torsdag 31 oktober 2019

På besök i nationalparken Dalby Söderskog



Den blev byte nummer 18 i min jakt på Sveriges numer 30 nationalparker. Den här parken Dalby Söderskog är lätt åtkomlig, den ligger en mil öster om Lund i ett svagt böljande landskap. Den är Sveriges och Europas minsta nationalpark, endast 36 hektar stor. Den bildades redan 1918 med syftet att bevara ett stycke sydsvensk ädellövskog, vilken man vid den tiden trodde var en urskog. Senare har man förstått att den dåvarande ganska glesa skogen var rätt kulturpräglad. Men sen bildandet har skogen fått sköta sig själv. Parken ligger sen en tid i ett bälte av skyddad natur som sträcker sig norrut. 




Det är en mycket bördig plats, skogen växer på den näringsrika baltiska moränen. Många arter finns företrädda. Almen var dominerande träd tidigare, men den led svårt av almsjukan. Ek, bok, ask och lönn är istället alla vanliga nu. I buskskiktet finns mycket hassel. På vårarna sägs marken prunka av olika sippor och nunneörter. Skogsbingel är vanlig och blommar längre fram på sommaren. Jag övervägde att skjuta på mitt besök till våren för blomsterpraktens skull. Men det fick bli ett nedslag under hösten. Jag tycker om grådis och att fotografera i gråskalan. Men det var trots allt gott om färg i form av gulnande höstlöv.



Stigar finns det och de är bra. En går i områdets ytterkant, en rakt igenom på mitten i nord-sydlig riktning. De är uppmärkta på ett bra sätt, det är inga svårigheter att hitta. Här och var finns påkostade skyltar med information uppsatta. Om man är ute efter att gå lite distans så blir det inte mycket i själva parken.




Dock gjordes nånstans reklam för ett fint litet Naturum vid Skryllegården 3 tre kilometer norrut. Och dit finns en vandringsled. Plus att man kan ta bussen till Lund direkt därifrån. Jag nappade på denna möjlighet. Tyvärr visade det sig att vandringsleden till Skrylle bitvis var mycket dåligt uppmärkt. Van att orientera som jag är hittade jag dock dit. Förvaltaren kanske kan ta sig en titt. Naturum var fint, innehållsrikt och som utlovat litet. Jag kunde vid en snabb titt dock inte upptäcka nån koppling tematiskt till nationalparken vilket var lite förvånande. I Skrylle finns för den hungrige en restaurang. 

Jag tycker det är spännande att av miljöskäl testa om det går att ta sig fram till besöksobjektet med tåg och eller buss. Dessutom helst som en dagsutflykt. Till Lund är ju lätt att ta sig med tåg. Det tar t ex knappt två timmar från Falkenberg där jag bor. Strax utanför stationen i Lund går buss 159, det tar 20 minuter till parkentrén. Mitt besök vid Dalby tog totalt knappt tolv timmar inklusive transporter.




Lite otur hade jag med vädret, det regnade hela dagen. Prognosen hade varit lite mer positiv. Trots regnandet dröjer sig den fina lövskogen kvar på näthinnan. Jag ser många ädla lövträd, stora, små och många döda som lågor. Det största jag såg var en ask med fem meters omkrets. Jag ser bitvis en mur av hassel. Och bra är att jag på näthinnan ser en total frånvaro av barrträd. Av nån anledning hade jag lågt ställda förväntningar på naturen i denna park. Det visade sig att jag var helt fel ute. Nu ser jag en minivariant på Bialowieza framför mig. Det får nog bli en vårlig tur också.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar