Härjat hygge vid Horred - det näst värsta jag sett vad gäller körskador

Nästan högst uppe i slänten - foto 29/9

Produktionsskog i Sverige avverkas nästan uteslutande genom kalavverkning. Nästan alla träd tas bort. En del naturhänsyn lämnas  i form av stående träd, döda eller levande, träddungar och buskar. Träden fälls, kvistas och apteras (sågas i bitar) av en skördare. Virket som blir resultatet körs ut med en skotare. Den körs oftast många gånger i samma hjulspår. Det är i samband med denna skotning som de största körskadorna uppkommer. 

Markens bärighet avgör skadornas omfattning. Bärigheten styrs av jordens sammansättning och aktuella fuktighet. Skador förekommer främst på organiska eller finkorniga jordar och om fuktigheten är hög. Planeringen av skotningsvägarna är essentiell. De ska dras där bärighet finns. Det finns digitala planeringsverktyg. Om körning riskerar att ändå ge skada får man lägga ut hyggesris eller stockmattor. Det slarvas ofta med både planering och genomförande.

Allra högst uppe i sluttningen - foto 29/9

En kalavverkning har många miljöeffekter, dels på själva hygget, dels i omgivningarna. Bland de externa effekterna brukade oftast tidigare det avrinnande vattnet vara i fokus, men den rollen har sen en tid övertagits av gasutbytet med atmosfären. I detta blogginlägg är vattnet i fokus. Det avrinnande vattnet kan påverkas både till mängd och sammansättning. 

Över längre tid råder det jämvikt mellan nederbörd och avrinning plus evapotranspiration. Sistnämnda inkluderar både växternas transpiration och avdunstningen från marken. Det aktuella området är mycket nederbördsrikt med bland de högsta värdena i landet. Den ligger på ca 1200 mm per år. Ungefär hälften avrinner. 

Avrinningen ökar schablonmässigt med ca 200 mm efter en kalhuggning. Detta eftersom växternas transpiration upphör för en tid. Det leder i sin tur till att grundvattenytan höjs ca 0,5 m. Därmed kan låglänta partier försumpas under några år. Vattnets halt av miljöskadliga komponenter ökar efter en hyggesupptagning, t ex slam, oorganiskt kväve och kvicksilver. 

I och med att både flödet och halterna ökar kommer mängderna som rinner ut också att öka. Den här typen av förändringar efter hyggesupptagning är av i särklass störst omfattning i sydvästra Sverige där nedfallet av både kväve och svavel varit som högst. Dessa kommer främst från jordbruk och industri och kan transporteras långa sträckor. På den här typen av lokaler kan också giftigt oorganiskt aluminium mobiliseras. De miljöskadliga ämnen som lämnar hygget ger negativa förändringar i recipientens ekosystem, först bäcken, sen sjön.

På en vandringsled lite nordväst ut från Horred

Jag är en av två initiativtagare till Facebook-gruppen Vandra i Halland. Vi har hållit på i sex år och idag är medlemsantalet drygt arton tusen. Vi har organiserade vandringar varannan vecka året runt. På en enskild vandring brukar vi vara 10-50 deltagare, beroende på vädret. Vi rör oss i hela Halland men nosar också lite på omgivande landskap. Vi går ibland på etablerade leder, ibland på stigar och mindre vägar som inte är uppmärkta. 

Kanske ett par dagar i veckan är jag ute och rekognoscerar i olika områden, detta för att finna objekt för kommande turer. Tyvärr snubblar jag då ofta över exempel på dåligt utförda skogsbruksåtgärder. Rätt ofta handlar det om relationen till mark och vatten, detta beroende på min utbildning och tidigare profession. 

I framkant den bäck som omtalas i texten - foto 22/9

Söndagen 22 september i år var jag och en lokalboende vän i trakten av Horred för att spana efter en lämplig tur. Mellan Helsjön och Stora Hornsjön stötte vi på den aktuella avverkningen. Vi passerade nere i kanten vid bäcken, jag tog några bilder och vi gick snart vidare. Jag lade på kvällen ut en bild med kommentaren: "här kommer det att bli bäckar i körspåren när hösten och vintern kommer".

Objektet är ett tio hektar stort hygge, vilket ligger i en sluttning ner mot Stora Hornsjön. Avverkningsanmälan gjordes förra året.  Jag vet inte exakt när det sen avverkades. Av granstubbarna att döma rörde det sig om ett 40-50-årigt bestånd som fällts. Markens lutning är kraftig, jag bedömer okulärt den till tio procent. På sluttningen finns två grunda "raviner" som liksom sammanstrålar ner mot nedkanten på hygget. Skotningen skedde i bottnen på dessa. Man körde virket nerifrån och upp, över krönet och ner till skogsbilväg på andra sidan. Många gånger blev det förstås och idag är där djupa körspår. Den mindre del av beståndet som syns från stora vägen lämnades.

Den norra delen av hygget med sin "ravin" - foto 22/9

Vi behövde tyvärr inte vänta på hösten för att testa förutsägelsen av att det skulle bli veritabla bäckar av körspåren. Igår söndag 29 september var vi tillbaka för en kompletterande vandringsrekognoscering. Under veckan som gått däremellan hade det regnat rejält tisdag, torsdag och fredag. SMHI:s station i Fotskäl ligger närmast, femton kilometer norr om Horred. Där kom under veckan 54 mm regn, vilket är väldigt mycket på några dagar.

Det var en väldig massa vatten som föll ner. På ett tio hektar stort hygge motsvarar det 5,4 miljoner liter. Eftersom vegetationen är borta söker sig vattnet med gravitationen neråt längst sluttningen, dels som ytvatten (bäckar i körspåren), dels via grundvattnet. Körspåren var den här söndagen fyllda med vatten i alla körskapade lågpunkter. Och det rann nedåt (jag har även tagit filmsnuttar som visar rörelsen). 

Längst ner på hygget, vattnet rinner in i reservatet - foto 29/9

Som om inte detta vore mer än nog finns precis i nedkanten på hygget en fin bäck som sneddar in från sidan (NNV). Knappt nån bård alls har lämnats mot den, med resultat att vattnet från hygget söker sig vidare ner mot bäcken. När jag var där igår fanns två små nya "bäckar" på marken, från hygget till den riktiga bäcken. Till detta kommer givetvis flöde av grundvatten. 

Som om inte detta heller räckte rinner bäcken vidare in i och genom naturreservatet Letebo. Efter att längs ca 150 m ha passerat genom reservatet hamnar vattnet sen strax i sjön Stora Hornsjön. Den är rätt stor, sex kvadratkilometer, och har ett medeldjup på tolv meter. Den kallas också Stora Horrredssjön eller Björkholmssjön. Den ekologiska och den kemiska statusen är god. Fjorton fiskarter har noterats. Den inordnas i kategorin klarvattensjöar. Den skulle nog kunna tänkas vara vattentäkt med tanke på sin goda kvalitet, men verkar ännu inte ha blivit påtänkt för detta (jag har kollat med Varberg, Kungsbacka och Göteborg.

Ja, en mycket trist historia detta. Det är som om skogsbruket här har slängt en stor slaskhink i både ett naturreservat och i en fin sjö. Hur ska man få slut på denna oskicklighet och nonchalans? Skogsstyrelsen verkar inte vara så mycket att hoppas på. Det ska bli intressant att se vilka förelägganden som gavs före denna avverkning. Man har till och med slutat med sina inventeringar av körskador. Skogsvårdslagen, certifiering och skogsbrukets policy mot körskador finns, men verkar alla vara verkningslösa. Under de många år jag varit i skogen har det subjektivt inte blivit bättre, snarast sämre.

Om jag tänker tillbaka är detta det näst värsta jag sett. Det överträffas bara av när Södra på uppdrag av flera markägare demolerade en lång sträcka av Pilgrimsleden i Dalsland. 

På Pilgrimsleden i Dalsland för drygt tio år sedan

https://hans-orjan.blogspot.com/2012/05/pilgrimsleden-forodd-av-skogsbruket.html

Varför fortsätter denna miljöförstöring? Naturskyddsföreningen borde kanske tillsammans med WWF, Greenpeace och Skydda Skogen överväga att utlysa en tävling "Årets miljösämsta hyggesskotning" - likt Greenpeace's "Fulaste hygget" eller Naturskyddsföreningens "Fulaste parkeringen". Såna tävlingar brukar ju ge mycket uppmärksamhet och ibland också få praktisk effekt.

Avslutningsvis: det här fallet är så flagrant att jag direkt nu gör en tillsynsanmälan till Skogsstyrelsen i Göteborg. Det här är endast den tredje gången jag gjort nåt sådant. Det går ju också att prata med markägaren, men i detta fall är hen mörkad i Fastighetsregistret. Entreprenören är också okänd.  Och vad skulle det ha lett till? Gjort är tyvärr gjort. Nu får andra tänka ut hur branden kan eftersläckas.

Tillägg:

Ett par dagar efter att detta inlägg presenterades fick jag kännedom om att marken ägs av svenska kyrkan. Det gör att Göran Enanders utredning om kyrkans skogsbruk inte kom en dag för tidigt. Jag fick också veta att det var Södra som gjorde drivningsarbetet, Inte oväntat. Nu leder Södra ligan, har legat bakom både det värsta och nästa värsta exemplet jag sett.