilfritt på hemmaplan, vilket faktiskt är rätt enkelt: går/cyklar/åker buss eller tåg; kör elbil; bor i trähus med luftvärmepump; köper förnybar (sol, vind, vatten) från Falkenberg Energi; äter inte kött. 

Flygresorna utrikes är svårare att göra nåt åt i nuläget. Jag gör dem för att lära mer om världen. Man får hoppas att förnybara drivmedel snabbt utvecklas och kommer i användning. Tillsvidare kan man också klimatkompensera sina resor. Det gör jag genom att köpa träd (plantor) till Vi-Skogen. Den möjligheten nämnde inte Greider alls. 

Jag tror inte på att skambelägga som metod för att ändra människors beteende. Jag tror mer på information, ekonomiska styrmedel och att föregå med gott exempel. Därför ska jag nu strax se tredje avsnittet i serien "Zero impact". Det gör bättre samhällsnytta än Greiders inskränkta pekpinnar. Jag brukar ofta sympatisera med Greiders analyser och inlägg. Men hans ledare var en riktig plump i protokollet, det tycker jag verkligen var synd.