De tio mest besökta inläggens namn i klartext, med antalet besök inom parentes:
- Semester Sardinien april 2009 (1550)
- Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht....(1153)
- LRF Skogsägarna censurerar hårt....(1018)
- Regeringsuppdraget som fick SLU listat....(1004)
- En myt att älgkött är miljövänligt (852)
- Arizona Chemicals julklapp till Söderhamn....(711)
- Semester på La Gomera och El Hierro (690)
- Korsnäs timmerränna - ett spännande.... (685)
- Vandring i Valle härad Valborg 2011 (510)
- Sköna höstdagar på Lanzarote (505)
Är bloggande ett bra sätt att sprida sina för offentligheten relevanta tankar? Temat för detta inlägg är att berätta lite om mina egna erfarenheter. Kanske kan det stimulera er andra, som ännu inte prövat, att göra det.
Mitt första blogginlägg publicerade jag i början på januari 2011, d v s för nästan exakt sex år sedan. Sedan dess har jag skrivit lite drygt 200 inlägg, varav 193 är publicerade medan några ligger i pipe-line. Den mängden motsvarar drygt 30 inlägg per år eller knappt tre i månaden. Mitt bloggande har ökat med tiden, men antalet per år ser ut som två trappsteg: de tre första åren ca 20 inlägg per år, sen det dubbla ca 40 per år. Skälet till fördubblingen, med start 2014, är att jag då pensionerade mig och fick mer tid till denna skapande och spännande verksamhet.
Jag har alltid gillat att skriva och i samband där med debattera. Redan i grundskolan skrev jag insändare till lokalblaskan. Det mer fria skrivandet tog för min del sen ett riktigt långt uppehåll under gymnasiet, universitetet och arbetslivet. Då skrev jag mycket, men förstås oftast på beställning av andra (lärare, forskningsfinansiärer , handledare och olika chefer). Detta var cirka 40 år av mitt liv. Sen kom jag igång igen med skrivandet på mina egna villkor när jag bara något år innan pensioneringen upptäckte bloggandets möjligheter, och i synnerhet efter pensioneringen då jag nu kunde tänka och skriva helt fritt.
Med min käresta har det under 2000-talet blivit en hel del resor, både inom och utom landet. I planeringen av sådana resor insåg jag tidigt värdet av att andra som rest berättat om sina erfarenheter i skriven form, t ex i tidningar och på nätet.
Vi hade gjort en resa till Sardinien 2009 för vandring och fågelskådning. Vi var mycket nöjda med resan och jag fick för mig att jag skulle skriva om den för omvärlden. Jag skrev ett resereportage och testade att få in den i ett par-tre tidningar. Men det var tvärstopp, de tog inte emot sådana från läsekretsen utan hade frilansare som redan hade sådana uppdrag. Dagens Nyheter var dessutom så nonchalanta (de svarade inte ens på tilltal) att jag sade upp min prenumeration på tidningen som jag hade haft i 30 år.
"Varför lägger du inte upp en blogg?", undrade min yngste son när jag beklagade mig. Han var och är likt de flesta yngre avsevärt mer drivna än jag på datorer, internet och sociala medier. Det hade då gått hela 1,5 år sedan vår resa till Sardinien.
"En blogg, vad är det?", var min motfråga, som väl visar hur initierad jag var då. Han berättade och sa att det finns färdiga bloggverktyg på nätet, som är enkla att komma igång med. Jag kollade runt lite och fastnade, av anledning som jag har glömt, för verktyget Blogger. Det var väldigt lätt att lägga upp min egen blogg (det tog vad jag minns mindre än en halvtimma) och jag har sedan dess fortsatt med det verktyget. Blogger är relativt lättjobbat och helt gratis. I januari 2011 publicerade jag mitt första inlägg, det om resan till Sardinien.
Stintino, nordvästra Sardinien
I huvudsak innehåller min blogg två typer av inlägg: miljödebatt, respektive resereportage. Miljödebatten gäller främst jord- och skogsbruk. Resorna är av mycket varierad art, allt från en promenad runt knuten till en resa till andra sidan jorden, kan ha varit värd en berättelse. Mina inlägg är oftast ganska långa, det är väl ett resultat bl a av att jag just tycker om själva skrivandet.
Dags dato har jag haft cirka 55000 besök på min bloggs ca 190 inlägg. Det innebär i medeltal 285 besök per inlägg. Att jag skriver "besök" beror på att jag i statistiken i verktyget endast kan se om nån klickat sig in på ett inlägg, inte om personen faktiskt har läst det. Jag är rätt nöjd med att ha fått så många besök, det är sannolikt avsevärt fler än de som läste mina vetenskapliga artiklar en gång i tiden då jag forskade. Det är som om varannan boende i Falkenbergs och Varbergs kommuner tillsammans hade tittat in på min blogg. Samtidigt inser jag att det finns bloggar med flera tiotal tiopotenser mer besök.
Det var i början svårt att sprida information om att "nu har jag lagt in ett nytt inlägg". Då i starten mejlade jag vänner och bekanta när så skett. Det tog sen rejäl fart med besöken först när jag dessutom startade också med Twitter och Facebook. Då kunde jag länka där till mina olika blogginlägg. Om inläggen är särskilt intressanta kan de av "följare"/"vänner" delas vidare och spridas på internet som ringar på vattnet.
Det är stor variation i hur många besök vart och ett av de olika inläggen haft. De tio inlägg som haft mest besök visas ovan, lite otydligt i bilden, men utskrivna i klartext under bilden. De har alla haft mer än 500 besök. Bland dessa finns inlägg om miljö, resor, forskningspolitik, LRF Skogsägarnas twitterpraxis, samt slutligen ett om skogsindustrihistoria. Det mesta besökta inlägget är det första jag skrev, det om resan till Sardinien. Tre till har haft mer än tusen besökare, de är i ordning ii/ polemik med landsbygdsminister Bucht för märkliga uttalanden i Almedalen vid Future Forests (ett Mistra-finansierat forskningsprogram vid SLU) seminarium, iii/analys av LRF Skogsägarnas ensidiga twittrande och iv/ kritik av förre landsbygdsministern Erlandsson för ministerstyre visavi SLU inför Rio+20-mötet (här var för övrigt Future Forests inblandat igen, man hade gjort en i mitt tycke reklamfilm om svenskt skogsbruk som visades i Rio).
Därefter följer två miljöinlägg, varav det ena handlar om huruvida älgkött är mer klimatvänligt än annat kött, och det andra om ett gigantiskt utsläpp i havet utanför Söderhamn av tallolja från Arizona Chemicals fabrik, där en stor cistern sprack.
På platserna 7-10 ligger för närvarande fyra olika resereportage, varav två i Sverige och två på Kanarieöarna. Det inlägg som överraskat mig mest för sin popularitet är det om Korsnäs gamla timmerränna, ett rätt väl bevarat industriminne i gränstrakterna mellan Uppland och Gästrikland. Den är drygt hundra år gammal, tre mil lång och går genom skogarna från Untra vid Dalälven till Gävle. Läs det gärna om ni är det minsta intresserade av skogsindustrihistoria.
Korsnäs timmerränna, strax öster E4
De minst besökta inläggen har omkring 20 besök. De kan innehålla små och snäva litterära försök av mig, eller information av mer lokalt eller perifert intresse.
För den som tycker om att skriva och vill att omvärlden ska kunna ta del av ens offentligt relevanta tankar och budskap kan jag varmt rekommendera att blogga. Kombinera det gärna med Twitter och Facebook om ambitionen är att nå ut brett. Det finns inga gränser som jag upptäckt hur långa inläggen kan vara. Det är lätt att lägga in illustrerande bilder, teckningar etc.
Tänk på att det du skriver i bloggen kan ses av vem som helst, så begränsa det privata och formulera dig på ett lämpligt sätt. Skulle man ångra ett redan publicerat inlägg går det att radera. Men många kan förstås redan ha sett det. Man kan jobba med utkast innan man publicerar dem. Man kan också gå in och redigera efter publicering.
Statistik vad gäller besök kan man få på längden och tvären med olika tidsfönster (nu, idag, en vecka, en månad, hela tiden). Man kan också t ex se i vilka länder besökarna finns och vilka sökmotorer de använt för att hitta fram. Jag skriver på svenska så besökarna är mest i Sverige, men överraskande många i USA, Ryssland och Tyskland.
Pröva du också att blogga! Jag tycker det är himla kul. Och dessutom ett hjälpmedel för att påverka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar