Med resurser från regeringen kan merparten av brandfältet bli reservat

Nedanstående debattinlägg finns fr o m idag 15 september på Västmanlands Läns Tidning:

http://vlt.se/asikt/debatt/1.2635542-brand-skog-passar-bast-for-turister

Rubriken på inlägget är som vanligt satt att tidningens debattredaktion. Jag föreslog: ”Med resurser från regeringen kan merparten av brandfältet bli reservat.”

I måndags (8/9) föreslog 21 professorer i DN ett stort reservat på brandfältet i Västmanland. Man riktade sig främst till miljöminister Lena Ek som uppmanades att avsätta nya medel för inköp av brunnen mark. Skälet till förslaget var att södra halvan av landet har brist på stora reservat, i synnerhet brunna sådana. Dessa är viktiga för biologisk mångfald och för forskning och det uppkomna brandfältet är en unik chans. Nästan otroligt fattade samma dag landshövding Ingemar Skogö ett intentionsbeslut med inriktning att innan årsskiftet skapa ett stort reservat. Professorerna och landshövdingen är således eniga. I skrivande stund (11/9) har nu Lena Ek precis svarat i Miljöaktuellt och innebörden är densamma: det är angeläget att bilda ett reservat. Hon liksom professorerna och landshövdingen framhåller det centrala i en bra dialog med markägarna.

 

 

Att statsmakterna och EU anser att det behövs naturvårdsbränningar visas av att det inom ett EU-projekt nu avsatts 100 mkr för ändamålet under 2015-2019. Där ska 90 objekt om ca 20 hektar brännas i 14 län, således inte bara i Västmanland. Det kan givetvis inte ersätta vikten av att nu göra reservat av det stora brandfältet. Ett stort sådant är avsevärt mer värdefullt för brandberoende organismer, för forskning och inte minst för attraktionskraften på turister.

Men det finns en hake som försvårar reservatsplaneringen. I intensionsbeslutet står att regeringen inte aviserat några nya pengar och att situationen måste lösas inom befintliga ramar. Detta kan inte fungera. Det saknas pengar och/eller utbytesmark för att få med sig den största markägaren Karl Hedin AB som äger en hel tredjedel av marken och också intresserade små privata skogsägare. Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och Länsstyrelsen har tillsammans tydligen redan uppvaktat regeringen, tyvärr utan respons ännu.

Bergvik och Västerås stift har redan lovat att avträda sin mark till reservatet, detta i utbyte mot mark som fortfarande finns i en pool. Sveaskog har aviserat att göra s k Ekopark av sitt innehav. Förhoppningsvis koordinerar man den fullt ut med ett reservat. Samtal har tydligen inletts med Karl Hedin AB, men utan att Länsstyrelsen tydligen har något på hand. Att Karl Hedin gratis ska avträda sin mark är kanske att hoppas för mycket, men vem vet. Det vore i så fall en hjälteinsats för naturvården.

 

 

Förhoppningsvis ska även små privata markägare ansluta sig om utbytesresurser erbjuds. För ett sammanhållet reservat vore det bra att få med området från Öjesjön till Myckelmossen. Annars går det som en kil in i reservatet. Man får hoppas att enskilda markägare är mer framsynta än ledningen i LRF som i repliker i DN reagerade med alla taggar utåt på professorernas förslag. Detta med häpnadsväckande argument som att ”äganderätten måste avträdas”, att ”folk inte gillar risiga skogar”, och att ”hela byar kommer att utplånas”. LRF:s ledning vill inte erkänna att det finns andra reservatsformer än att staten köper marken. Den har inte heller förstått den enorma attraktionskraft som stora reservat erbjuder. Inom 15 mils radie från brandfältet bor 3,5 miljoner människor. Nämnas kan att Tyresta naturreservat med sitt brandfält har 700 tusen besökare per år. Tåkern, längre från huvudstaden och utan skog, men med vass och fåglar på menyn, har 100 tusen årsbesökare. Gissningsvis skulle brandfältet i Västmanland locka någonting däremellan. Omfattande turism till området kan ge nya affärsmöjligheter och nog bättre ekonomi och trygghet det närmaste århundrandet än skogsproduktion på den hårt brunna skogsmarken. Jag var nyligen i skogskommunen Arvidsjaur som har många reservat. Där har turistnäringen redan gått om skogsnäringen i antal arbetstillfällen.

Ingemar Skogös intentionsbeslut är ambitiöst. Men för att få bort flaskhalsar behövs nya resurser från regeringen. Den kommande miljöministern får nog prestera mer än Lena Eks prat om dialog för att visionen om ett stort sammanhållet reservat ska förverkligas.

Hans-Örjan Nohrstedt, Uppsala