"Helvetes jävlar! Nu är måttet rågat!" Normalt är jag ingen vän av svordomar. Men den här gången var det verkligen motiverat. Ett av mina största intressen är att vandra i skog, gärna i obanad terräng på jakt efter nya rutter. Min akademiska profession är marklära och därför håller jag ofta ögonen öppna vad gäller hur marken vårdas. Tyvärr är det ett sorgligt kapitel. I stort sett varje gång jag är ute stöter jag på körskador. Marken snarare vanvårdas än vårdas. Oftast är det endast i naturreservaten som jag finner en fristad från körskador.
Jag är en av ledarna i Facebook-gruppen "Vandra i Halland" och när det inte är pandemi brukar vi ordna gruppvandring varannan vecka. Vi ledare ägnar oss däremellan åt att leta efter nya turer.
Således var jag häromdagen på rekognoscering och skulle testa att gå runt Byasjön vid Ästad. På södra sidan av sjön går Hallandsleden, men i övrigt är det i stort sett obanat. Jag har gått rundan ett par gånger tidigare men ville denna gång kolla upp en del detaljer avseende framkomligheten. Överlag är det en utmanande tur med en del svåra passager.
På västsidan om sjön går en liten grusväg fram till och en bit förbi torpet med det passande namnet "Skogen". Det är mest bokskog längs vägen. Vägen slutar med en vändplan en bit norr om torpet. Där står en fantastiskt vacker tall, hedrande att den blivit kvar.
Där börjar en skotarväg och med den eländet och vanvården. En skotare är, för den som inte redan vet, det stora fordon som man kör ut virket ur skogen med. Bokbestånden i området har gallrats ur. Det sker löpande, en del har alldeles nyligen gjorts, en del förra året eller möjligen året dessförinnan. En gallring pågår av ett granbestånd längre bort. Gallringsvirket ligger fortfarande kvar, prydligt staplat i små högar. I ögonvrån hade jag redan vid de tidigare utflykterna i området noterat körskadan på skotarvägen, eller snarare början på den. Ungefär där hade vi vikit av ner mot sjön och därför missat det mesta av "härligheten".
Jag fick nu ett infall att kolla hur omfattande skadan var, så jag fortsatte att följa skotarvägen. Det var förskräckligt. Breda, djupa och ofta vattenfyllda spår. De fortsatte slingrande sig fram genom skogen. Jag stegade till 300 meter, varav 50 avsåg skotarvägen bortom granbeståndet.
Möjligen har ni fortsatt att undra över mina svordomar inledningsvis ("helvetes djävlar"). På ett ställe var jag tvungen att korsa de hemska spåren. Plötsligt där på kanten gled mina fötter iväg och jag for ner i den blöta geggan, som sipprade in i kängona. Inte alls skönt, jag fastnade en stund, men lyckades hålla mig på fötter.
Den här typen av kraftiga körskador har omfattande negativa konsekvenser. Friluftslivet skadas som jag illustrerat. Det berörda markområdet förstörs som växtplats i och med att träd inte kan växa i de ofta djupa och vattenfyllda fårorna, som dessutom har kompakterad mark i botten. Träds och buskars rötter, vilka oftast ligger ytligt i marken, slits av. De skadas eller dör. Detta ger indirekt en sämre balans för växthusgasen koldioxid. Metan och lustgas kan också bildas. Den omrörda humusen genererar näringsämnen och tungmetaller, bl a kvicksilver. Detta är särskilt negativt om körspåren ligger i sluttning så att vattnet kan rinna ut i bäckar.
Jag har alldeles nyligen, av vänliga själar på Twitter, lärt mig hur man i fält tar reda på fastighetsbeteckning och lagfaren ägare. Det tar ett par minuter med en modern mobil förutsatt hyfsad kontakt. De kraftiga körskadorna berör två fastigheter Öströ 1:5 och Öströ 1:11. De ägs av en äldre person på andra sidan av landet. Hen har så hög ålder att man inte kan förutsätta hens vetskap om de aktuella förhållandena på platsen.
Södra Skogsägarna utför väldigt mycket arbeten åt privata skogsägare i Halland. Om man ser körskador är det ofta en bra gissning att tro det är Södra. Dock inte i detta fall. Jag tror att det möjligen är ett annat skogssällskap inblandat, som också börjar på "S". Åtminstone satt det några såna lappar på ett par vältor strax intill.
Nu återstår att fundera över hur man lämpligen går vidare med detta ärende. Vad jag förstår får skog och mark inte vanvårdas så här.
Var tvungen att skicka denna länk till en kompis som har måååånga år i detta yrket, här är svaret;
SvaraRadera”det är ofta brist på intresset från skogsbolagen det går att köra utan att det blir spår men det kostar några tior per kubik dom flesta markägare vill det men industrin ska ha ut sitt virke det är bra att någon sätter ner foten”