Jordbrukets produktionsvärden och stöd 2013 - hur bidra till öppna landskap?

Den senaste tiden har det varit mycket uppmärksamhet i media om den s k ”mjölkkrisen”. LRF har drivit kampanj för ökat stöd till landets 4000 mjölkbönder. Bakgrunden är sjunkande producentpriser p g a ett globalt överskott på mjölkprodukter. LRF:s kampanj har inkluderat lobbying, mediala aktiviteter och namninsamling. Lokalt lär LRF t o m ha fått konsumenter att betala mer för mjölken. LRF:s kampanj har varit framgångsrik, i dagarna lovade Sven-Erik Bucht ökat stöd till landets mjölkbönder.

Jag som inte äter kött och konsumerar endast lite mjölkprodukter kliade mig i huvudet och undrade ”hur mycket stöd har egentligen landets lantbrukare?”. Det är ju allom känt att huvuddelen av EU:s medel används för att stödja ländernas jordbruk. Hur det ut i Sverige? Är det befogat att ännu mer av mina och andras skattepengar går till bönderna, de verkar ju redan vara en jämfört med andra yrkesgrupper omhuldad grupp?

Inga lätta frågor att besvara förstås, men en bra start torde vara att ta reda på hur det faktiskt ser ut. Det visade sig tyvärr inte vara så lätt snutet ur näsan. Jag skickade per epost nedanstående, i mitt tycke enkla och självklara fråga, till Jonas Hammarstrand på Jordbruksverket:

Jag vill veta hur stor andel av det svenska jordbrukets samlade inkomster som varit bidrag (EU respektive nationella) under 2012, 2013 respektive 2014. Plus samma siffror för landets mjölkproducenter.
Jonas var snäll och behjälplig och svarade snabbt. Men det jag trodde Jordbruksverket kunde svara på med vändande post var tydligen inte så enkelt. Det var många om och men. Och jag fick inget direkt svar, men väl länkar till några publikationer på nätet. Dom har jag grävt i och tycker mig ha hittat en del matnyttigt, se nedan.

Huvudkälla:

Sveriges Officiella Statistik – Statistiska Meddelanden JO 45 SM 1403: ”EEA - Ekonomisk kalkyl för jordbrukssektorn - Jordbrukets intäkter efter region och driftsinriktning 2013”

Jordbrukets totala produktionsvärde 2013 var 49 miljarder kr. Det totala stödet var 9,3 miljarder kr, vilket är 19 procent. Jordbrukets verksamhet stöds alltså till 1/5 med våra skattemedel, varav huvuddelen gjort en loop via EU.

Stödet gick i sjunkande ordning till: Jordbruksväxter, Mjölkkor, Köttdjur och en rest bestående av trädgård, får m m.

Hela 72 procent av stödet gick till gårdar över 50 hektar, 51 procent till gårdar över 100 hektar. Skånes storbönder var de riktiga vinnarna.

Störst andel stöd av produktionsformerna hade får, knappt 40 procent.

Stödet bestod av gårdsstöd (5,8 miljarder kr), kompensationsbidrag (0,7), nationella stöd (0,3), miljöersättning (2,5) och djurvälfärd (0,1).

Mjölkproducenterna (ca 4000 företag) stod för 27 procent av produktionsvärdena.

Stödet till mjölkproduktionen var 2,3 miljarder och produktionsvärdet var 13, det innebär ett stöd på 17,5 procent. I Figur E i rapporten ser det dock ut att vara lite lägre, typ 15-16 procent.

Den skatteåterbäring avseende diesel som regeringen nyss aviserat motsvarar tydligen 0,6 miljard. Mjölkproduktionens stöd blir då 2,9 miljarder, motsvarande 22 procent, d v s lite högre än för sektorn som helhet (19 procent, se ovan).

Småbruk hade stor andel stöd, hela 42 procent. Småbruk är företag med mindre än 400 standardiserade arbetstimmar per år.

Störst andel stöd i förhållande till produktionsvärdet hade Jämtlands och Norrbottens län. Lägst andel fanns i Halland, Blekinge och Skåne.

_ _ _ _ _

Som synes har jordbruket ett stort direkt skattestöd. Sannolikt större än alla andra icke-offentliga produktionsgrenar. Är detta rimligt? Ja, vad tycker ni?

Själv vill jag inte betala skatt för kött och mjölk eftersom jag knappt använder det och för att jag inte tro på det inom ramen för global hållbar utveckling. Däremot bidrar jag gärna till öppna landskap och biodiversitet. Men där tror jag både inriktningen och metoderna kan vara annorlunda än idag, men med samma mål i sikte.

Eller kan öppna landskap och biodiversitet rentav finansieras på en kommersiell marknad? Med exempel taget från de sk ”lärkrutorna” skulle lantbrukarna erbjuda sig hålla landskapet öppet mot ersättning och dessutom sälja de extra produkter som genereras, t ex bioenergi eller fårkött. Det vore väl i linje med Alliansens frihetsideal? Och i linje med utvecklingen på tv/film-området där man vill välja själv att se det man tycker om, inte se ett strömlinjeformat utbud på statsfinansierade kanaler. Skulle det vara möjligt?