Nedanstående text ligger fr o m idag på Skogsaktuellts hemsida som insändare under Åsikter:
http://www.skogsaktuellt.se/?p=46555&pt=108&m=3650
Att människan är det i särklass största hotet mot globens biologiska mångfald och huvudorsak till utdöende av arter är en inom vetenskapen förhärskande syn, se t ex en artikel i Science från 2014 som finns refererad på min blogg: http://hans-orjan.blogspot.se/2014/07/science-artikel-om-artutdoende.html
Att människan är det i särklass största hotet mot globens biologiska mångfald och huvudorsak till utdöende av arter är en inom vetenskapen förhärskande syn, se t ex en artikel i Science från 2014 som finns refererad på min blogg: http://hans-orjan.blogspot.se/2014/07/science-artikel-om-artutdoende.html
Därför hajar
man till när någon tycks hävda det motsatta, att globen är så artrik p g a
människan. Det gjorde Ambjörn Johansson i en artikel med titeln ”Varför vi
älskar att hata hyggen”, vilken trycktes i tidningen Skogsaktuellt (nr 7 2014,
sid 15).
Han skrev så
här: ”När jag vill provocera mina kompisar brukar jag hävda att den biologiska
mångfald som finns är en produkt av människan och att jorden skulle vara
betydligt artfattigare om inte människan fanns.”
Det är så
här långt i texten inte helt klart att Ambjörn själv tror på detta eller om han
hävdar så bara för att just provocera. Men när han fortsätter att skriva så
blir det dock högst sannolikt att han faktiskt själv tror på detta. Han
skriver: ”…strikt vetenskapligt kan man inte motbevisa att människan som
störningsskapande art bidrar till att skapa ekologiska nischer som annars inte
skulle finnas. Alltså är den biologiska mångfalden knuten till oss…”
Underförstått är att i dessa nischer har utvecklats arter som annars inte
skulle finnas. Han får nog ta och redovisa vilka dessa nya arter skulle vara.
Eftersom tidningen
Skogsaktuellt publicerade artikeln anar man en viss sympati där för denna
märkliga tankegång. Artikeln finns också återgiven på föreningen Naturbrukarnas
hemsida. Intressant är att Rickard Axdorff är en centralgestalt i sammanhanget,
han är både ledarskribent i Skogsaktuellt och ordförande i Naturbrukarna. Jag
utgår därför ifrån att han också tycker det ligger något i Ambjörns konstiga
idé.
Då den här
idén var helt på tvärs med allt annat jag tagit del av och eftersom biologisk
mångfald inte är mitt eget specialområde skickade jag följande fråga till fyra
ledande professorer i landet, alla särskilt kunniga inom olika delar av området
evolutionsbiologi: ”Finns det överhuvudtaget något
exempel på att människan direkt eller indirekt orsakat nybildning av arter?”
Deras svar var entydiga. De menade alla att det inte finns
eller funnits arter som utvecklats p g a människan. Artbildning har varit en
naturlig och mycket långsam process som haft geografisk isolering som främsta
drivkraft. Inte ens förädlingen inom areella näringar av växter och husdjur har
medfört någon artbildning. Professorerna uteslöt dock för framtiden inte
möjligheten att människan skulle kunna komma att indirekt främja artbildning,
framförallt då genom klimatförändringar.
Min slutsats är att Ambjörns idé är ett eget hopkok utan all
vetenskaplig grund. Möjligen har hans idé sin utgångspunkt i att t ex hagmarker
är särskilt artrika i jämförelse med omgivande skogsmark eller att ett hygge
har andra arter än växande skog. Men hagmarkens och hyggets arter har inte
uppkommit i denna typ av markanvändning utan endast funnit en tillfällig
fristad där.
Han bortser också i sin tankegång ifrån att det omgivande
landskapet (ffa jordbruksmark och brukad skogsmark) är en konstlad mänsklig skapelse
som är väldigt utarmad, detta i jämförelse med de naturliga ekosystem som
annars hade funnits där.
Hans-Örjan Nohrstedt, Uppsala
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar