"Våffor gör du på detta viset", var ungefär en spontan fråga av en ny medvandrare, och den syftade på att jag ordnar vandringar. Sen jag flyttade till Glommen har jag via Facebook försökt få igång en grupp för gemensamma vandringar. Skälet är att jag dels tycker om att vandra i sällskap ibland, dels att det kanske kan sprida intresset för natur och friluftsliv.
Den här dagen rekognoscerade jag inför en vandring kommande söndag. Från början hade jag tänkt en delvis annan tur än det sen blev. Orsaken var att det överraskande snöat rätt mycket på sistone och att snödjupet varierade mycket beroende på graden av öppenhet i landskapet. En väg vi skulle ha gått visade sig dessutom vara oplogad. Så jag fick tänka om.
Istället för den tänkta vandringen testade jag att gå Boa kyrkstig från Okome kyrka till Äskåsen och tillbaka. Det blev en fin vandring. Det var mycket vackert i skogen med kontrasten mellan den vita snön och de grå (bok) eller bruna (gran) stammarna, samt granarnas gröna barrskrud. Landskapet är varierande med öppen mark närmast Okome och därutöver skog i varierande åldrar och bestående av olika trädslag, mest gran, björk och bok. En bit in på turen passerar man på en bro över en liten å och direkt därefter ett par torp.
Snön utgjorde inget hinder för vandringen, detta trots att ingen gått före mig längs stigen. Där fanns endast spår av rådjur och räv. En räv hade under en längre sträcka följt stigen. Snötäcket varierade från en centimeter i granskogen till cirka femton på öppen mark, mest i den avlövade bokskogen uppe på Äskåsen.
Äskåsen är 184 meter högt, det är ett av de högre bergen i Halland. De cirka 500 metrarna med stigning upp mot toppen drev på andhämtningen. Där stigen planar ut dyker på höger hand upp en gammal träskylt som pekar mot toppen. "Utsikt Äskåsen 183,6 m" står det på den.
Uppe på toppen finns ett bokbestånd som idag är skyddat av ett civilrättsligt så kallat naturvårdsavtal där markägaren och länsstyrelsen är parterna. De grövre bokarna, som har delade stammar, bär spår av att man tagit grenar för foder eller bränsle. Kritter kan ha ätit även direkt av låga grenar eller skott på träden.
Nån utsikt är det idag inte att tala om där uppe på högsta punkten, man ser inte åt nåt håll. Jag funderade över detta och gissade att den bortre sluttningen, som idag hyser ett högt och tätt granbestånd, tidigare kan ha haft annan vegetation som möjliggjort att se långt.
Vandringen tog enkel väg cirka en timme. För en tur fram och tillbaka inklusive fika bör man räkna med tre timmar. Längre fram i vår när snön smält bort kan man, om man vill gå längre, fortsätta turen ända till Boa vid Yngeredsfors-dammen. Därifrån kan man gå stigen tillbaka eller ta vägen sydväst längs dammen och sen nordost tillbaka till Okome kyrka.
Jag är ju intresserad av den natur som jag går igenom, den är egentligen det stora nöjet, vid sidan av motionen och dom som eventuellt finns med i mitt sällskap. Djur i alla de slag och växter fångar mitt intresse. Fåglar fascinerar av nån anledning särskilt. Därför håller jag alltid öron och öron öppna.
En dag som denna på vintern är det rätt lugnt på fågelfronten inne i skogen. Jag både såg och hörde nån ormvråk. Därutöver var där större hackspett, koltrast, grönfink, talgoxe och blåmes. Den mest spektakulära observationen gjorde jag från bilen när jag nästan var tillbaka hemma i Glommen igen. Plötsligt damp en gräshand ner på vägen kanske 20 meter framför bilen. Den landade på fötterna och försvann snabbt i vägkanten. En sekund senare kom så en pilgrimsfalk farande efter anden, men den svängde plötsligt tillbaka åt det håll den kom ifrån, detta som om den blev skrämd av bilen.
Avslutningsvis: Vandringen som jag rekognoscerat för blev av ett par dagar senare. Vi blev en grupp på sex deltagare och två hundar. Även denna gång var det vinterväder, men skönt och förstås trevligt att vandra. Detta var min tredje gång på kyrkstigen. Nästa plan är att gå hela leden fram och tillbaka 12 kilometer under barmarksförhållanden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar