SLU:s nya campus – ett symbolrikt och dyrt maktcentrum

Nu står den där, den stora svarta kuben som markerar SLUtet på den byggboom som på kort tid förvandlat Lantbruksuniversitetets campus Ultuna från att vara utspritt och agrart till att bli en toppmodern city-like skapelse. Universitetsledningens vision har varit ett tätt campus med moderna funktionella byggnader där det är nära till allt. Studenterna, som är mycket få jämfört med alla andra högskolor och universitet, ska känna sig som tillhöriga ett kollektiv och ska för anställda och gäster se många ut. Kuben inrymmer den centrala förvaltningen, bl a fakultetskanslier och rektors kansli.

Kuben, som heter Ulls hus, är i flera våningar. Överst sitter förstås rektor. Kuben är den högsta byggnaden på campus så rektor kan ha god överblick och se ner på sina undersåtar - förlåt medarbetare. Allt i enlighet med den nya ledningsfilosofin "linjeorganisation" eller "New Public Management" på engelska där alla beslut går från toppen till botten där arbetet utförs och där inflytandet är minimalt. Rektor satt tidigare i den låga charmiga gula stenbyggnaden vid samma torg, i folkmun ”Gula torget” med tanke på de tre byggnaderna där i olika nyanser av gult. Att sitta kvar i det huset anstod förstås inte en rektor för ett universitet. Då hade ju någon kunnat se ned på rektorn, i alla fall bokstavligt talat, när de nya byggnaderna runt om växte snabbt i höjden som hybridasp ur jorden.

Förutom kuben finns nu centralt flera s k "center" med flera institutioner samlade i en byggnad. De nya byggnaderna är bra att arbeta och studera i, inte tu tal om det. Onda tungor skvallrar om att det inte alls var något större fel på flera av de byggnader som lämnades till förmån för de nya. Ett exempel är min gamla institutionsbyggnad Markvetenskap. Den fungerade bra förutom att den var rätt trist i innandömet. Att den fungerar bra visas av att nya medarbetare flyttat in efter oss när vi flyttade in i det nya flashiga MVM-centret. Den gamla byggnaden är dessutom K-märkt och får inte rivas. Den lär säkert användas under lång tid.

Det torg som nu ligger mellan de nya byggnaderna för tanken till t ex det gamla kejserliga Rom eller dagens Petersplats där. På torget samlas massorna för att lyssna till kejsarens senaste dekret eller också för att hylla kejsaren efter stora segrar och jämna födelsedagar. Det maktfullkomliga nästan religiösa formspråket förstärks av likheten mellan Ulls hus och muslimernas svarta kub Kaba (betyder just kub), belägen mitt på den stora centrala gården i moskén Masjid-ul-Haram i Mekka. Dit vallfärdar muslimer och ska gå sju varv motsols runt Kaba. Helst ska också den svarta stenen vidröras eller kyssas. Kaba lär ha endast en dörr, med tröskeln två meter över marken.

Svårigheten att ta sig in i Kaba är ytterligare en likhet med Ulls hus. I Ulls hus är det låst till alla korridorer som hyser det viktigaste av allt som ett universitet har, nämligen administrationen. I folkmun har Ulls hus därför inte bara fått namnet Kaba. Den påtalade svårigheten att ta sig in har också gett huset namnet Mordor. Någonstans i böckerna Sagan om ringen lär det hävdas: ”One does not simply walk into Mordor”.

Vet förresten de muslimska fundamentalisterna om att det finns en kopia på deras mest heliga byggnad Kaba i Uppsala? Det visade ju sig tyvärr vara mycket farligt att avbilda profeten, är det kanske det också att kopiera Kaba? Hoppas inte. Istället kanske Ultuna blir en alternativ vallfärdsort för de många muslimer som tvingats på flykt från Syrien och slutligen landat i Sverige. En ny nisch för SLU kanske? Den gode Ull, styvson till Tor, har möjligen synpunkter på en sådan utveckling. Jag hoppas på att han är storsint, generös och välkomnande.

Av en händelse råkade jag en gång närma mig Ulls hus ifrån kårhuset. Där i backen finns statyn "såningsmannen", en uråldrig påminnelse om den mankraft som för länge sedan bröt och odlade ny mark. Jag närmade mig honom snett bakifrån och fick då också svarta kuben i blickfånget. Man ser då hur han knyter näven och riktigt tar sats för att dela ut en rejäl smocka mot det nymodiga huset.

En pikant detalj med kuben, vilken inte direkt har med maktspråk att göra, är allt träet i en del av byggnaden. Första och hittills enda gången jag tittat in där slogs jag av allt trä i trapphuset. Jag tänkte direkt att "nu har de beaktat kritiken att de nyss färdiga centren inte byggts i trä utan i stål och betong", en kritik levererad av tidningen Skogen som tyckte att bygga i trä borde vara självklart för ett Lantbruksuniversitet.

Men så förvånad jag blev när jag lade handen på träet i trappan. Det kändes konstigt på något sätt, varför jag knackade på det och direkt insåg att allt bara var en tunn kuliss som täckte stålkonstruktionen inunder. Samma var det med de stående balkarna som också ser ut att vara av solitt trä. Det var också bara en kuliss. Synd, nuförtiden lär det gå bra att bygga även rätt höga hus helt i trä i stället för stål, sten och betong. Nu blir den tunna träkulissen snarast lite patetisk.

Byggboomen som bl a helt förvandlat SLU:s campus har förstås inte varit gratis. Prislappen lär inklusive en del andra nybyggen ha varit på uppemot fem miljarder kronor. Det är som normalt inte SLU som byggt och äger, det är Statens Fastighetsverk som står för den biten. SLU är beställare och hyr de byggda lokalerna genom långtidsavtal.  Byggboomens pris är en höjd hyra för SLU.

Hyresandelen i SLU:s budget skulle som resultat av allt byggandet öka från 12 till 17 procent under perioden 2012-2017 sas det tidigare. SLU:s ledning förfördes inför byggboomen av argumentet att det var ju inte så mycket med 17 procent "för det hade ju flera andra svenska universitet, bl a Stockholms". Det lät ju inte så mycket med fem procents ökning (från 12 till 17) och andra verkade ju ha klarat av det, varför man körde på med detta argument i ryggen. Det ledningen inte verkar ha förstått direkt var att det är en rätt stor relativ skillnad i hyra att få från 12 till 17, närmare 50 procents ökning. En massa extra pengar skulle fram för att betala den stora hyreshöjningen. En rätt svår ekvation att lösa eftersom inga höjda anslag alls aviserades från regeringens sida. 

Personer nära ledningen har gett insidervinkar om att några väl insatta medarbetare ville varna ledningen för vad som komma skulle, men att de aktivt hindrades därtill av den dåvarande förvaltningschefen. Det var han som till ledningen sålt in det fantastiska byggprojektet med att hyreshöjningen var en bagatell i och med att andra universitet minsann redan hade en hyreskostnad i budgeten på 17 procent. När ledningen fattade att man förts bakom ljuset eller förförts, då sparkade man förvaltningschefen. Förstås inte utåt från universitetet, utan som brukligt är snett åt sidan inom organisationen. Där sitter han antagligen ännu med fin titel och hög lön. En sådan här åtgärd brukar kallas att hitta en syndabock. Egentligen var det väl så att styrelsen inte såg till att skaffa sig ett tillräckligt bra beslutsunderlag.

Hur betalas då den stora mångmiljonerhöjningen av hyran, nu då regeringen inte vill ge något extra anslag p g a ökade hyreskostnader? Ja , det finns bara två sätt, endera minskas andra kostnader eller så ökas intäkterna. SLU gör bådadera. Eftersom personalkostnaden är den stora posten i varje organisations budget är det där SLU sparar pengar. Anställda, bl a forskare, har fått sluta. Avgående personal har inte ersatts. Trycket ökar på de forskare som är kvar – färre ska dra in mer externa bidrag. Det innebär också att mer overhead (administration, lokaler m m) måste sökas från olika externa bidragsgivare som t ex de statliga forskningsråden vilka får tilldelning av våra skattepengar via regeringens beslut. En byggboom som den på SLU innebär mindre andel pengar till den faktiska forskningen och istället ökad andel till hyror.  

Den andra möjliga vägen för SLU att få mer pengar till hyror är som sagt att öka intäkterna. De svenska universiteten är rika. De äger bl a skogs- och åkermark. Det gör förstås även SLU. Man drar nu in pengar på att sälja av mark, t ex till Uppsala kommun som vill expandera söderut vidare förbi Ulleråker och ut på åkrarna kring Ultuna. Detta är tråkigt därför att bördig åkermark är en begränsad resurs som bör bevaras. Trist är att Uppsala kommun ämnar bygga på åkermark. Förskräckligt är att SLU upplåter bördig åkermark till bebyggelse, ett lantbruksuniversitet borde gå i fronten för att skydda den istället. Ultuna förlorar ytterligare sin agrara prägel när delar av åkermarken runtomkring försvinner och SLU blir gömt bakom bostadskomplex. Det stärker nog tyvärr för framtiden de röster som ifrågasätter att SLU ska vara ett eget universitet. SLU har mycket få studenter och är avsevärt mindre än en enskild fakultet på ett typiskt traditionellt universitet.

Att åkermarken vid SLU Ultuna försvinner är negativt för forskningen och undervisningen, särskilt den senare. Möjligheterna för studenterna att i fält ha nödvändiga lektioner och provtagningar i närområdet reduceras. Miljöbelastningen ökar när studenterna istället måste förflyttas avsevärt längre per buss för sina fältstudier.

Sammantaget är baksidan av de flashiga nya byggnaderna på SLU campus en ökad press på forskarna som blir kvar att söka medel, att en ökad andel forskningsmedel går till hyreskostnader, bebyggelse av åkermark och en minskad agrar prägel på området vid Ultuna, samt en ökad miljöbelastning och tidsåtgång för fältundervisningen. Var den brutala omstöpningen av campus värd det?

Vill du kanske göra dig en egen uppfattning om SLU:s campus? Det är i så fall mycket vällovligt. Två chanser finns i en nära framtid. Tisdag 22 september kl 11.30 är det invigning av Ulls hus. Anmälan krävs, se SLU:s hemsida. Lördag 26 september är det Öppet Campus för alla kl 10-16. Gratis bussar går från Uppsala Konsert och Kongress med start 9.30. Åk dit och se vad du själv tycker.