tisdag 28 februari 2017

Runt Stegasjön och bergen väster därom


I ett tidigare inlägg berättade jag om vandring runt Skärsjön i Halland, belägen en dryg mil öster om Varberg och uppemot två mil nordost om Falkenberg. Den vandring jag beskriver här nedan tangerar den runt Skärsjön. Till en början följs de åt men sen bär det av västerut när näset mellan Skärsjön och Stegasjön passerats. Beskrivningen här följer den vandring jag gjorde motsols. Vandringen är på 11 km och med en eller två raster tar den cirka fem timmar. 



Tyvärr är det inte möjligt att ta sig till området med buss, så det får bli bil. Helst då förstås miljöbil och samåkning. Ett lämpligt ställe att parkera på är vid orienteringsklubben Nackhes stuga, belägen strax norr "a" i Dagsås. Därifrån går man norrut och passerar mellan Skärsjön till höger och Stegasjön till vänster. Den senare är rätt igenväxt med vass. 



På höger sida om skogsvägen strax norr om sjöarna finns en fin rasbrant. 



Därefter tar vägen av mot nordväst och kommer ut på de öppna markerna vid gårdarna Södra Kanåsen och Kärramosse. Här över fälten går en fin väg omgiven av stengärdesgårdar.



När man ser den sistnämnda gården drar man sig lämpligen ut i kanten på betesmarken till höger och följer skogsbrynet mot sydväst. När fältet slutar i sydvästra hörnet av betesmarken går man över diket och in i det fina granbestånd som finns på höger sida. 




Man följer den nedre kanten på granbeståndet en bit tills man ser en liten höjd på höger hand. Där bör man gå upp. Därifrån ser man Lillasjö mot söder. Den här höjden med utsikt över sjön är en bra plats för en första fikapaus för den som redan är sugen. 



Man går sen ner bakom höjden, där finns en enkel traktorväg som man följer västerut och snart löper den ut på en större grusväg vid en vändplan. Den följer man ca en kilometer mot VSV, genom en rätt trist granskog utan egentliga avbrott, tills man vid gården Korndal är nere på en lite större asfalterad väg som går i N-S riktning. Den vägen går man en knapp kilometer söderut, förbi gården Bengtsgården och genom en liten skog. Väster därom breder ett jordbrukslandskap ut sig.


  
När skogen precis tar slut på vänster sida tar man in vänster på den lilla grusväg som följer skogskanten. Efter ett par hundra meter kommer man fram till en skogsbilväg som går uppför till vänster. Här ska man göra ett vägval. Nästa mål är den lilla gården Bockatorpet nån kilometer österut. Dit kan man ta sig på tre olika sätt, jag har testat alla tre: 

1/ Man tar den skogsbilväg som går snett till vänster upp för sluttningen. Den vägen är bra för den som vill ha träning, den segar sig nämligen uppför i hela 1,5 kilometer. Även om man kommer högt upp på berget så är det ingen utsikt att tala om, därtill är den omgivande granskogen alltför hög och tät. Berget har jag uppfattat heter Långabjär. Strax norr därom är en ännu högre knalle som heter Åsarna och är hela 143 meter över havet, en ansenlig höjd i denna del av landet. När inlandsisen för 12000 år sedan drog sig tillbaka från Halland stod havets vattenyta 75 meter över den nuvarande vattenytan. Det innebär att de här bergstopparna stack upp hela 75 meter över vattenytan. Väl uppe på berget, där det finns ett par master, tar man sen en stig nedför berget strax efter den första masten. Den mynnar så småningom på en skogsbilväg vilken leder till Bockatorpet. 



2/ Istället för att ta skogsbilvägen snett upp till vänster går man vägen rakt fram förbi husen och vidare in i skogen. Efter ett par hundra meter delar sig vägen i två, man kan ta båda. Den vänstra av de två följer en mindre bäck och en våtmark på höger sida, gör sen en vid sväng inne i skogen för att så småningom nå fram till Bockatorpet. 

3/ Den högra, som löper mest i söder av de tre alternativa vägarna, går förbi ett hygge och en björkskog innan den når mer öppen betesmark. Efter en stund kommer man till en korsning, där tar man vänster och når snart Bockatorpet. 

Jag föredrar alternativ 3 ovan då det är mest variationsrikt vad gäller vegetationen. 

Oavsett vilken väg man tar så är man nu vid i mitt tycke vandringens höjdarställe: miljön kring det gamla Bockatorpet! Boningshuset verkar det som om någon använder extensivt. Däremot är övriga byggnader stadda i förfall. Inget underhåll verkar ha skett på mycket länge, antagligen inte sedan siste brukaren lämnade för sjuttio år sedan.



Bockatorpet etablerades i mitten av 1800-talet och brukades fram till 1944. Den siste brukaren var en snickare som hade hönseri här. En liten skylt framför huset ger en kort historia om torpet. Det är beskrivet i en bilaga till "Spannarpsboken". 



Det ska tilläggas att jag kanske inte är helt objektiv, jag älskar gamla småbrukarställen. Möjligen för att jag som liten var utleasad på somrarna till småbrukare i släkten. Inte för inte är Stig Claesson (Slas) en av mina absoluta favoritförfattare och hans bok "Vem älska Yngve Frej" min egen kioskvältare. Filmatiseringen med Allan Edwall och Loffe Carlsson är minst lika bra som boken.




Omgivningarna är mycket vackra, man ser ut över ett böljande och varierat landskap mot sydost. Intill finns betesmarker med gamla vårdträd, hassel och stengärdesgårdar. 



Bakom torpet ligger ett högt berg Bistocksbjär med en fin äldre bokskog. Intill är ett hygge med uppväxande gran, tyvärr inte lika gästvänligt. Det finns en stig upp på berget, den börjar vid vägen ett par hundra meter sydväst om torpet. Där ligger en liten bokskog, från den leder en liten stig över hygget upp mot toppen. Det är mödan väl värd att gå upp. Utsikten därifrån är hänförande. Man ser ut till havet, förbi åkermarken och Tvååker (första bilden i detta inlägg). Här är perfekta platsen för fika och begrundan. 

Jag var här två soliga dagar i februari. Trots årstiden var känslan fantastisk och jag kan tänka mig att ett besök i början av maj när allt slagit ut är ännu bättre.



Svårt är det att lämna den här miljön. Men färden går vidare. Lite tricksiga är de närmaste 3-400 metrarna. Från torpet går man mot sydväst precis dit betesmarken på vänster hand tar slut. Där går det att ta sig över taggtråden. Man följer stängslet på höger hand och tar sig över på lämpligt ställe. Sen rakt ut mot betesmarken man ser på andra sidan trädranden och diket, då passerar man ett lite fuktigt parti och också vad som måste ha varit torpets brunn. Därefter är det ett litet dike och en ny taggtråd att passera. 



Väl ute på den nya betesmarken går man söderut via en särskilt stor gran till det viltvatten som syns längre fram. Där går en liten väg på dammen som leder vidare genom skogen österut till en lite större väg. 

Den följer man mot nordost. Resten av vägen till målet är lättgången och det är inte svårt att hitta. Man går ca en kilometer till gården Karlsro. Där går en skogsbilväg österut. En bit in på den är det en vägbom med skylten "Obehöriga äga ej tillträde". Den är inget att bry sig om. Det är inte tillåtet med ett sånt förbud utanför tomtmark. På vägen gäller allemansrätten. När man passerat huset tar man direkt höger och sen vänster på nästa väg. Därefter är man snart framme vid ett gammalt sågverk och lite längre fram åter vid klubbstugan för OK Nackhe.

Där är slutet på vandringen, också dess startpunkt. Hoppas vägen var mödan värd!

Jag spanade förstås en del efter fågel när jag gick fram. Inga stora rariteter blev det med trevligt var bofink och storskrake vid näset mellan Stegasjön och Skärsjön. Sen gulsparv och gröngöling vid gården Kärramosse strax väster om Stegasjön. Slutligen fyra spillkråkor på en gång vid Bockatorpet. De flög ljudligt omkring och verkade ha kul. 



Om man efter vandringen fortfarande är fikasugen finns två möjliga alternativ på nära håll. Det ena är Gööks konditori i Tvååker. Där är brödet mycket gott och dito billigt. Begränsningen är dock öppettiderna: vardagar 08-18, men under helger endast lördag 08-12. Det andra är Strömma Farmlodge. Det verkar bara vara öppet under sommartid och det är oklart för mig om tiderna. 




Litteratur:

Bjärsdal, J. (redaktör) 1993. Spannarp - en halländsk hembygd. Utgiven av Spannarps Hembygdsförening. ISBN 91-630-2228-1. 334 sidor
Gamla boplatser. Torp, stugor och forna gårdar i Spannarps socken. En reviderad förteckning 2004. Spannars Hembygdsförening. Bilaga till boken ovan om Spannarp. 28 sidor











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar