Det låter på rubriken som om jag här nedan tänker skriva om hyggen av himmelsk art, sådana hyggen som skulle kunna nomineras till, och sannolikt också segra utan konkurrens, i den norrbottniska tävlingen ”Årets vackraste hygge”. Men så är inte fallet, för den som eventuellt hade trott eller kanske önskat det.
Mitt kritiska sentida intresse
för hur skogsbruket i praktiken och fjärran från tätorter, certifieringsstandarder
samt policies, skapar sina hyggen väcktes tyvärr av det ödesdigra besöket 2012 på
Pilgrimsleden i Dalsland. Det besöket är återberättat på annan plats här på min
blogg:
Det besöket fick mig att
ana att de riktlinjer som finns till ledning för arbetet med slutavverkning
inte alltid följs, beroende på bl a okunskap, slarv eller tidsbrist. Det fick
mig också att inse att det är värdefullt med kritiska och oberoende ögon därute i skogen. Det
tror jag gagnar skogsbruket i längden. Att bara stryka medhårs och berömma, som
vissa tyckts tro på som enda medicinen, är inte fullt ut verksamt, är min bedömning.
Så åter till de himmelska
hyggena. I efterbörden av mitt blogginlägg om Sveaskogs megahygge vid
Auktjaurliden någon mil norr om Arvidsjaur hade jag diskussioner om
markberedningsmetoder med bl a en distriktsansvarig driftledare. Han och flera andra
ställde sig tvivlande till att man, som jag hävdade, kan se om och hur hyggen
är markberedda från rymden. Med det menas på de satellitbilder som finns fritt
tillgängliga på nätet som Google Maps tillgängliga via t ex Hitta eller Eniro. Ovan och nedan visar jag ett par-tre bilder som visar att det lätt låter sig göras.
Vår primära diskussion
gällde frågan om varför Sveaskog, som är den största enskilda skogsägaren i norra
Sverige, gör så mycket kontinuerlig markberedning i form av harvning i st f
fläckmarkberedning. Saken är den att en harvning förstör en mycket större andel
(minst hälften) av markytan och dess vegetation än en fläckmarkberedning
(mindre än en fjärddel), detta till men för renbete och erosion. Man vill
intuitivt tro att det också är negativt ur miljösynpunkt för näringsutlakning
och flöden av växthusgaser. Men studier på SLU och Skogforsk visar att så inte
alls behöver vara fallet. Det kan t o m visa sig vara tvärtom.
Markberedningens syften är
flera, men ultimat är att få en bra plantetablering och på sikt en mer värdefull
produktion av virke. Vid en vanlig plantering sätter man ut ca 2500 plantor per
ha. Om vi antar att det för en planteringspunkt behövs en kvadratmeter (för att
hitta den optimala punkten där inom), så behövs på ett hektar 2500 m2
för plantorna. Detta är sannolikt högt räknat.
Vid en harvning störs ca halva
hektaret, vilket motsvarar 5000 m2. Således behövs endast halva den
markberedda arealen (5000 – 2500 = 2500) och hälften är gjort i onödan, vilket
är olyckligt med tanke på miljöbelastningen. Till ovan nämnda miljökonsekvenser
kommer den diesel som krävs för markberedningen. Fläckmarkberedning är ett
alternativ, med avsevärt mindre ytor påverkade.
Bilderna ovan från Google maps på nätet
visar att det går tillräckligt bra att se där var det finns hyggen och om de i
så fall är markberedda och med vilken metod. Var och en som har en dator och
har intresse av hyggen och markberedning, kan således hitta intressanta objekt
i terrängen. Observeras bör dock att kartorna där inte är färskvara utan de
uppdateras endast varje eller vartannat år. Men hyggen och plantskog äldre än
två år går i alla fall att hitta. Och dessutom kan man se på andra kartor, vilka också ligger på nätet, vem som äger marken. Detta i alla fall om det är Sveaskog, kyrkan, bolagen eller universiteten. De privata markägarna syns inte där.
Ens egen uppfattning av
hur mycket av markytan som en markberedning stör påverkas mycket av
perspektivet. Om man står på marken ser det kanske inte så mycket ut. Men kommer
man upp ca 100 m förstärks intrycket. Bilden ovan är tagen på den höjden med
en drönare. Det är samma hygge som på bilden överst. På satellitbilderna ser det ånyo inte så mycket ut. Flygbilder ger
sannolikt ett intryck däremellan.
Nedanstående rader är från skogschef Göran Örlander, Södra. Det var något tekniskt strul som hindrade honom själv att lägga in texten. Jag har därför hjälpt honom. Därför ser det initialt ut som om jag själv författat, vilket således inte är fallet:
SvaraRaderaMarkberedning med harv sker därför att det idag inte finns teknik som åstadkommer alternativ markberedning till en vettig kvalitet och kostnad. Fläckmarkberedning/ högläggning fungerar på vissa marker, men ofta blir användningen för begränsad.
Markberedning för plantering bör kunna göras med betydligt mindre påverkan på marken. Detta är en tes jag drivit i flera decennier, se bl.a.: SLU, Fakta Skog 1997,8; Hallsby och Örlander 2004.
Svaret är inversmetoden som ger en bra markberedning, - bra plantetablering, mindre markpåverkan, slät markyta. Men, tekniken har fattats och den är svår.
Men nu! Efter alla år ser vi förhoppningsvis ett genombrott med inversmetoden. Det finns två metoder idag, KarlOskaraggregatet och Kovesen. Den senare hoppas vi mycket på. Kolla på Skogforsk Ukonf i år. LG Sundblad är projektledare för ett projekt som idag drivs inom ramen för Skogforsk särskilda satsning.
Vi ska strax träffas för att förhoppningsvis ge projektet ytterligare en skjuts.
Jag hoppas på en första prototyp i år, så håll tummarna! "Dubbelt så bra och hälften så stor påverkan".
Hälsar
Göran Örlander