De hade anlänt redan kvällen innan. Jag satt och läste i fåtöljen med balkongdörren öppen. Vid halvåttatiden blev det plötsligt en himla kakafoni av gåsaröster. Det lät för mig som om en jättestor flock anlände och gick ner i Breviken som är bukten mellan Glommen där jag numer bor och fyren vid Morups tånge.
Ungefär samtidigt kom det ett larm på mobilen från den s k FAX-listan, vilken är ett system för tips via sms om ovanliga fåglar i Falkenberg med omnejd. Enligt detta tyckte avsändarens fru att det verkade vara "en miljon". Han återkom senare på kvällen med en bild från Korshamn med stora mängder gäss som landat där. Korshamn är den bukt som ligger strax söder om strandängen vid Morups tånge. Uppenbart var det att gässen tänkte övernatta och att de fanns talrikt både i Breviken och Korshamn.
Som vanligt är vaknade jag tidigare än i arla morgonstund, det var fortfarande mörkt men långt i öster syntes ett svagt morgonljus. En av de första tankarna som gav sig till känna var att jag nog skulle ge mig ut för att se om gässen var kvar och i så fall kanske få vara med om att de lyfte för vidare flygning mot varmare breddgrader. Att se stora mängder gäss ljudligt samtidigt ta till vingarna tycker jag är bland det häftigaste man kan få vara med om vad gäller fågelskådning.
Jag åt en tidig frukost, stoppade på mig handkikare och mobil, och cyklade iväg. Målet var den södra entrén till Morups tånge. Men på vägen stannade jag till en kort stund och betraktade mängden av gäss i Breviken. De var rätt många, jag uppskattade att det var ca tre hundra vitkindade gäss och ett hundra grågäss.
Direkt när jag kom fram till parkeringen vid södra änden på Tången såg jag att det här skulle bli en speciell morgon. Den uppåtgående solen hade börjat lysa på övre delen av de höga regntunga moln som fanns ute över havet. Mycket vackert var det med fyren och Tången i förgrunden.
Ute på sandreven i Korshamn vilade stora mängder gäss, framför allt vitkindade gäss, men även grå- och kanadagäss. Jag tog mig före att försöka räkna dem, men det vara ingen lätt uppgift. De vitkindade stod packade på ett sandrev en bit ut, medan grå- och kanadagässen var med utspridda och därför lite lättare att räkna. Jag kom i alla fram till en skattning på ett tusen vitkindade och ett par hundra av grå- respektive kanadagäss. Felmarginalen var nog rätt betydande. Jag skickade iväg ett sms på FAX-listan ifall fler var vakna och skulle vilja se detta skådespel.
Plötsligt lyfte hälften av de vitkindade och gav sig iväg på en kort tur österut. Jag förstod inte alls vad som skrämt upp dem och inte heller varför inte samtliga drog iväg. Drygt hälften av dem återkom efter en kort stund och landade på samma ställe. Jag drog mig lite längre ut på Tången till det parti som lutar lite uppför. Där har man bättre överblick över bukten och slänten gav också skydd för vinden från nordväst.
Bortifrån parkeringen såg jag strax att en mansperson sakteliga kom ut mot mitt håll. Han verkade bära på något, sannolikt var det väl den tubkikare med tillhörande stativ som de flesta ornitologer bär på. Det var ännu inte riktigt ljust, solen var inte helt uppe i öster och dessutom var det en hel del tunga regnmoln lite varstans. Men när han kom nära kände jag igen honom, det var TA, ordförande i Falkenbergs Ornitologiska Förening, tillika omtalad naturfotograf. Jag har varit medlem i föreningen sen jag flyttade till Glommen i vintras och deltagit i en del aktiviteter. Då har jag haft förmånen att ibland stöta ihop med honom. Jag tyckte nu det var trevligt med sällskap en stund. Han var ute för att fotografera vadare till något projekt. Vi hade ett intressant samtal om allt möjligt, bland annat minns jag att vi diskuterade möjligheten att ordna en utflykt för intresserade medlemmar i fågelklubben till det stora brandreservatet Hälleskogsbrännan i Västmanland. Jag erbjöd mig att vara guide, har ju varit där en hel del. När vi stod där och pratade lyfte plötsligt hela gåsaflocken och gav sig efter en startrunda av mot söder.
Vi skiljdes åt och jag ledde cykeln vidare över Tången i riktning bort mot fyren. Plötsligt dök en regnbåge upp ute över havet. Vacker värre mot det mörka havet och den mörka himlen. Jag hann precis med att ta ett foto innan den upplöstes. Kommen nära fyren övervägde jag att ta mig in bland tallarna där och lyssna och se efter småfåglar. Men nu hade regnet börjat. Det såg riktigt hotfullt ut på himlen med svarta regnmoln i alla riktningar. Jag skyndade iväg på cykeln och hann precis innan för dörren hemma innan himlens portar öppnade sig och regnet vräkte ned.
Det var nu dags för en välförtjänt andra frukost. Jag rensade i mobilen bland alla bilder jag tagit, såg att det nog var en del användbart. En tanke ägnade jag också åt TA där ute på Tången. Undrade om han kommit i skydd för regnet med all sin kamerautrustning.
En fin morgon var till ända. När jag var i tjugoårsåldern var jag under 1,5 år lantbrukselev, tillika bonddräng, i Önnestad i Skåne. Då under hösten var gåsamiddagen på Mårtens afton en stor begivenhet. Jag var inte alls bekväm med den företeelsen, tyckte det mest var frosseri och borgerlighet. Den gåsamorgon jag nu avnjutit, det var andra grejer det!
Som jag erfarit på senare tid är det som vackrast ute på morgnar och kvällar, Och speciellt då det inte är badväder utan lite mörkt och disigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar