Den 20
februari publicerade tidningen Skogsland ett debattinlägg där jag kritiserade
LRF Skogsägarna för att censurera hårt i sitt nyhetsflöde på Twitter:
Några dagar
senare 24 februari svarade LRF Skogsägarnas chef Sten Frohm i Skogsland:
Nedan texten
i min slutreplik, vilken kom i Skogsland 6 mars:
Sten Frohm (SF)
avslöjar en naiv syn på LRF Skogsägarnas twittrande. Enligt SF är det ”enskilda
medarbetare” som twittrar. Vilken annan arbetsgivare skulle låta medarbetare twittra
på jobbet i företagets namn? SF skriver ”vi jobbar inte för våra följare på
twitter, utan för medlemmarna”. Var är målgruppsanalysen? Mycket få medlemmar
följer LRF på Twitter. Det måste vara vi följare som är målgruppen. Det motsäger
inte att LRF:s mål är att verksamheten bör gagna medlemmarna. SF verkar anse att
det är bra om vi följare invaggas i tron att allt är bra med skogsbruket och
att all kritik är obefogad. Men, vi följare genomskådar LRF som riskerar sitt
rykte. LRF erkänner inte värdet av en debatt mellan olika synsätt och inte
miljörörelsens betydelse för natur- och miljövård.
Medlemmarnas
olika skäl för att äga skog gör det angeläget att inte sprida en ensidig bild. LRF
ska arbeta för både produktion och miljö. Nu har twitterflödet slagsida mot
produktion. Initiativ inom miljö- och naturvård hanteras ofta nedsättande. Problematiken
undviks av SF.
SF skriver
”Vi har inga partipolitiska aspekter i vårt twittrande.”. Han förnekar twittrande
till Miljöpartiets nackdel inför valet. Om han läst på min blogg hade han sett sju
tweets med negativ kritik mot MP. Inget annat parti drabbades. Centern gynnades
däremot.
LRF:s twittrande
försvårar dialogen med andra aktörer. Man borde i stället för censur stödja en
allsidig diskussion om skogsbruket. LRF behöver verkligen en policy för Twitter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar