tisdag 8 mars 2016

En disig men fin utflykt till "andra sidan"




Efter flytten till Glommen i Halland och Bästkusten är nu Bottenhavet, där vi tillsvidare behåller vår sommarstuga, just nu "andra sidan". 

Vi åkte nyss dit en helg i mitten av mars. Tåg till Söderhamn, buss till Utvik, sen apostlahästarna de sista tre-fyra kilometrarna. Möjligheten att åka kollektivt var ett av sökkriterierna när vi letade stuga då för 10 år sedan, liksom nu när vi flyttade till Glommen. 

Det var ett disigt och småregnigt väder i hela östra Svealand och sydöstra Norrland. Vid mellanlandningen i Uppsala var det så disigt att man inte ens på nära håll såg toppen av domkyrkans torn.




På Skatön i Söderhamns skärgård, där vi har stugan, är det väglöst, men någon tidigare skoterförare hade kört stigen fram och underlättade vår vandring i snömodden. Det låg två-tre decimeter snö i terrängen.

Vid stugan med utsikt söderut över fjärden i riktning bort mot Sandarne låg isen fortfarande. Den var alldeles grå och i upplösningstillstånd. Väldigt vacker var den, med vita linjer inlagda och öarna på fjärden skymtande i diset därute. 




När vi kom till stugan, som ligger mitt på den tre kilometer långa ön, var det bara en grad varmt inomhus. Vi satte på värmen och fortsatte direkt vidare ut mot öns yttre spets, Skatrevet. På vägen passerade vi den gamla fiskarmiljön vid Skathamn. Här bodde för längesen flera fiskare under sommarhalvåret. Idag är alla husen fritidshus. 




Från Skathamn genar man sen genom skogen bort mot Revet. Efter en liten stund dyker den lilla tjärnen upp på vänster hand. Den är grund och torkar upp helt vissa somrar. I dess västra kant finns flera arkeologiska rester kvar av vad som tros ha varit enkla sjöbodar vid den tiden då tjärnen fortfarande var en vik vid havet. 




Längs stigen såg jag återkommande olika spår. T ex ett skidspår. Och flera spår av rådjur. Ju närmare Revet vi kom, desto fler och färskare såg rådjursspåren ut att vara. Det visade sig sen när vi närmade oss Revets yttre del att vi hade en råget och ett fjolårskid framför oss.  Jag såg en skymt av dem längst ut och vi vände då för att inte driva dem i sjön. 




Söder om Revet fanns en del is kvar, men på norra sidan var havet öppet. Här ute på Revet är man längst ute i ytterskärgården och det är 180 grader fri sikt. Himmel, hav, sten, snö och is möts här.


Vattnet och isen är i ständig ljudlig rörelse. Det lät som glasklirr när små isbitar sakta drogs fram och tillbaka i strandkanten av vattnet. På de stora blocken mot norr låg kalotter av snö kvar. 




Det fanns också tecken på liv så här mitt i vintern. På några rosenbuskar hängde en del av fjolårets nypon kvar och lyste som små fyrar i diset över havet. En flock kniphannar dök efter föda i skydd på Revets sydsida. De två rådjuren gömde sig bakom den minimala höjden längst ut, den som har en liten rund rönn på krönet. 




Efter att under en stund ha tagit in landskapets oändliga storhet längst  här ute så gick vi tillbaka till stugan längs den obligatoriska rutten på öns nordsida. Öns ende fastboende var inte hemma. Vi såg spåren efter hans stora hund och efter hans skoter. 




Väl hemma i vår stuga hade nu temperaturen blivit uthärdlig. Vi gjorde eld i öppna spisen för att skynda på värmen. Mörkret lade sig ute. Lamporna på utsidan av och inne i huset gav en upplyst oas i det svarta. Vi var nog helt ensamma nu på ön.

Jag tog en kort tur runt de närmaste grannhusen för att kolla att allt var i sin ordning med dörrar och fönster. Det var spårsnö och en räv hade strosat runt vid en av stugorna. 




På morgonen var det varmt och skönt inne. Ute var det fortfarande nollgradigt och disigt över fjärden. Ner mot stranden hade en stor tallgren fallit ner och lagt sig så att den såg ut som en smygande räv. Månntro var det samma en som tidigare lämnat spår vid grannhuset?




Efter snöskottning på verandan och en stunds  trevligt samtal med närmaste grannen som överraskande dök upp, var det hög tid att plocka ihop och åter ta till apostlahästarna mot den väntande bussen vid Utvik. Ett fint dygn i diset vid havet var till ända. Åter nu till "första sidan" och Bästkusten. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar