måndag 28 oktober 2019

En värdig gravplats för en jakthund - kanske Beowulf var där



Jag kollade för en vecka sen Vetenskapens värld på SVT. Programmet handlade om kvädet avseende vikingahövdingen Beowulf. Det är från 900-talet och röner mycket stort intresse i UK och USA. Det sägs ha inspirerat till både Sagan om ringen och Game of Thrones. Vanligtvis har det ansetts vara skrivet i England med en handling som utspelar sig i Danmark. Men ny forskning tror att tyngdpunkten är mer nordlig. Många platser och skeenden stämmer mycket väl in på förhållanden i det som skulle komma att bli Sverige. Av programmet att döma verkar det främst vara en ålderstigen svensk historiker som tror så. Jag ansluter mig gärna ett tag.

Plötsligt, en bit in i programmet, får jag i TV-bilden se fornborgen Broborg. Den är belägen mellan Knivsta och Rimbo, där Långhundraleden under vikingatiden gick in mot Uppsala. På den kunde man fara med skepp ända från Trälhavet utanför Åkersberga i södra Roslagen in till Gamla Uppsala. Fornborgen anses av den nya forskningen ha en viktig roll i kvädet om Beowulf.

Det var som tusan, Broborg i kvädet om Beowulf! Där har jag ju jagat rådjur massvis med gånger. Borgen ligger i hörnet av den jaktmark jag då hade del i. Rådjuren stod och tryckte i snåren som omger fornborgen. Nästan alltid blev det då nåt skjutet när jag släppte in hunden där.




Hunden gjorde också, enligt passkyttar på platsen, det till sin vana att som avslutning på såten svalka av sig i den Trefaldighetskälla som ligger strax norr om fornborgen. Lite ärevördigt kan tyckas, men vad gör man som överhettad springer spaniel. Till hans försvar vad gäller valet av badplats kan sägas att källan redan var rätt demolerad av de kritter som gick där i hagen.



Inget varar för evigt. Efter många lyckade rådjursjakter bytte hunden från de vanliga till de sälla jaktmarkerna. Hunden kremerades. Vad göra med askan? Valet var lätt, Broborg med fantastisk utsikt, bra jakter och en fantasieggande historia. En värdig gravplats för en fin jakthund.



Jag inser nu att det kanske var tveksamt om det var lagligt. Men nu är nog det eventuella brottet preskriberat. Dessutom ligger säkert askan så här dags långt ner i Långhundraledens vattensystem i södra Roslagen.

Det är bra. För där jagade jag också mycket med hunden. Lyckade jakter även där kan tilläggas. Det var under rävskabbens era i början av 1990-talet, då rådjuren stod som spön i backen. Då var det bra med stötande och kortdrivande hundar som den här.

Hunden hette Acke (Red Hackle) och var en engelsk springer spaniel som inte fattade att han var fågelhund.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar