Skidpremiär i Enköpingstågets spår

 

Sent och efterlängtad har snön nu äntligen kommit i Uppsala. Sista dagarna har det blivit ca 15 cm. Så igår hämtade jag ner skidorna från vinden och idag kunde jag ge mig ut. ”På spåret” blev det i dubbel bemärkelse, såväl skidspår som spår av järnväg.  

I nästan 70 år (1912 – 1979) fanns en fungerande järnväg mellan Uppsala och Enköping. Den ansågs inte bära sig ekonomiskt och lades ner. Trist utveckling för ett hållbart resande. Så mycket miljötänk ägnade man sig nog inte åt då. ”Enköpingståget” som Totte Wallin skaldade om, det står nu sen länge och vare sig kommer eller går. Bara några år efter nedläggningen revs t o m rälsen upp.

Men banvallen finns tack och lov till största delen kvar och den har utvecklats till en riktig pulsåder för friluftslivet i området. Folk promenerar, cyklar, rider och åker skidor. När det är lite snö erbjuder banvallen ett perfekt underlag för ett skidspår, jämnt som det är.

 

Numer går också Kung Björn spåret till en del på banvallen, i övrigt är det en ca 8 km lång rundbana i Nåsten söder om banvallen.

Från Uppsala brukar det finnas ett skidspår uppåkt på banvallen ut till Skärfälten och Söderby golfbana. Från stadens västra utkant blir det en bra tur på ca 1,5 mil t o r. Mest går spåret genom skog, men här och var är det mer öppet med omgivande jordbruksmark. Bäst är skidspåret bortom Läbyvad. Närmare staden är det alltför många gångare som tycker det är angenämt att gå i skidspåret.