Karin
Perers, kommunalpolitiker i Centerpartiet och ordförande i Mellanskog, gjorde
nyligen (20/1) inlägget ”Vi vill skapa ett samhälle i samklang med naturen” på
Hela Hälsingland. Hon lyfte där fram skogsbrukets viktiga roll i klimatarbetet.
Inlägget var
en replik på ett par tidigare kritiska texter av Göran Rönning (5/1) och av
Thomas Tidholm (7/1). De hade reagerat på en tidigare artikel med intervju av
Karin Perers i en företagstidning, där skogsbrukets betydelse för den
biobaserade ekonomin avhandlades.
Min åsikt är
att Karin Perers i sitt inlägg lägger dimridåer om svenskt skogsbruk i syfte
att skönmåla det. Denna åsikt utvecklar jag i texten nedan. En något lite kortare
version publicerades igår 27 januari som insändare på hälsingetidningarnas
gemensamma hemsida ”Hela Hälsingland” (där gäller maximalt 1500 tecken
inklusive mellanslag).
Nedan en fulltextversion av min insändare 27 januari:
Att motverka
klimatförändringar är ett av Sveriges viktigare miljömål. Sett bara till det
målet är det relevant att maximera produktionen av biomassa i skogen. En
maximering av biomassa för fibrer, kemiska produkter och energi erhålls i skog
som vare sig röjs eller gallras. Det är inte vad jag tror Karin Perers menar
med attraktiv skog (mer om detta nedan).
Men tack och
lov finns det andra viktiga miljömål och avvägningar måste göras dem emellan. Skogsstyrelsen
anser att målet Levande skogar inte kan uppnås av skogsbruket inom angiven tid.
Det beror bl a på att körskador på mark, vatten och fornlämningar är vanliga
eller t o m ökat. Mängden död ved och gammal skog ökar dock också, vilket är
bra för miljömålet Levande skogar.
En av de
dimridåer som Karin Perers gärna lägger är att den brukade skogen är mest
attraktiv för rekreationsaktiviteter och då i jämförelse med skog utan skötsel,
som t ex i många reservat. Hon menar då måste man tro endast
slutavverkningsbestånd. Men sådana utgör bara utgör en liten del av den brukade
skogen. Hur attraktiva är markberedda hyggen, planteringar eller täta ungskogar?
Uppskattningsvis åtminstone halva arealen produktiv skogsmark i landet hör till
åldersklasser som knappast kan anses vara attraktiva för friluftsliv. Hon
blundar också för att många skogsreservat med skog utan skötsel lockar massor
med besökare. Svenskt rekord har sannolikt Tyresta nationalpark med ca 700 000
besökare per år.
Perers nämner
att familjeskogsbrukets medelhygge endast är tre hektar. Det är nog bra,
sannolikt är det bättre för miljö och biologisk mångfald i landskapet med många
små hyggen än få stora. Men merparten av skogen i Norrland (vårt aktuella
debattforum ligger i Hälsingland) är inte familjeägd, utan ägs av stora bolag.
Och de har en annan policy. Sveaskog har t ex ingen övre gräns för sina hyggen,
många är flera hundra hektar. På min blogg finns ett inlägg där ett av
Sveaskogs megahyggen beskrivs: http://hans-orjan.blogspot.se/2014/09/arvidsjaur-brandfaltet-reivo-och.html
Perers
skriver att skogsbruket minsann också betalar avlatsbot till Skogforsk, detta i
form av en peng till FoU för varje avverkad kubikmeter. Men hon utelämnar att miljö-
och naturvårdsforskningen där bantats över tid och nu endast är maximalt 15-20
procent av budgeten.
Perers är för
mig inte direkt känd som en naturvän. Ett bottennapp var när hon tillsammans
med några andra mycket negativt reagerade på att ett 20-tal forskare inom
naturvårdsbiologi på DN Debatt föreslog att hela brandfältet i Västmanland borde
bli ett reservat. Detta gjorde hon med irrelevanta argument som ”hela byar kommer
att utplånas” och ”folk gillar inte risiga skogar”. Det var uppenbart att LRF
och Mellanskog inte själva ville medverka i reservatsbildningen. Dock ansåg man
det bra att andra markägare på brandfältet, som kyrkan och olika bolag,
medverkade. Jag berörde i höstas frågan i ett debattinlägg i Västmanlands Läns
Tidning: http://hans-orjan.blogspot.se/2014/09/nya-resurser-fran-regeringen-kan-gora.html
Perers
fortsätter nu här på Hela Hälsingland med sin mission att skönmåla det svenska skogsbruket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar