Naturmärkvärdigheter i hälsingsk skärgårdsskog

En färglös som sticker ut

Nästrot är en ovanlig, märklig, färglös orkidé utan klorofyll. Den lever enligt uppgift i symbios/parasitism med någon slags mykorrhizasvamp. Och riktigt ovanlig är den, i alla fall i Hälsingland. Där finns den endast rapporterad från fyra lokaler, alla i skärgården utanför Söderhamn och Ljusne. Tre av lokalerna finns alldeles intill varandra och nära vår sommarstuga i skog med al och gran. Där växer de på störd mark som grävts om i sen tid för parkering och kanal. Varför kan man undra. En möjlig teori är att nästroten gynnats av kalk som grävts fram i form av skalgrus (krossade skal från döda marina skaldjur).

Tills alldeles nyligen kände jag inte till förekomsten. Då kom jag i samspråk med en man från Gävleborgs botaniska föreningen (GBF). Han stod och begrundade ett exemplar av blåluzern som är ovanlig i området, men växte där intill stigen på vilken jag kom cyklande.

Han från GBF berättade då om nästroten som fanns alldeles i närheten och ledde mig också dit. Den visade sig växa alldeles intill bilparkeringen på små jordhögar som antagligen kommit till då parkeringen ställts iordning. Där fanns ett 30-tal exemplar av nästroten och även en del torra fröställningar från fjolåret.

En liten lustighet i sammanhanget: "Jaha, här har det avverkats", sa han från GBF. Mellan nästroten och parkeringen låg nämligen en gran fälld. Den hade legat där några år såg det ut. Men invid och bara några decimeter från närmaste nästrot låg alldeles färskt granris. Underligt tyckte han och satte genast igång med att flytta undan riset ifall någon nästrot skulle ha begravts under det. Vad jag inte berättade var att det var jag själv som ovetandes om nästroten hade langat dit granriset efter att ha stamkvistat en gran vid föreningens parkering intill. Jag hade slängt riset över och bakom den tidigare fällda granen. Från det hållet syntes inte nästroten. Det hade sett ut om jag kvävt ett av Hälsinglands fyra nästrotsbestånd.

 

En spett av en fjäder

Efter fika på utsiktsberget tog vi stigen utför mot badplatsen. Jag och ett av bonusbarnbarnen var ivrigast och först i spåret. Plötsligt låg den där på berghällen i tallskogen, en fågelfjäder som jag inte alls kände igen. Ca en dm lång, brunaktig med ljusa fält längs båda sidorna. Absolut ingen aning vad det var, gissade på möjligen någon hök. Väl nere vid badplatsen lade jag fjädern på ett bord och tog några bilder. Jag försöker så långt möjligt låta bli att spara saker annat än digitalt, så jag gissar att jag bara hivade iväg fjädern när vi fortsatte hemåt.

På eftermiddagen kom jag att tänka på fjädern igen. Passande har jag lärt känna en pensionerad läkare på trakten som sannolikt är landets främste expert på fågelfjädrar. Efter den första eposten med lågupplöst bild kom utlåtandet "inre handpenna av säker hackspett, troligen gråspett". Efter den andra eposten, nu med högupplöst bild: "säker gråspett".

Och så följde: "spara fjädern, jag tar gärna hand om den! Jag har aldrig sett någon liknande." Förbannade mig själv som anings- och respektlöst bara slängt iväg fjädern. Så nästa kväll var det bara att ta sig iväg till badplatsen för att finkamma den efter fjädern. Hade jag tänkt i alla fall. Men platsen var som belägrad.

Många båtar låg där vid bryggan, ca 10 st med förarna mot bryggan. Därutöver 4-5 båtar på stranden bredvid bryggan. Plus ett par barnfamiljer som tältade. Det var fredagkväll och semestertid och kvällssolen flödade. En vanlig kväll brukar här vara bara någon enstaka båt. Allt gick lugnt till.

Under säkert 5-10  minuter gick jag omkring där bland allt folk och letade. Jag hade behövt börja vända upp och ner på folks saker, men det gjorde jag förstås inte. Givetvis fann jag ingen fjäder i röran. Det som förvånade mig mest var att ingen enda frågade mig vad jag sysslade med eller vad jag letade efter. Jag gav upp och drog iväg hemåt.

Nästa dag hade vi nya gäster och tog ånyo en fikatur upp på utsiktsberget. Envis som jag är tog jag sen en ny tur ner till badplatsen för att leta. Nu var där i stort sett tomt på folk. Hoppfullt, bättre chanser nu att hitta fjädern trodde jag. Borden hade flyttats runt, men jag kände på markvegetationen igen platsen där bordet stod när jag fotograferade fjädern. Jag gick därifrån och svepande som en vindrutetorkare i riktning hemåt. Måste ha slängt fjädern där någonstans tänkte jag. Och plötsligt dök den upp i ögonvrån. Den låg i sanden, strax intill kanten av blåbärsriset. Skam den som ger sig. Nu ligger fjädern ordentligt förpackad och väntar på transport till fjäderkännaren.

 

 

 

I lönndom

På Skatön bland alla stenar och block växer mest bara tall. En del gran finns på några bördigare ställen. Längs stränderna finns i fuktiga partier al, mest klibbal. Småvuxna björkar och rönnar finns utspridda här och var. "Thats it" vad gäller träd trodde vi tills nyligen.

Min käresta upptäckte dom först, hon har ögonen öppna mer än jag vad det gäller det botaniska. Plötsligt fanns de bara där: en vanlig lönn och en tysklönn (även kallad sykomorlönn), båda 4-5 m höga och tysklönnen uppenbarligen fertil, den hade "näsor" med frön. Vi såg spontant inga andra individer av de två trädslagen, men tänker återkomma för en noggrannare inventering.

Växtplatsen var i ett fuktigt parti med al, björk och gran, inte så långt från revet. Vi har passerat här flera gånger utan att ha upptäckt dem. Inom parentes såg vi här i närheten för första och enda gången hittills på Skatön tretåig hackspett, detta var för 4-5 år sedan.

Hur kan de båda träden ha kommit till platsen? Lönn är ju väl spridd i södra och mellersta Sverige, men då mest i jordbrukslandskapet eller bördig lövskog. Den finns också sparsamt upp längs Norrlandskusten. Där den finns i skog är det alltid som enstaka träd, den är aldrig beståndsbildande. Tysklönnen finns naturligt i vilt tillstånd inte i Sverige utan nere i Centraleuropa där den å andra sidan är rätt vanlig. Dock har den införts i Sverige och sprider sig därefter raskt.

Vi bedömer att det mest troliga är att någon människa planterat de två träden på platsen. Vad syftet med detta i så fall kan ha varit kan vi inte bedöma. Platsen är i sig inte särskilt inbjudande. Om du som läser detta eventuellt känner till något i frågan får du gärna höra av dig. En faktor som talar för att någon person planterat träden är att där finns både en lönn och en tysklönn nära varandra. Det kan inte vara en slump.

Alternativa spridningssätt för frön skulle möjligen kunna vara med en fågel eller med vattnet. Vi tror dock inte på det senare, vi tror inte grobarheten skulle bevaras så länge i havsvatten. Det är ju rätt långt till Skatön från möjliga spridningsplatser. Lönn är ju annars vindspridd, men även en sådan spridning är inte heller troligen med tanke på avståndet.

Vad göra med de två träden? De är onaturliga i den aktuella miljön, som ju dessutom är ett naturreservat. Högst troligen är träden aktivt införda dit. Rimligt är väl då att ta bort dem. Något för länsstyrelsen och den kommunala förvaltaren av reservatet att ta ställning till.

 

 

En hägring

"Vad var nu detta??" Det var en tidig och lite lätt disig morgon vid Svartsundsrännan. I varsin grantopp på varsin sida av rännan satt två stora fåglar och flaxade med utbredda vingar. Gigantiska från mitt perspektiv och spontant hann jag tänka "havsörn??" Men sen direkt såg jag att det var två hägrar.

Jag har aldrig tidigare sett något dylikt. Många hägrar har jag sett, men då stående i vasskanter eller fiskande i små vattendrag. Eller flygande med sina karakteristiska krökta halsar. Detta med häger i trädtopp var helt nytt för mig, så jag undrade först förstås om jag såg rätt. Men så var det.

Min naturkunniga käresta upplyste mig senare om att hon kände till att hägern t o m kan häcka i träd. Hon tyckte sig minnas ha sett det i södra Sverige någonstans. Läser i fågelboken att de häckar såväl i risbon i träd, som i vass och på klippor. Konstigt att jag aldrig sett dem häcka i träd.  

Men så vanligt kan det ändå inte vara med häger i topp. Dels har jag som ni förstår aldrig sett det själv tidigare och jag har både en aktningsvärd ålder och har varit ute rätt mycket i terrängen. Dels letade jag bilder av företeelsen på nätet när jag behövde en illustration till detta inlägg och fann då väldigt lite. Så det fick bli en egen liten skapelse i stället.

Man blir aldrig för gammal att lära nytt! Överraskningar kan dyka upp när som helst, t ex en tidig morgon i diset. Så håll ögon och öron öppna: ”Watch up out there!”