onsdag 5 oktober 2016

Fint att vandra på västra Kreta i september 2016



Sammantaget: Superbra väder, fina vandringar, utomordentligt vacker natur, häftiga gåsgamar, bra och billigt med mat och boende, samt trevligt bemötande. Och väldigt intressant med historien, olika naturförhållanden, markanvändning och samhällets infrastruktur. Vi åker helt säkert dit igen. Till det positiva hör också att flygresan är relativt kort och att tidsskillnaden bara en timme.

Ankom till Kreta och Chanias flygplats gjorde vi mycket sent på kvällen från Arlanda. Där väntade en förbokad hyrbil, vilken vi tog till Kriti hotell, som också förbokats på nätet. Dyrt var det, 120 euro, men himla bra och nära hamnen. Om jag vetat vad jag vet idag efter resan så hade jag bokat ett hotell i Nea Hora, 10 minuters promenad väster om Chanias hamn för halva priset. 

Söndag



Det blev först en promenad runt i Chania, det är en hel fantastiskt trevlig och vacker stad med den venetianska hamnen i centrum och intill den "Old Town". 



På eftermiddagen bilade vi 5-6 mil till Paleochora på södra kusten. Vägen dit var bra, särskilt den "National Road" som vi först åkte på en bit västerut. Längs vägen dit skymtade vi en gam och en örn vilka vi inte hann identifiera. Väl framme letade vi på ett bra hotellrum på östra stranden av den halvö där stan ligger. "Dream hotel" blev det, det drivs av två vänliga gamla damer som kunde engelska lite hjälpligt. 




Måndag

Efter en god frukost med havsutsikt tog vi båten till Elafonisi. Biljetter köper man i ett resekontor ett kvarter från hamnen. Vi vandrade 4 timmar österut längs havet på vandrarnas "E4" till Krios. Himla vackert var det, men i mitt tycke lite väl varmt, nog 27-28 grader. 



Man går i början genom ett lite besvärligt lavafält, men sen lättar det och stigen går över sandstränder, genom lite "skog" av grövre enar och över berg. Fina chanser är det till underbara bad. Jag prövade förstås, helt fantastiskt skönt med säkert 24-25 grader i vattnet. På ett ställe passerar man resterna av vad som varit någon slags antik bosättning och hamn "Vienos". Ett par grova stenpelare ligger på stranden. 



Framme i Krios var vi rätt trötta och törstiga. Vi satt ner en stund på serveringen på stranden och funderade över om vi i värmen orkade gå resterande sex kilometer. Dessutom går man där på en asfalterat väg genom ett delvis rätt trist område kantat av massor med växthus. Någon buss finns inte där, så det fick bli en taxi  till Paleochora, vilken vi delade med ett annat par svenskar som också skulle dit.

På kvällen var det överraskande en svensk-grekisk kväll i Paleochora med musik (svensk kör) och dans (två grekiska grupper, varav en med barn).

Tisdag

Vi vandrade först österut en timme på grusvägen alldeles intill havet bort till Anidri beach. Jag badade där förstås. Sen följde vi  ravinen uppför mot byn Anidri ett par hundra höjdmeter längre upp. Det var rätt svåra passager på ett par ställen. Man fick klättra lite och jag fick tänja på min ovighet. 



Det tog en timme upp. Lunchen på restaurangen i Anidri smakade utmärkt, särskilt den kalla ölen. Vi tog sen den asfalterade serpentinvägen tillbaka till Palechora, det tog också en timme. Hela utflykten inklusive bad och lunch tog fyra timmar.

På kvällen var det en ny överraskning i Paleochora: World Tourism Day med kretensisk mat och underhållning. Byn bjöd oss turister på detta.

Onsdag

Vårt nästa mål var högplatån Omalos i Lefka Ori (White Mountains). I södra kanten på den finns nedgången till Samariaravinen. Vi stod där en stund och försökte ta in den mäktiga synen över ravinen och bergen (första bilden ovan i detta inlägg). I norra kanten på platån finns tre hotell. Vi tittade på alla och tog sen in på Hotel Neo Omalos och åt lunch där. Det var ett bra och lätt val. Inredningen är lite äldre och med mycket trä. Det bästa med hotellet var dess genuina prägel av vandringskultur. Alla vandrare verkade bo i just detta hotell. Personalen kunde också ge initierade tips om turerna i grannskapet. Floror och fågelböcker fanns för försäljning. 



Vi gick på vägen runt hela platån, ca 6 km på 3 timmar i sakta mak. Det var mycket småfåglar där, särskilt stora flockar av steglits. Intressant var det med markanvändning, grödor, vattenhushållning, dammprojekt och tydlig erosion på bergsidorna. Det fanns en hel del får på och invid platån. Vi stötte ihop med en herde och hans flock. Herden hade en imponerande förmåga att med kommandon få flocken att röra sig dit han ville, han fick den t o m att stanna när den skulle över vägen, detta för att invänta några bilar. Han var som värsta fårhunden, men med skillnaden att han inte behövde springa omkring.



Högplatån lär ha bildats genom sedimentavsättning i en sjö, som senare tömts via vittrade håligheter i berggrunden. Det finns inget synligt nuvarande utlopp på markytan.




Torsdag 

Vi startade ånyo på vandrarnas "E4", denna gång vid entrén till Samariaravinen. Vi gick dock inte ner där utan istället upp till Kallergi Refugio, 1680 m ö h. Dit tog det ungefär 1,5 timme. En fantastisk utsikt var det där också över Samariaravinen. Det fanns endast kaffe/te/lemonad i restaurangen. Man kunde övernatta där om man ville. Vi fick också veta av värden att stugorna längre fram längs leden saknar bemanning och förtäring, dock kan man ligga över i dem. Man måste således bära med sig rätt mycket om man skulle vidare österut. 



Vi tog samma väg tillbaka. På vägen ner stötte vi på nära håll upp hela 23 gåsgamar vilka samlats i en liten ravin nära stigen. De såg ut att vänta ut ett gäng getter som betade där. Eller så väntade de på utmattade vandrare.... I vilket fall är det stora och mäktiga fåglar, vilket vi fick uppleva då de lyfte över våra huvuden. 



Efter vandringen åkte vi till Falasarna på halvön Gramvousa i nordväst där vi övernattade. Främsta skälet att åka hit var att vi hört så mycket gott om stranden och platsen. Jag badade förstås igen.



Det fanns flera hotell att välja på. Vi fick plats på Pachia Ammos, som var fint men saknade mat. Dock gick sån att få på Panorama hotell alldeles intill. Solnedgången i väster var makalös. Vi såg strax innan den en del intressanta strandväxter, bl a martorn, som även finns vid Glommen där vi bor i Halland, och en vacker liljeväxt (strandlilja) Pancratium maritimum. 



Fredag 

Vi åkte vidare till Rodopos på halvön Rodopoc belägen strax öster om halvön med Falasarna. Vandringen gick på en grusväg och stig mot nordväst över berget. Det var mycket fin utsikt bort mot den västra halvön när man passerat krönet. Vi vände av tidsbrist när vi gått en halvtimme snett på skrå på den stig som följer där grusvägen tar slut vid ett ruckel som tydligen ibland används av herdar. Det var mycket får på berget. Vegetationen präglades mest av en massa stickiga buskar som vi trodde var det enda som inte ens getter och får åt.



Tyvärr var det också mycket skräp längs leden strax ovan byn, på ett par ställen nästan veritabla soptippar. Byn är vacker med ett fint torg och ett genuint fik med de obligatoriska gubbarna som satt och pratade.

Området har en intressant historia från romartiden. Romarna landsteg på halvöns norra del och byggde sen en väg söderut av vilken det finns delvis utgrävda rester. På torget i Rodopos finns en beskrivning och också en bevarad "milstolpe".   

På eftermiddagen efter vandringen for vi till Neo Hora i västra utkanten av Chania. Vi hittade ett perfekt hotell "Poseidon" alldeles nära stranden och bara tio minuters promenad från hamnen i Chania. 

Lördagen ägnade vi sen åt att handla, fika och äta i Chania. Innan flyget skulle gå hann vi även med en kort tur till Stavros som ligger längst norrut på halvön med flygplatsen. Där vid Stavros finns ett litet fint bad och en servering.

Sammanfattningsvis 

Det var överlag fina vandringar. Vädret var utmärkt så här i slutet av september. Det går säkert jättebra även i oktober. Våren (främst i april) brukar också rekommenderas för vandring, men det har vi inte prövat ännu. Då är det säkert grönt och fint med mycket blommor. 

Naturen är jättevacker med havet, de höga bergen och ravinerna. Negativt var att det här och där var ganska skräpigt. Fågellivet var ojämnt. Bäst i särklass var det vid Omalos högplatå och uppe i bergen intill (Lefka Ori).  

Människorna är oftast väldigt vänliga och tillmötesgående mot oss turister. De allra flesta kan engelska så det fungerar. 

Billiga och bra boenden var lätta att hitta. Oftast kan man bo billigare och bättre än på ett svenskt vandrarhem. Förbokning är helt onödig denna tid på året.

Jag tyckte som vanligt det var intressant med historia. Kreta har en mycket dramatisk sådan som det är utmanande att försöka få grepp om. Jag tycker det också att det är spännande att försöka sätta mig in i samhällets infrastruktur på nya ställen, t ex hur de skaffar vatten och energi. Geologi, vegetation, markanvändning och jordbruk ser helt olika ut förstås mot i Sverige och det ger mervärde att försöka förstå förhållanden på en ny plats. Kreta ger stora möjligheter till förkovran.

Till Kreta kan man ta sig på olika sätt. Mest miljövänligt är nog tåg till Aten och sen båt från Pireus till Chania. Direktflyg till Chania går dels från Arlanda, dels från Landvetter. Man kan också flyga till Aten och därifrån antingen ta båt (från Pireus) eller flyg till Chania.

Min rangordning av våra vandringsturer, bäst först:

1/ Omalos - Kellegri refugio
2/ Ellafonisi - Krios
3/ Paleochora - Anidri
4/ Runt Omalos-platån
5/ Rodopos mot nordväst

Bra att ta med

Guideböcker för vandring
Lonely Planet (tips boende och matställen)
Halvhöga kängor eller grova skor, väl ingångna
Stavar
Lätta handskar typ cykelhandskar som skyddar vid fall (många vassa stenar)
Solhatt
Solskyddsfaktor
Solglasögon
Långärmad tunn skjorta
Mobil och ev kamera
Kikare
Fågelbok och/eller flora
Sjukvårdslåda (finns bra, lätt och billig på Biltema)
Reflexväst och liten pannlampa (om man blir försenad)

Litteratur

"Walks and treks - The high mountains of Crete - White mountains, Mount Ida and Lassithi"
By: Loraine Wilson
Published 2015 by Ciceron

"Western Crete - car tours and walks"
By: Jonnie Godfrey & Elizabeth Karslake
Published 2015 by Sunflower Books

"Crete"
By Alexis Averbuck m fl
Published 2016 by Lonely Planet

Kostnader 
per person, boende i dubbelrum

Flyg t o r 1-3 tkr, i medeltal 2 tkr
Hyrbil 1,2 tkr
Logi 1,5 tkr
Mat merkostnad jfr hemma 1 tkr
Guidebok 0,2 tkr (kan lånas bibliotek)
Klimatkompensation Vi-skogen 0,25 tkr

Summa ca 6,2 tkr

Fåglar vi såg eller hörde (de flesta vid Omalos)

Vi letade inte systematiskt efter fåglar utan noterade dem vi snubblade över då vi vandrade vägen fram. Nedan i kronologisk ordning.

Grå häger
Ormvråk
Gåsgam
Steglits
Svarthakad buskskvätta
Talgoxe
Stenskvätta
Gulärla
Ängspiplärka
Bofink
Trädlärk
Turkduva
Gärdsmyg
Svarthätta
Korp
Grå flugsnappare
Lövsångare

Lite allmänt om Kreta

Kreta har en mycket komplicerad historia under flera tusen år från det Minoiska riket och framåt. Alla möjliga stormakter har tidvis ockuperat och härskat där, mycket sannolikt på grund av öns militär- och transportstrategiska läge. En enkel översikt finns i Lonely Planet. Senaste exemplet var under andra världskriget då Nazityskland ockuperade ön från 1941 och framåt. 

Den första kända statsbildningen var det Minoiska riket, med lämningar likt Knossos. Det hade sin storhetstid 2000 - 1500 f Kr. Ett stort vulkanutbrott på Santorini med efterföljande asknedfall och tsunami anses ha inneburit slutet. 

Ön är ca 5 mil N-S och ca 25 mil V-Ö. Sydkusten är brantare än nordkusten där öns större städer ligger. Ön ligger tektoniskt på gränsen mellan den afrikanska och europeiska plattan, den förra rör sig in under den senare, med landhöjning, jordbävningar och vulkanutbrott som följd. Det finns tre väl avgränsade bergsområden, med de högsta topparna på kring 2500 m ö h. 



Berggrunden är en mix av bl a lättvittrad kalksten, lerskiffer och lavasten. Jordarterna är både osorterade och sorterade, de senare med rätt mycket grova fraktioner som mo-sand-grus. En pågående erosion är tydlig längs bergssidorna. 

Medelhavet bildades för ca 4 miljoner år sedan då Atlanten bröt igenom vid Gibraltar sund. På ön har flera endemiska arter funnits, men alla utom en har utrotats sen människans ankomst till ön 6500 år f Kr.

Vegetationen är på merparten av ön helt präglad av människan. Strandzonen håller en del speciella salttåliga arter. Martorn, som sparsamt förekommer i Sverige, är rätt vanlig på sandiga stränder. I låglandet odlas diverse grödor, framförallt oliver, vin och olika trädgårdsväxter. Det förekommer även stora odlingar i inplastade växthus. Där produceras bl a tomater, aubergin, paprika och gurka, vilka till stor del går på export. Olivträdsodlingar ser man även på rätt hög höjd, uppemot 600 m är min bedömning. På högplatåerna, t ex Omalos där vi var, ser man även rätt mycket fruktodlingar såsom äpple och lime. 

Bergsidorna betas sedan mycket länge av får och getter. Trädskikt saknas oftast förutom i en del branta raviner. Före människans ankomst tänker man sig att ön till stor del var beväxt med skogar av cypresser, cedrar, lagerträd, pinje och tall. Idag dominerades de bergssidor vi besökte av ett buskskikt av flera mycket hårda och vassa buskarter, sådana som får och getter inte äter. Dessa buskar verkar breda ut sig och vi gissade att herdarna ibland måste bränna dem för att ge krittren nytt bete. 

Kreta producerar ju fantastiskt god fetaost och yoghurt. Den senare baserar sig vad jag förstår på komjölk, men vi såg inte en enda ko utomhus. I en by hörde vi i alla fall en ko råma. Vi trodde att Grekland kanske inte har krav på att korna ska gå ute. Eller så struntar bönderna bara i det. Det är delvis möjligen förståeligt med tanke på klimat och växtförhållanden. 



Kretas vattenförsörjning har varit problematisk genom historien. En stor del av året är det rejält varmt och nederbörden låg. Man lever året runt på det regn och den snö som kommer i bergen under vintern. Vattnet infiltrerar grundvattenmagasin och lagras också till en del i konstgjorda dammar. Vi såg en stor sådan byggas på högplatån Omalos. Jag tänkte högt om detta verkligen är bättre än grundvattenlagring i marken, detta p g a ökad avdunstning. Kanske är i det aktuella fallet alternativet att vattnet försvinner ner i och blir oåtkomligt i den porösa kalkberggrunden.  

Det går åt mycket vatten, dels till bevattning i odlingarna, dels till konsumtion i hushållen, handel och industri. Ledningsvattnet lämpar sig oftast inte att dricka utan stora mängder flaskvatten konsumeras. 



Elproduktionen baserar sig fortfarande till stor del (ca 50 procent tror jag) på olja. Den förnybara delen ökar stadigt bestående mest av vindkraft men även solenergi. Vattenkraft verkar inte användas.

Hur man gör med avloppsvattnet har jag inte lyckats ta reda på än. En svensk man som vi träffade i Paleochora och som bott där årligen i trettio år hävdade att det samhället fortfarande tillämpade metoden med orenat utsläpp i havet genom långa rör. Om detta stämmer förutsätter vi att de stora städerna på norra kusten har kommit avsevärt längre. 

God tur!

Bilaga 
Klimatkompensation hos Vi-skogen:


Flygresor är en stor post i svenskens budget för växthusgaser. De utrikes resorna är den budgetpost som tydligen växer snabbast. Att själv göra en sådan resa ger därför ett visst grubbel. Att helt avstå är förstås en möjlighet, men ska vägas mot intresset för andra länder i världen med allt det positiva det innebär och också mot nära och käras kanske andra förhållningssätt. Jag gör en och annan utrikes resa, men försöker kompensera på två sätt, genom att dels vara en "koldioxid-taliban" på hemmaplan (förnybar el, åker företrädesvis cykel eller kollektivt, ska leasa elbil, trähus, vegetarian), dels klimatkompensera via sådant som binder koldioxid långvarigt. 

Min kompensation gör jag genom att köpa träd i Vi-skogen i Östafrika. Träden binder koldioxid under många år och veden kan sedan användas till att ersätta (substituera) fossilt baserade produkter och energi. Därmed ger de ett varaktigt bidrag i arbetet mot växthuseffekten. Trädplantering i Östafrika via Vi-skogen anses också vara ett viktigt bidrag i fattigdomsbekämpningen i området. 

Vi förbrukade 26 L 95-oktanig blyfri bensin under vårt kringresande på västra Kreta. Vad ger det som CO2 per person? En liter bensin ger 2,3 kg CO2. 26 L ger då 60 kg CO2, vilket är 16 kg C. Per person med två i bilen är det 30 kg CO2 eller 8 kg C. Utrikes flyg ger 0,13 kg CO2/per km och person enligt Naturvårdsverket schablon för tjänsteresor. Till Kreta från Arlanda är det 5440 km t o r, vilket ger 707 kg CO2. Det är 193 kg C. 

Summa flyg plus bil per person är 200 kg C. 

Ett Vi-träd fixerar enligt initierad uppgift från SLU ca 4 kg C per år. Jag uppskattar att denna tillväxt håller i sig i åtminstone tio år, det ger 40 kg C per träd under den perioden. Det behövs således fem träd för att kompensera min resas klimatavtryck. Träden kostar 25 kr per styck. Det blir totalt 125 kr. 

För att vara på den säkra sidan och även inkludera mer svårberäknade poster som t ex båtresan Paleochora - Elafonisi och viss oljeproducerad el som vi använde i vårt boende, så dubblar jag trädmängden till tio träd, d v s kostnad 250 kr.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar