I hjärtat av
vad jag tycker är ett av Sveriges vackraste landskap, Södermanland, finns ett
småbrutet och omväxlande landskap med sjöar, skogar, åkrar och
naturbetesmarker. På vandring här fann jag ett litet ställe med nästintill
namnet Nyponberget, ett vackert namn som passade bra med tanke på landskapets
stora skönhet. Som vanligt kunde jag inte hålla mig ifrån att rota runt i
terrängen på jakt efter spännande naturföreteelser och spår efter människans
tidigare markanvändning. Men lugnast hade det varit om jag gjort det, d v s låtit
bli att agera spårhund. Däremot inte sagt bra. För som ofta händer när jag rör
sig i jordbrukets utmarker hamnade jag mitt i företeelsen ”lantbrukets städskuld”, ett begrepp jag försökt lansera på Twitter.
I långa
tider har diverse skräp av olika slag placerats i skymundan i jordbrukslandskapet.
Många är de f d grustag som blivit deponier. Det är allt från konservburkar
till vitvaror och stora kasserade maskiner som slängts. Överblivna plastbalar
är ett annat vanligt ”skräp” som kan återfinnas. Med ”städskuld” menar jag att
det borde vara nuvarande generationers uppgift att städa upp efter de tidigare.
Nuvarande generation har ärvt rikedom som ju hade varit mindre om de tidigare
sett till att skräpet hade återvunnits eller deponerats på för samhället
acceptabelt sätt.
Jag hade
inte mer än lämnat Nyponberget så dök de upp där längs den smala skogsbilvägen,
de utrangerade jordbruksmaskinerna. Det bara fortsatte längs vägen, de blev fler
och fler och fler. Där inne bland granarna fanns allt som tänkas kan:
gödselspridare, slåtterkrossar, slaghackar, transportband, fingerharvar,
tallriksharvar, hövändare, plogar, vältar och vagnar. De var så många att jag nästan
trodde jag drömt. Jag gick vägen tillbaka, räknade och stegade. Totalt fanns
där på en sträcka 350 meter hela 27 stora föremål som dumpats. Detta var det i
särklass värsta jag sett och jag har levt ett långt liv under vilket jag rört
mig mycket i jordbrukets utmarker.
Av de
kasserade maskinernas utseende att döma verkade vägsträckan sedan länge ha
fungerat som soptipp för en eller flera gårdar i omgivningen. Det fanns t ex
några maskiner som ovanpå sig hade börjat få en nybildad jordmån med insådda
växter. Verksamheten såg också tyvärr ut att fortgå, en del maskiner såg rätt
nydeponerade ut.
Alltihop är
helt enkelt förskräckligt! Det är min förhoppning att den kommunala
miljömyndigheten får upp ögonen för eländet och ser till att det blir avlägsnat.
Om nedskräpning står i
Miljöbalken:
15 kap, par 30
"Ingen får skräpa ned
utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till."
29 kap, par 7
"Den som med uppsåt
eller oaktsamhet skräpar ned på en plats som allmänheten har tillträde eller
insyn till döms för nedskräpning till böter eller fängelse i högst ett
år."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar