Vi hade hört och läst om att Steningekustens naturreservat är en pärla på den halländska kusten och således väl värd att besöka. En solig och varm söndag mot slutet av augusti gjorde vi slag i saken. Vi åkte bil denna gång, men buss går utmärkt (se nedan mot slutet av inlägget).
Reservatet ligger på båda sidor om gränsen mellan Falkenbergs och Halmstads kommuner. Det var tydligen ursprungligen två reservat som sen slagits ihop till ett. Den norra delen avsattes först som reservat och det var 1970. Hela reservatet är ca 200 hektar stort varav en mindre del vatten. Det sträcker sig ca 4 km längs kusten och är ca 0,5 km brett. Vi gick t o r den södra halvan. Enkel väg (2 km) tog det ca 1,5 timme i lugn takt med inlagd paus för bad.
Strandlandskapet skiljer sig från det vanliga i Halland. Här är det klippor, block och stenar som gäller. Norra delen har lite mer rundade klippor och har liknats lite med Bohuslän. Det syns mycket spår efter stenhuggerier, splittrad sten ligger i högar lite varstans och där bör man ta det försiktigt när man går. Grova skor och stavar kan rekommenderas för den som inte hela tiden vill vakta på var man sätter fötterna. Området användes tidigare även för bete och ljunghedarna brändes med jämna mellanrum. När detta upphörde växte området igen innan det restaurerades som reservat. Idag betas det av får för att hållas öppet.
Från stranden och inåt är området tydligt zonerat. Närmast havet klippor, block och sten, därefter ett tunt jordlager med hårt betad grässvål, nästan som en golfgreen. På den här grässvålen är det lättgånget, en tendens till stig finns på den här och var. En och annan strandvall av rundade stenar finns också. Längst in från stranden finns en låg och luggsliten skog av främst björk, bergek och rönn.
På några ställen längs kusten inom reservatet finns fina badstränder. Där går det bra att bada. Från klipporna är det lite svårt att ta sig i, främst på grund av de svarta alger som växer på stenen och gör den såphal i fuktigt tillstånd. Trots detta lyckades jag med behållning ta mig i på ett ställe.
Botaniskt börjar det närma sig slutet på blomsäsongen så här i andra halvan av augusti. Men lite blommor såg vi i alla fall, t ex trift, kustarun och strandaster. På fågelfronten var det ganska lugnt. Inga stora fågelsträck ute till havs. På land var karaktärsfåglarna gulärla, sädesärla, grönfink och stenskvätta. På vattnet intill stranden vilade mycket gräsänder. På skär och stenblock en bit ut såg vi de obligatoriska skarvarna, trutarna och måsarna.
Det var glädjande rent i reservatet. Jag har näsa för skräp och brukat plocka med mig det jag kan. Den här gången hittade jag bara en plastflaska för tvål (Colgate), en dito för drickyoughurt (Arla), en kam och en svart sopsäck. Sånt här skräp flyter oavbrutet tyvärr in från havet så jag anar nyliga städoperationer. På ett par ställen hade större skräp samlats ihop av någon och formerats till nåt som liknade installationer.
Efter avslutad vandring kan man, om man inte vill bära matsäck och om man går från norr till söder, äta eller fika på Göstas Café och Restaurang. Under sommarmånaderna är öppettiderna rätt generösa. I t ex september är det endast öppet lördagar och söndagar.
Till reservatet kan man enkelt åka buss linje 350 från Falkenbergs bussterminal. Man kan stiga av på olika platser beroende på vilken sträckning man vill gå. På en söndag går det en passande direktbuss från Falkenberg kl 09.20. Hem går det en buss från Skeppargården i Steninge kl 16.03. Bussen tar ca 40-50 minuter i båda riktningarna.
Ett eller flera besök kan verkligen rekommenderas, ta er dit och testa. Vi kommer snart att återvända för den norra halvan som vi inte hann med idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar