Slutsatser
Sverige
har en låg användning av antibiotika och bekämpningsmedel i en
europeisk/global jämförelse. Men den är fullt jämförbar i de
nordiska och baltiska länderna exklusive Danmark. När det gäller
antibiotika har både Island och Norge en tydligt lägre användning
än Sverige. Det finns en tydlig nord-syd gradient i Europa vad
gäller användning av antibiotika och bekämpningsmedel, vilken kan
vara betingad både av skillnader i behov beroende på klimat och av
kulturella aspekter. En stor studie av frukt och grönt visade att
produkter från Sverige, Norge, Danmark och Lettland i en
internationell jämförelse hade låga och med varandra jämförbara
resthalter av bekämpningsmedel.
För
livsmedelskonsumenter finns det inga tungt vägande skäl att med
hänsyn tagen till användning av antibiotika och bekämpningsmedel
välja svenska livsmedel framför sådana från Norge, Island,
Finland och de baltiska länderna. Detta sätter frågetecken för
LRF:s och Jordbruksverkets vurmande för specifikt svenska livsmedel.
Det öppnar också upp för nya perspektiv i vad som kan menas med
lokalproducerade livsmedel. I stället för att primärt välja
”svenskt” kan det ur miljösynpunkt vara bättre att över
nationsgränser handla livsmedel från regionen, det minskar
transportarbetet. Sålunda kan det för detaljhandeln och enskilda
konsumenter övervägas om det inte t ex är bättre att välja
norska och finska livsmedel än sydsvenska om du är i Norrbotten
eller Lappland, norska om du är i
Bohuslän-Värmland-Härjedalen-Jämtland, finska eller baltiska om
du är i Stockholmsområdet eller Sörmland och Östergötland. Idag
transporteras svenska livsmedel kors och tvärs i det mycket långa
landet Sverige. Att Norge inte är fullvärdig medlem i EU och dessutom har
en annan prisnivå än Sverige är förstås en komplikation. Men det
kommer nog andra tider. Mitt resonemang handlar primärt om miljön.
Bakgrund
till denna sammanställning
”Svenska
mervärden”, det är en term som ofta används av LRF och
Jordbruksverket i argumentationen för att landets konsumenter ska
köpa svenska livsmedel och för att värna ett svenskt jordbruk.
Inte
nog med att svenska livsmedel skulle ha miljömässiga ”mervärden”
i förhållande till flertalet möjliga importländer, företrädare
för LRF:s ledning ger även sken av:
att
svensk mjölk skulle vara bäst i världen ur klimatsynvinkel –
t
ex LRF:s ordförande Helena Jonsson
eller
i en samlad bedömning –
LRF
Mjölks hemsida
http://www.lrf.se/om-lrf/organisation/branschavdelningar/lrf-mjolk/
och
Gunilla Kjellson, LRF:s ordförande i Västernorrland, i en
ATL-artikel
http://hans-orjan.blogspot.se/2016/03/for-lrfs-ledning-och-lrf-mjolk-verkar.html
Enligt
LRF:s ledning och även Jordbruksverket ligger svenska livsmedels
miljöfördelar i att de är särskilt klimatsmarta (har mest använts
som argument för svensk mjölk) och att de är framtagna i en
produktion som kännetecknas av en låg användning av antibiotika i
djurhållningen och av bekämpningsmedel i växtodlingen, detta då i
jämförelse med konkurrerande länder. Ofta nämns sådana länder i
allmänhet eller pekas ut specifikt (främst nämns Danmark,
Nederländerna och Tyskland).
Att
svensk mjölk skulle vara särskilt klimatsmart har jag tidigare
visat vara felaktigt, se mitt blogginlägg tidigare i ämnet (översta
länken ovan). I en direktkontakt med FAO fick jag t o m bekräftat
att svensk mjölks klimatavtryck, uttryckt per kg mjölk, är
genomsnittligt jämfört med övriga OECD-länder, vilka tillsammans
står för cirka 2/3 av världens produktion.
I
och med att min tidigare analys visade att LRF:s lednings argument för
svensk mjölks fördel från klimatsynpunkt var
vetenskapligt ogrundad fann jag skäl också att granska statistik vad
avser svenskt jordbruks användning av antibiotika och
bekämpningsmedel i en internationell jämförelse. Jag har använt
källor som finns öppet tillgängliga på nätet, i form av
rapporter eller sökbara databaser. De källor jag använt redovisas
nedan tillsammans med resultatredovisningen.
Antibiotika
Här
redovisas ett antal länder och deras användning (försäljning) av
veterinärföreskriven antibiotika. Länderna redovisas i ordning med
stigande användning. Inom parentes anges användningen 2010
respektive 2011. Värdena som används är korrigerade i förhållande
till populationsstorlek (milligram per Population Corrected Unit;
PCU).
Norge
(4.1, 3.7); Island (7.2, 6.3); Sverige (15.2, 13,6); Finland (24,
24); Lettland (40, 35), Litauen (48, 42), Danmark (47, 43), Frankrike
(132, 117), Nederländerna (146, 114)
Sverige
är således inte bäst, före ligger både Norge (27 procent av
Sveriges värde) och Island (47 procent av Sveriges värde). I
materialet är det överlag en nord-syd gradient, vilken kan bero
dels av att behovet är mindre i ett kallare klimat, dels av
kulturella skillnader inom jordbrukspolitiken.
Källa:
”Sales of veterinay antimicrobial agents in 25 EU/EEA countries in
2011. Third ESVAC report”
Bekämpningsmedel
Här
har jag hittat tre datakällor avseende tre olika år (2000, 2006 och
2013). I dessa redovisas samlade data för bekämpningsmedel
(insekticider, fungicider och herbicider) för åren 2000 och 2006. I
2013:s databas särredovisas de tre nämnda typerna och jag har här
nöjt mig med att sammanställa användningen av herbicider, vilken
är den största delen.
Eftersom
länder har både olika stor areal jordbruksmark och olika stora
befolkningar måste normeringar göras av data för att en jämförelse
mellan länder ska vara meningsfull. En sådan normering kan således
göras per jordbruksareal och per folkmängd.
Nedan
har båda sätten använts. En jämförelse bara per folkmängd är
orättvis för de länder som är kornbodar med stor jordbruksareal,
låg befolkningstäthet och stor export.
En
problematik i tolkningen av data är att man i databaserna ibland
använder begreppet ”sales” (försäljning) och ibland ”use”
(användning). För mig har det inte alltid varit tydligt vad som är vad i statistiken. Men man kan tänka sig att ”use” är en delmängd av
”sales”, vilket skulle kunna betingas av att sålda volymer inte
alltid används, åtminstone inte under samma redovisningsår. Data
för användning skulle förutsätta att insamling sker från
jordbrukarna via enkät eller dylikt. Jag vet inte om så sker i alla
länder och i så fall hur effektiv den är. För att enkelt komma
förbi problemet redovisar jag med samma term som datakällan. Det är
jämförelsen mellan länder som är syftet med denna sammanställning
och den påverkas inte. Däremot kan en jämförelse mellan år inte
enkelt göras.
Bekämpningsmedel
år 2000 (”use”)
Sorten
som redovisas inom parentes efter ländernas namn är kilo aktiv
substans per hektar. Länderna redovisas i ordning stigande
användning.
Estland
(0.1); Litauen (0.2); Norge (0.4); Polen (0.5), Finland (0.5);
Sverige (0.6); Danmark (2.4); Österrike (2.4), Tyskland (2.5);
Frankrike (4.6); Nederländerna (9.4).
Sverige
kommer här således först på en sjätte plats. De nordiska och
baltiska länderna (Lettland saknas) har låga värden. Nord-syd
gradienten är tydlig.
Källa:
AgChem; nationmaster.com
Bekämpningsmedel
år 2006 (”sales”)
I
databasen kan man få fram varje lands totala försäljning uttryckt
i aktiv substans. Jag har själv räknat om till kilo per hektar,
respektive kilo per person, på basis av de uppgifter jag hittat på
nätet över aktuell (2015) jordbruksareal respektive folkmängd.
Nedan
redovisas länderna i stigande ordning vad gäller försäljning.
Detta baserat på en samlad platssiffra för såld mängd per hektar
jordbruksareal respektive per person i landets befolkning.
Siffrorna
inom parentes är kilo per hektar respektive kilo per person av aktiv
substans.
Finland
(0.63, 0.30) och Sverige (0.66, 0.17); Norge (0.82, 0.13); Estland
(0.68, 0.34); Österrike (2.36, 0.39); Danmark (1,36; 0.57); Tyskland
(2.61, 0.40); Lettland (1.87,1.18); Nederländerna (8.63; 0.55)
Sverige
är är delat etta med Finland. Norge och Estland har också särskilt
låga värden. Även i det här materialet finns en tydlig nord-syd
gradient.
Källa:
EUROSTAT
Växtskyddsmedel/herbicider
år 2013 (”use”)
Upplägget
av redovisningen är densamma som ovan. Siffrorna inom parentes är
kilo per hektar respektive kilo per person av aktiv substans.
Först
redovisas EU-länder och ett EES-land (Norge), därefter ett urval av
länder på olika kontinenter utanför Europa. Framförallt har stora
länder valts med betydande jordbruksproduktion. Kina saknas tyvärr
i listan, relevant statistik fanns inte att tillgå.
Sverige
(0.46, 0.12); Norge (0.74, 0.12); Finland (0.52, 0.22) , Litauen
(0.42, 0.31); Österrike (0.83, 0.14); Lettland (0.63, 0.40);
Nederländerna (2.39, 0.15); Tyskland (1.48, 0.23); Danmark (1.21,
0.51)
Indien
(0.04; 0.01); Egypten (0.95, 0.04); Australien (0.53, 1.09), USA
(1.21, 0.62): Nya Zeeland (4.63, 0.56); Kanada (1.15, 1.71);
Brasilien (3.50, 1.18), Argentina (6.88, 5.12).
Sverige
ligger lågt i jämförelse med många andra länder, men ganska lika
som Norge, Finland, Litauen, Österrike och Lettland. Danmark har det
högsta samlade värdet bland redovisade europeiska länder.
Utanför
Europa ligger Indien i särklass lägst och har värden som är klart
under den nordisk-baltiska nivån. Egypten ligger i paritet med den
nordisk-baltiska nivån. De högsta nivåerna har Argentina och
Brasilien.
Källa:
FAOSTAT
Bekämpningsmedelsrester
i grönsaker
En
stor studie av rester av bekämpningsmedel i frukt och grönt med
avseende på ursprungsland publicerades av European Food Safety
Authority (EFSA) 2015. Enligt den studien hade de nordiska länderna Sverige,
Norge och Danmark låga och sinsemellan lika halter. Lettland låg på
ungefär samma låga nivå. En stor andel av proverna saknade i dessa
länder detekterbara halter. Resultaten redovisades som andel prover
med lägre respektive högre halt än den tillåtna (figur 3:7,
sidan 63).
Källa:
EFSA Journal 13(3):4038; 169 sidor, 2015
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar