I coronans år 2020 får man jobba på att inte bli galen. Ett inslag är ett idogt vandrande. Jag och kärestan har målet att "snitta milen", d v s att vandra en mil om dagen i genomsnitt under en längre period. Det har i alla fall inte jag klarat, men ändå dryga sex kilometer. Jag är nöjd med det.
Plötsligt nån dag sa hon: "Du har ju inte sovit borta sen coronan började i mars." Det hade hon helt rätt i och det lät för jävligt. Visserligen hade hon då glömt att vi varit några dagar i lånestugan i Svartrå, men det räknades knappast inte. Själv har hon rört sig som vanligt, har nämligen redan haft covid-19.
Så vi bestämde oss att göra nåt försök att komma bort tillsammans. Det skulle vara till ett ställe som är corona-säkert, bra att vandra vid och inte så långt bort. Hittills har det blivit två sådana utflykter med övernattning i närområdet.
Den första gick till Simlångsdalen ett par mil utanför Halmstad, ett välkänt område. Vi bodde på det anrika hotellet och vandrade i omgivningarna. Förbi Danska Fall ankomstdagen och Gröna stigen vid Simlångsgården avresedagen.
Den andra utflykten, i december, gick till Tiraholm vid sjön Bolmen. Det ligger bara nio mil från Glommen där vi bor vid kusten utanför Falkenberg. Precis på andra sidan gränsen till Småland, men i Hallands län. Jag minns inte hur jag fann stället. Googlade sannolikt planlöst och tyckte det såg mycket lovande ut. Efter ett tag kom jag på att en granne varit där och strött lovord.
Tiraholm är en jordbruks- och skogsfastighet som också haft och har ett omfattande fiske på agendan. Bolmen är en fiskrik sjö med många arter. Gösen verkar vara den viktigaste kommersiellt. Gården har nu sen flera år breddat sin verksamhet till att vara en del av "besöksnäringen". Man har gårdsbutik, restaurang och café. Och sen två år ett nybyggt hotell med trettio-talet rum. Hotellet kan ordna konferenser. Anläggningen drivs miljövänligt. Värme produceras med egen skogsflis. Hela 14 ladduttag finns för elbilar. Restaurangen serverar inget kött, däremot fisk från Bolmen. Rummet vi hade var mycket bra.
Bolmen är spännande tycker jag. Det är lite svårt att på grund av öar och vikar uppfatta det, men sjön är rejält stor, faktiskt på tionde plats i hela Sverige. I Götaland är den nummer två efter Vättern. I sjön finns en stor ö Bolmsö, med linfärja på västra sidan och bro på östra. Vi hann inte dit denna gång, men gärna i framtiden. Det finns tydligen ett pensionat och kanotuthyrning där.
Bolmen hörde jag talas om för längesen, jag har alltid varit intresserad av vatten. Det var via det s k Bolmen-projektet där man skulle ta vatten genom en tunnel till flera kommuner i Skåne, som började få ont om vatten. Bygget startade på 1975 och tog dryga tiotalet år. Tunneln är åtta mil lång och världens femte längsta. Tvärsnittsarean är 9 kvadratmeter. Vattnet rinner med självfall, höjdskillnaden är 90 meter mellan ändpunkterna.
Gula stigen Tiraholm 4 (8) km
Den första dagen gjorde vi två turer. Den första, "Gula stigen", startade direkt utanför hotellet och gick över betesmarken mot nordväst och skogen där bortom.
Vi fortsatte en bit längre bort än den markerade stigen. Vi gick över den lite större vägen och sen vidare längs grusvägen ända bort till sjön Stora Slätten. På slutet där är vägen som en stämgaffel, vi tog den högra. Komna till sjön gick vi genom skogen längs stranden till den andra vägstumpen, vilken vi gick hemåt. På tillbakavägen gick vi Gula stigens slinga ner till stranden av Bolmen. Där var fina klippor och vacker utsikt över sjön. Gula stigen är knappt 4 kilometer, men vi gick åtta med vår förlängning till sjön Stora Slätten.
Gula spåret Femsjö 5 km
Den första dagens andra tur gjorde vi vid Femsjö som ligger 15 kilometer sydväst om Tiraholm vid sjön Södra Färgen. Byn är känd mest för att vara den plats där Elias Fries växte upp. Han föddes i slutet av 1700-talet, pappan var präst. Ett stort intresse växte fram för biologin och framförallt för svamparna. Han gjorde akademisk karriär i Uppsala inom svamparnas taxonomi och kom att kallas "svamparnas Linné". Det ledde till en professur där i botanik. Korta perioder var han också rektor för universitetet. Han blev invald i Svenska Akademien.
Byn är väldigt fin och välskött. På andra sidan vägen från kyrkan finns en gårdsmiljö med två stora fina faluröda byggnader. Den ena har varit skola och är dag privatbostad. Den andra är idag vandrarhem, jag har glömt dess tidigare användning. Det var lockande, vi pratade direkt om att pröva att bo där som utgångspunkt för vandring.
I kanten på denna gårdsmiljö finns en informationsplats i form av en större rund enkel byggnad som alltid står öppen. Där finns rikligt med information, både inne och ute, om Elias Fries, naturen och bygden. Här finns, liksom i Tiraholm, också "Gula spåret". Det är en 4-5 kilometer lång stig, med korta slingor (den röda och den blå) att lägga till längs vägen.
Spåret går till att börja med inom "Femsjö kyrkoreservat", bildat 1994 och 20 hektar stort. Prästgården äger marken och reservatet bildades dels för att Fries gjort många artbeskrivningar där, dels för att området har skog med höga naturvärden.
Gula spåret var en trevlig erfarenhet. Bra underlag, med spång i nåt blötare parti. I början inom reservatet är det en hel del bokskog med inslag av död ved, både stående och liggande. Spåret går upp på ett berg, där det finns ett stort kors, en rastplats och utsikt över sjön. Resterande del är utanför reservatet, där är lättgånget och finns flera rester av gamla boställen.
Jälluntoftaleden 12 km
Nästa dag, längs vägen hemåt, besökte vi Jälluntofta. Det är också en välordnad by, vackert belägen vid vatten, i detta fall sjön Jällunden. Jag tyckte om att sjöns siluett fyllde upp den skylt som vid vägen välkomnade till byn. Tror mig inte ha sett det nån annanstans.
Vandringsleden börjar vid Chalanderska möbelmuséet som ligger en bit bortom kyrkan. Det var inte öppet när vi var där, men väl söndag eftermiddagar på sommaren. Finsnickaren Johannes Chalander levde 1844-1931. I muséet finns en del möbler och verktyg.
Det är fina 12 km att gå. Underlaget är bra, långa sträckor grusvägar eller sandiga stigar. Man kommer i kontakt med flera sjöar. Det finns en handfull rastplatser, varav en är i form av ett vindskydd. I ett avsnitt går man på en tydlig rullstensås.
Nåt gammalt boställe passeras, jordkällaren är intakt. Mot slutet av vandringen finns en intakt linbasta, där lin bereddes. Sammantaget en mycket trevlig tur.
Boende
Vi valde som framgått att bo på Tiraholm och var mycket nöjda med det. Men det finns flera alternativ på trakten i varierande standard och prisklass. De går att hitta på nätet.
Enkel översiktskarta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar