Överkonsumtion av animaliska livsmedel i Västvärlden och hållbar global utveckling – vad gör LRF?

                                          Bild från nätet: Blogg Amelia

I Västvärlden inklusive Sverige är det en överkonsumtion av animala livsmedel. Den är en viktig orsak till problem med hälsan (cancer m m). För några år sedan gjorde jag lite research inför en debattartikel i UNT som handlade om inriktningen på EU:s forskningsprogram (jag satt då som nationell expert i EU:s ramprogram för forskning, specifikt i programrådet för livsmedel och areella näringar). Som en del av denna research ställde jag en rak fråga till Livsmedelsverket om dess uppfattning om hur mycket animalier svensken äter i förhållande till vad som är näringsmässigt befogat. Svaret var att vi äter avsevärt för mycket, ett svar som kom efter att man skruvade på sig lite besvärat. Detta eftersom frågan är kontroversiell och det är många starka lobbyister engagerade t ex LRF. Eftersom konsumtionen av animalier stadigt ökat i Sverige torde överflödet vara än mer markant idag.

Besvärat var förresten inte ordet om man ska beskriva reaktionerna i EU-programrådet då jag tog upp frågan till diskussion (huruvida en förändring av produktion och konsumtion från animala till vegetabiliska livsmedel borde vara ett viktigt område för forskning inom ramprogrammet). Representanterna från Danmark och Holland, båda stora producenter av kött och mjölk, gick nästan i taket för att jag ens vågade knysta om detta. Frågan var så kontroversiell även hos det svenska jordbruksdepartementet, vars chef då var Eskil Erlandsson (C), att man ur mina mötesanteckningar strök att frågan tagits upp, detta innan anteckningarna stadsfästes av ministern och diariefördes.

Det är inte bara hälsan som är problemet med att Västvärlden överkonsumerar kött. Ett annat problemområde är miljön. Animaliska livsmedel är en ineffektiv källa för att tillfredsställa befolkningens näringsbehov. Den odling som är inriktad på att producera foder åt lantbrukets djur kräver mycket stora arealer jämfört med en inriktning där vegetabilier produceras för human direktkonsumtion, som jag uppfattat det hela sex-sju gånger mer. I Sverige idag är ¾ av åkermarken ägnad åt vallar eller spannmål till djurfoder. Därtill kommer en areal ungefär motsvarande resterande ¼ för produktion i utlandet av foder till svensk djuruppfödning.

Miljöproblem relaterade till animalisk produktion är t ex eutrofiering av yt- och grundvatten, speciellt efter vallbrott och där djurtätheten är stor, och del i den allmänna utarmning som skett av den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet genom en arrondering mot allt större åkrar med borttagande av öppna diken och dikesrenar, stengärdesgårdar och åkerholmar. EU:s miljöstöd har ägnats åt att sistnämnda problem ska motverkas.

LRF:s älsklingsargument inom miljöområdet för kött- och mjölkproduktionen är att djuren håller landskapet öppet och också är avgörande för den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet. Speciellt inom mjölkområdet tror jag att argumentet är en stor överdrift. Mjölkkornas bete sker sannolikt endast i mindre grad på naturbetesmarker och i större grad på åkermark. Jag har försökt få fram data på detta, men misslyckats. Upplys mig gärna den som vet. För köttdjursproduktionen bedömer jag argumentet som mer relevant.

Landskapet kan hållas öppet även på andra sätt än genom animalisk produktion. Med minskande sådan produktion frigörs betydande arealer som kan användas för att istället odla lågväxande grödor för bioenergi eller för andra smarta ändamål där produkter kan substituera dagens fossilbaserade sådana. Allt som ett led i att utveckla en hållbar bioekonomi. För energiändamål kan också mer lövskog odlas, det finns flera arter som anses attraktiva för friluftslivet, t ex björk och asp. Sådana har också positivt värde för fågelliv, jaktbart vilt och marktillstånd.

En annan negativ miljöpåverkan är idisslarnas rapande av växthusgaser, framförallt metan som har en växthuseffekt som per vikt är ca 30 gånger större än för koldioxid. Hela jordbrukssektorn bedöms av IPCC svara för 15-20 procent av globens nettoutsläpp av växthusgaser.

Globens befolkning fortsätter att växa. Om tillräckligt med föda ska kunna produceras utan att miljöproblemen förvärras måste flera förändringar ske framförallt i Västvärlden, men även på andra håll: 1/ kraftigt ökande andel vegetarisk kost, 2/ mindre slöseri i livsmedelskedjan (idag förloras ca 30 procent i producent- och konsumentled), 3/ mer omfattande utnyttjande av förädling och GMO för lantbrukets växter och produktionsdjur, och 4/effektivare gödsling med mindre förluster.

LRF är tyvärr inte en aktör som helhjärtat verkar för dessa nödvändiga förändringar i hållbar riktning, speciellt inte vad gäller de två första fundamentala punkterna. LRF är därmed inte den ”planetskötare” som Johan Rockström Stockholms universitet efterlyst i radions sommarprogram, eller den av Gud givna globala ”caretaker” som Rickard Axdorff (Naturbrukarna och Skogsaktuellt) yrat om på Twitter. LRF:s hållning är i olika frågor snarast ett kortsynt försvar av medlemmarnas ekonomiska intressen, vilket i och för sig inte är förvånande, men jag tycker man kunde begära mer framsynthet och globalt tänkande av ledningen än så.

Noterbart i sammanhanget är hur opportunistiskt LRF och en del andra röststarka lobbyister använder miljöargument för att värna sina intressen. När man med näbbar och klor försvarar jordbruket och den mjölkproduktionen är biodiversiteten det främsta argumentet och växthuseffekten tonas ner. När man å andra sidan försvarar ett intensivt skogsbruk är växthuseffekten främsta argumentet (jfr utspel i av Göran Persson i SvD Näringsliv och Sven-Erik Bucht på Virkesforum).

Lästips:

J D´Silva och J Webster (Red.) 2010. The Meat Crisis – Developing More Sustainable Production and Consumption. Publisher: Earthscan. 305 s.

J S Foer. 2011. Äta djur. Norstedts förlag. 327 s.