Vackra och intressanta skogspromenader i Tavelsjö Västerbotten 8-9 oktober 2016

Som grädde på moset efter en lyckad disputation med tillhörande fest blev det en helg i Tavelsjö i Västerbotten. Vi hälsade där på en vän och hennes man. De bor i en mindre by en kort bit från Tavelsjö. 

De hade tänkt igenom noga hur man tar om hand två vandrare som jag och kärestan (min bror kallar oss "sherpas"). Efter upphämtning i Umeå bar det rätt ut i skogen alldeles vid södra änden av sjön Tavelsjön. Samhället med samma namn  (utan "n" på slutet) ligger vid sjöns norra strand.

Vi gick en fantastiskt fin liten bit där av vandringsleden "Tavelsjön runt". Hela leden runt sjön är tydligen ett par mil lång. Vi gick norrut på den smala tydliga åsen med den lilla sjön Haddingsavan på vår vänstra sida och Tavelsjön på den högra. Här växte det mest tall liksom längre fram när vi lämnat åsen. 

Efter denna korta introduktion till leden for vi in för fika/lunch på Wärdshuset, inrett i gamla prästgården vid kyrkan i Tavelsjö. Det smakade utmärkt och utsikten var fin över sjön. 

I entrén på värdshuset fanns en byggplan presenterad på några stora planscher. Denna kom att förvåna mig mycket. En utvecklingsgrupp på orten ligger tydligen bakom förslaget. Förslaget gick ut på att mellan kyrkan/värdshuset och stranden bygga en modern skapelse i flera våningar för bostäder. Den skulle begränsa utsikten över sjön från kyrkomiljön och dessutom nästan dölja densamma från sjösidan. Mitt spontana intryck av byggnaden var "parkeringshus" och en förstörelse av den vackra miljön. Jag hoppas de besinnar sig. 

Nästa stopp var vid Svenska kyrkans kapell och tillhörande byggnader på sjöns östra sida. En vacker plats. Kapellet var relativt nyligen byggt, men i traditionell stil och färg. Det var inte öppet, men genom ett fönster på sidan kunde jag se att man hade fin utsikt därinne över sjön. Det var lite kallt i luften, en påminnelse om den kommande vintern. En stor flock sidensvansar i träden intill förstärkte intrycket. 

Därifrån gick vi ytterligare en bit på vandringsleden runt sjön, nu genom skogen i riktning söderut. Först var det lite bördigare med granskog, sen vidtog tallskogen igen. Stigen var bred med bra underlag pålagt. Vi fick veta att man kan cykla runt hela sjön. Det verkar också gå bra att ta sig fram för barnfamiljer med barnvagn. 

En kort avstickare från leden blev det också upp på ett mindre berg med fin utsikt igen över sjön. Skogslandet breder ut sig. Gran- och tallskogarnas djupa grönska blandas så här på hösten vackert upp med björkarnas gula höstlöv. 

Nästa förmiddag hade våra kreativa värdar planerat för ytterligare en mindre expedition utomhus. Nu bar det uppför Varmvattsberget, med toppen ca 260 m ö h. Vi gick uppför berget längs en snitslad stig som är avsedd ska ingå i ett nät av toppturer i trakten. Detta nät håller på att etableras inom ramen för ett EU-projekt som drivs av Anders Enetjärn AB. Jag ser fram emot att bestiga fler toppar i trakten.

Det bar stadigt uppför genom granskogen. Trots att markvegetationen med arter som vitmossa och kammossa indikerade ytligt grundvatten vanligtvis, var det nu torrt på marken. September månad har tydligen varit extremt torr här som i övriga landet. På ett ställe passerade vi ett skifte där markägaren glädjande satsat på björk. Så ljust och vänligt det var i skogen där.

Ganska snart var vi uppe på hällmarken på toppen av berget. Tallskogen var gles och rätt tanig. Vi såg dock flera lite grövre och vresiga tallar som vi trodde var flera hundra år gamla. Där var också flera döda stående tallar, grånande av ålder och liksom för lång tid posterade där för att vaka över dalen nedanför. En och annan grov låga fanns där också.

Utsikten från toppen är magnifik, man ser bra åt flera håll. I öster breder skogslandet ut sig i som det synes oändlighet. Enda avbrottet var nåt litet boställe med en åkerplätt intill. En bit bort i sydost gapade ett stort sår i naturen, detta i form av en bergtäkt flera hektar stor. Den är priset för materialbehovet i samband med några större järnvägs- och vägbyggen i Umeåregionen. 

I sydväst ser man en skymt av Tavelsjön. I väster ligger sjön Varmvattnet med en del hus och öppen mark intill. Vi fick veta att man tror att Vindelälven för länge sedan kan ha haft sitt lopp i dalen framför oss. Dess sträckning har sen ändrats och älvfåran är nu fem kilometer bort. Vi fick också veta att de flesta bergstopparna på trakten ligger strax under Högsta kustlinjen. 

Nån av topparna vi såg på andra sidan dalen var tydligen lite högre och stack upp redan direkt efter att inlandsisen dragit sig tillbaka och lämnat plats för ett djupt hav. Efter en stunds begrundan gav vi oss av utför berget, denna gång längs en lite brantare sträckning. 

Tillbaka i våra värdars hem väntade den godaste Borstj jag ätit. Fick lära mig att det finns en rotfrukt som heter "polkarot", vilken är färgad som namnet säger. Måltiden toppades med våfflor och hjortronsylt, en av mina favoritdesserter. 

Stort tack till I och H för två fina dagar! Vi längtar redan tillbaka till Västerbotten. Nästa gång är vi sugna på att pröva "Isälvsleden" mellan Åmsele och Hällnäs. Den följer i långa partier en ås som ringlar sig fram i landskapet, ibland vackert omgiven på båda sidor av sjöar, på samma sätt som vid starten på vårt besök den här helgen vid Haddingsavan.