Motiv, sammanfattning och diskussion
Motiv för detta inlägg
LRF:s ledning har sedan början på 2015 visavi regering, detaljhandel och konsumenter flitigt agiterat för ökat stöd till mjölkproduktionen i Sverige. Den främsta föregivna anledningen har varit försvårad export p g a att Ryssland våren 2014 införde importstopp på livsmedel. Som en följdeffekt av detta sänkte t ex Arla betalningen till bonden. I media har LRF:s ledning använt bilder som "en mjölkgård om dagen lägger ner", "fem gårdar i veckan lägger ner" samt "800 mjölkgårdar riskerar att slås ut" (tidsperspektivet för det sista påståendet är för mig oklart).
Min tidigare granskning av LRF:s lednings retorik avseende den svenska mjölkproduktionens klimatavtryck och betydelse för biologisk mångfald, samt Sveriges veterinära användning av antibiotika, visade att denna retorik karakteriseras av osanningar och överdrifter. Därför fann jag skäl att granska även substansen i talet om "kris". Jag har tittat lite i backspegeln och undersökt hur antal mjölkgårdar och mjölkkor, samt svensk mjölkproduktion, utvecklats under de senaste cirka tio åren, då innefattande 2014 och 2015, d v s de två år som gått sen Ryssland införde sitt stopp. Den statistik jag använt finns öppet tillgänglig på hemsidorna hos LRF Mjölk och/eller Jordbruksverket.
Sammanfattande resultat
Antalet mjölkgårdar i Sverige har minskat över tid, men minskningen har varit tydligt lägre de senaste två åren (2014 och 2015) än tidigare. Antalet mjölkkor i landet har också minskat, men även här med en lägre takt de senaste åren. Minskningen i relativa termer har varit avsevärt lägre för antalet kor än för antalet gårdar, detta beroende på att de kvarvarande besättningarna blivit mycket större. Landets totala mjölkproduktion har varit i stort sett konstant de senaste fem åren, efter att tidigare ha minskat under många år.
Diskussion och värdering
Än så länge syns i dessa data alls inga tecken på den "mjölkkris" som LRF:s ledning så flitigt agiterat om. Det första och andra året efter Rysslands importstopp ser ut ungefär som de två-tre föregående åren vad gäller utveckling i antalet mjölkgårdar, antalet mjölkkor och landets totala mjölkproduktion. Om antalet nedlagda mjölkgårdar skulle vara ett bra mått på "kris", ja då var det avsevärt mer "kris" under flera år fram t o m 2010.
Det verkar vara ett sent uppvaknande för LRF:s ledning, var fanns man före 2010? Med tanke på att den tidigare utvecklingen var mer dramatisk synes det mig som att det nu handlar mest om rop på vargen och att man tar tillfället i akt att ytterligare öka skattestödet till en bransch som redan har ett stort sådant och karakteriseras av överproduktion inom EU.
Inom alla industriella branscher pågår ständigt en strukturrationalisering där produktionsenheterna blir större och effektiviteten ökar. Under de senaste 50 åren har antalet sysselsatta i jordbruket minskat med hela 80 procent. Även åkerarealen har minskat, cirka 20 procent under samma period.
Även antalet mjölkgårdar inom jordbruket har ständigt minskat. Det är därför inte rimligt att tala om en nationell kris bara för att antalet mjölkgårdar minskar. Naturligtvis kan det vara en personlig kris för enskilda mjölkbönder, men detta gäller inom alla branscher där företag läggs ner. "Kris" i en nationell mening tycker jag det skulle det vara om nedläggningen av mjölkgårdar skulle orsaka att landets befolkning inte fick mat/mjölk i den utsträckning den behöver.
I Sverige konsumeras idag avsevärt mer mat än som produceras. Importen är betydande. Detta är inget konstigt i en globaliserad värld. Vissa områden i världen lämpar sig mer för viss produktion än andra. Sverige är ju ett betydande exportland för resultatet av annan odling, jag tänker förstås då på skogsprodukter. När det gäller livsmedel är det ju känt att flera länder i världen är betydande "kornbodar" och exporterar stora mängder till områden där odlingen inte täcker behoven.
I kölvattnet på talet om mjölkkris har också argument likt under kalla kriget börjat höras om att vi av beredskapsskäl måste vara självförsörjande med bl a mejeriprodukter. Det är en viktig diskussion i sig, men långt utanför syftet med detta inlägg.
Mjölk i oförädlad form lämpar sig ju inte för långa transporter, därtill är hållbarheten för kort. Men mycket svensk mjölk görs om till torrmjölk. Sveriges export av mejeriprodukter består mest av sådan torrmjölk. Ost och syrade produkter kan också transporteras över relativt långa avstånd. Sveriges import av mejeriprodukter utgörs huvudsakligen av dessa två sortiment.
Jag kan tänka mig att LRF:s lednings reaktion på denna min analys blir ungefär att "det är för tidigt att redan nu efter dryga två år se effekterna av mjölkkrisen". Om dessa effekter inte heller kan ses efter ytterligare två, kan jag tänka mig att svaret blir ungefär: "Det är klart att det inte syns något, men utan de ytterligare stöd vi har utverkat, då...". Alltihop är ett okontrollerat experiment och det kommer i efterhand vara svårt att utvärdera effekterna av de nya stöden och den minskade skatten. Men faktum kvarstår att de två första "krisåren" har varit två jämförelsevis bra år.
Den här diskussionen om en eventuell "mjölkkris" bör också ses i perspektiv av den internationella överproduktion som råder, den skattesubventionering som branschen har och också den globala miljö- och resursproblematik som är kopplad till animalisk produktion. Det borde vara läge nu för LRF:s ledning, regeringen och aktörerna kring den kommande livsmedelsstrategin att ägna sig mer åt att fundera över hur Sveriges livsmedelskonsumtion och -produktion bör anpassas till hållbar global utveckling än att grotta ner sig i en "mjölkkris" som i alla fall ännu inte alls syns.
Redovisning av resultaten
Inledning
Under de två senaste åren har det varit mycket ståhej kring den svenska mjölken. Orsaken är bl a en försvårad internationell konkurrens p g a att Ryssland successivt införde importstopp från och med våren 2014, detta som reaktion på Västvärldens handelssanktioner efter Rysslands inblandning i inbördeskriget i Ukraina, vilket inleddes våren 2014. Sverige exporterar främst mjölkpulver och denna export har minskat. Arla har sänkt betalningen för mjölken till leverantörerna.
LRF har bedrivit en kampanj och sagt att åtta hundra mjölkbönder riskerar att försvinna om inget görs. Krisbeskrivningar som "en mjölkgård om dagen läggs ner" eller "fem mjölkgårdar i veckan läggs ner" har varit vanliga. Kampanjen har riktats mot regeringen, detaljhandeln och enskilda konsumenter. Den har varit effektiv - bl a har regeringen utlovat massor med miljoner kronor i extra stöd.
Det kan vara intressant att få lite perspektiv på denna retorik att mjölkgårdar försvinner. Hur har det sett ut över tid redan innan den av LRF:s ledning påstådda mjölkkrisen?
Antalet mjölkgårdar
Det fanns knappt 40000 mjölkgårdar år 1983. Sen dess har antalet minskat med en rasande takt till dagens drygt 4000 mjölkgårdar. Halveringstiden har stadigt legat på cirka 10 år.
I december 2004 fanns det ca 8900 mjölkgårdar i landet.
I december 2014 fanns det cirka 4400. Under 10 år försvann det cirka 4500 gårdar, således ungefär en halvering av antalet. Per dag motsvarar det 1,23 gård per dag.
Om man delar upp perioden lite mer på vad som kan betraktas vara före och under LRF:s lednings s k mjölkkris ser det ut som följer:
Från december 2004 till december 2012 försvann det cirka 4000 mjölkgårdar, det motsvarar cirka 500 gårdar per år, vilket är en årlig minskningstakt på 7,5 procent. Det försvann under perioden i genomsnitt 1,37 gård per dag.
Från december 2012 till december 2014 försvann det cirka 500 mjölkgårdar, således 250 per år, motsvarande en årlig minskningstakt på 5,4 procent. Det försvann 0,68 mjölkgård per dag.
Ovanstående siffror på antalet mjölkkor har jag räknat fram från statistik på LRF Mjölks hemsida, där antalet mjölkkor redovisas års- och länsvis. Man kan inom parentes undra varför där saknas summerade siffror för hela landet.
Under perioden december 2014 till december 2015, d v s på ett år, försvann enligt Jordbruksverket 263 mjölkgårdar, motsvarande 6,2 procent. Detta motsvarar 0,72 mjölkgård per dag.
Slutsats:
Under åren 2014 och 2015, d v s efter Rysslands importstopp för livsmedel och för den period LRF:s ledning benämnt som "mjölkkris", har minskningen av antalet mjölkgårdar varit bara ungefär hälften så stor som den var under flera år innan.
Personligen kan jag inte dra någon annan slutsats att det var mer krisartat tidigare. Var fanns LRF:s ledning och dess retorik då? Är det så att den nuvarande retoriken är stark överdriven och ett sätt att utnyttja situationen?
Antalet mjölkkor i landet och antalet mjölkkor per gård
Under de senaste 10 åren har antalet mjölkkor i Sverige minskat med cirka 61000, från 399000 (2005) till 338000 (2015). Det är minskningstakt för hela perioden på cirka 17 procent och en årlig minskningstakt på strax under två procent per år. Merparten av minskningen var 2005-2010 (51000), med en avsevärt lägre minskning 2010-2015 (10000).
Minskningstakten i antalet mjölkkor i landet (17 procent) är således avsevärt lägre under perioden är minskningstakten för antalet gårdar (50 procent).
Att minskningstakten för antalet kor är avsevärt lägre än för antalet gårdar beror på att de kvarvarande gårdarna blir större och tar åt sig en stor del av det marknadsutrymme som uppstår när några gårdar lägger ner verksamheten. Sålunda har det genomsnittliga antalet mjölkkor per gård ökat under perioden från cirka 50 till 80.
Landets totala mjölkproduktion
Enligt Jordbruksverket har Sveriges totala mjölkproduktion minskat med 12 procent under perioden 2004 - 2013. Finland (-4 %) och Storbritannien (-2 %) har också minskat. Samtidigt har flera andra länder inom EU ökat sin produktion, t ex Estland (+32 %), Holland (+16 %), Danmark (+13 %) och Tyskland (+12 %).
Sveriges totala mjölkproduktion har minskat mindre (-12 %) under 10-års-perioden än antalet mjölkkor (-17 %). Det beror på att produktionen per mjölkko ständigt drivs i höjden genom avel och på bättre utfodring och djurhälsovård. Under åren 2002 - 2011 ökade den genomsnittliga årliga avkastningen per ko från 8800 till 9200 kg, vilket motsvarar fem procent.
Nu finns data för Sveriges totala mjölkproduktion fram t o m 2015. Om man granskar de senaste tio åren i mer i detalj så ser det ut som följer:
2005 - 2010: minskning med 0,30 miljoner kg per år
2010 - 2015: ökning med 0,06 miljoner kg per år
2012 - 2015: ökning med 0,06 miljoner kg per år
2014 - 2015: minskning 0,01 miljoner kg per år
Mjölkproduktionen sjönk således 2005 - 2010, för att sen plana ut på en stabil nivå.
Under en 25-års-period fram till 2010, d v s 1985 - 2010, minskade landets mjölkproduktion från 3,6 till 2,9 miljoner kg, motsvarande 0,7 miljoner kg eller 19 procent.
Slutsats: Under de senaste fem åren har mjölkproduktionen i Sverige varit i stort sett konstant, efter att tidigare ha minskat under en lång följd av år. Någon effekt av LRF:s lednings s k "mjölkkris" kan således inte ses, i alla fall inte ännu.
Antalet mjölkgårdar
Det fanns knappt 40000 mjölkgårdar år 1983. Sen dess har antalet minskat med en rasande takt till dagens drygt 4000 mjölkgårdar. Halveringstiden har stadigt legat på cirka 10 år.
I december 2004 fanns det ca 8900 mjölkgårdar i landet.
I december 2014 fanns det cirka 4400. Under 10 år försvann det cirka 4500 gårdar, således ungefär en halvering av antalet. Per dag motsvarar det 1,23 gård per dag.
Om man delar upp perioden lite mer på vad som kan betraktas vara före och under LRF:s lednings s k mjölkkris ser det ut som följer:
Från december 2004 till december 2012 försvann det cirka 4000 mjölkgårdar, det motsvarar cirka 500 gårdar per år, vilket är en årlig minskningstakt på 7,5 procent. Det försvann under perioden i genomsnitt 1,37 gård per dag.
Från december 2012 till december 2014 försvann det cirka 500 mjölkgårdar, således 250 per år, motsvarande en årlig minskningstakt på 5,4 procent. Det försvann 0,68 mjölkgård per dag.
Ovanstående siffror på antalet mjölkkor har jag räknat fram från statistik på LRF Mjölks hemsida, där antalet mjölkkor redovisas års- och länsvis. Man kan inom parentes undra varför där saknas summerade siffror för hela landet.
Under perioden december 2014 till december 2015, d v s på ett år, försvann enligt Jordbruksverket 263 mjölkgårdar, motsvarande 6,2 procent. Detta motsvarar 0,72 mjölkgård per dag.
Slutsats:
Under åren 2014 och 2015, d v s efter Rysslands importstopp för livsmedel och för den period LRF:s ledning benämnt som "mjölkkris", har minskningen av antalet mjölkgårdar varit bara ungefär hälften så stor som den var under flera år innan.
Personligen kan jag inte dra någon annan slutsats att det var mer krisartat tidigare. Var fanns LRF:s ledning och dess retorik då? Är det så att den nuvarande retoriken är stark överdriven och ett sätt att utnyttja situationen?
Antalet mjölkkor i landet och antalet mjölkkor per gård
Under de senaste 10 åren har antalet mjölkkor i Sverige minskat med cirka 61000, från 399000 (2005) till 338000 (2015). Det är minskningstakt för hela perioden på cirka 17 procent och en årlig minskningstakt på strax under två procent per år. Merparten av minskningen var 2005-2010 (51000), med en avsevärt lägre minskning 2010-2015 (10000).
Minskningstakten i antalet mjölkkor i landet (17 procent) är således avsevärt lägre under perioden är minskningstakten för antalet gårdar (50 procent).
Att minskningstakten för antalet kor är avsevärt lägre än för antalet gårdar beror på att de kvarvarande gårdarna blir större och tar åt sig en stor del av det marknadsutrymme som uppstår när några gårdar lägger ner verksamheten. Sålunda har det genomsnittliga antalet mjölkkor per gård ökat under perioden från cirka 50 till 80.
Landets totala mjölkproduktion
Enligt Jordbruksverket har Sveriges totala mjölkproduktion minskat med 12 procent under perioden 2004 - 2013. Finland (-4 %) och Storbritannien (-2 %) har också minskat. Samtidigt har flera andra länder inom EU ökat sin produktion, t ex Estland (+32 %), Holland (+16 %), Danmark (+13 %) och Tyskland (+12 %).
Sveriges totala mjölkproduktion har minskat mindre (-12 %) under 10-års-perioden än antalet mjölkkor (-17 %). Det beror på att produktionen per mjölkko ständigt drivs i höjden genom avel och på bättre utfodring och djurhälsovård. Under åren 2002 - 2011 ökade den genomsnittliga årliga avkastningen per ko från 8800 till 9200 kg, vilket motsvarar fem procent.
Nu finns data för Sveriges totala mjölkproduktion fram t o m 2015. Om man granskar de senaste tio åren i mer i detalj så ser det ut som följer:
2005 - 2010: minskning med 0,30 miljoner kg per år
2010 - 2015: ökning med 0,06 miljoner kg per år
2012 - 2015: ökning med 0,06 miljoner kg per år
2014 - 2015: minskning 0,01 miljoner kg per år
Mjölkproduktionen sjönk således 2005 - 2010, för att sen plana ut på en stabil nivå.
Under en 25-års-period fram till 2010, d v s 1985 - 2010, minskade landets mjölkproduktion från 3,6 till 2,9 miljoner kg, motsvarande 0,7 miljoner kg eller 19 procent.
Slutsats: Under de senaste fem åren har mjölkproduktionen i Sverige varit i stort sett konstant, efter att tidigare ha minskat under en lång följd av år. Någon effekt av LRF:s lednings s k "mjölkkris" kan således inte ses, i alla fall inte ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar