måndag 30 juni 2014

Soluppgång i talloljans rike




Med tilltagande ålder verkar sömnbehovet minska, i alla fall vaknar många av oss 60+ rätt tidigt. Det har sina fördelar. Så här i sommartid får man bl a chansen att uppleva en och annan soluppgång i händelse av molnfri himmel i nordost.

Upplevd i Söderhamns skärgård stiger solen oftast ur havet, en speciell, nästan utomjordisk upplevelse verkligen. På Skatön, där vi har stuga, ser man dock från dess norra sida solen i midsommartid stiga upp ur mitten av Prästgrundet, den rätt stora och frestande ön en mil ut där i norr.

Frestande för att vi länge tänkt paddla till Prästgrundet, men sjögången har än så länge varit för tuff för vår smak. Vi har sett bilder därifrån, där finns ett fint gammalt fiskeläge inne i som en lagun. En del spännande observationer av fåglar med ostlig förekomst brukar också rapporteras därifrån.

En morgon vid stugan på öns sydsida, strax efter soluppgången, upptäckte jag det synbarligen otroliga att solen även verkade kunna gå upp i söder! Den lågt stående solen speglade sig nämligen så kraftigt i fönstren i ett båthus på Ottergrundet att det såg ut som det var solen själv. 
  
 

Soluppgång kan även ges en bildlik tolkning. Söderhamns skärgård har nu i 2,5 år varit tyngd under oket av Arizona Chemicals talloljeelände. Detta det gigantiskt stora utsläppet vid juletid 2011, som smetade ner miltals med stränder med tallolja. Därefter har kommunen lett ett heroiskt saneringsarbete, vilket nu den tredje sommaren efter utsläppet, befriat skärgården från den mesta smeten.

Den synliga delen av smeten kan tilläggas. De första besked vi boende i skärgården fick efter olyckan var dels att oljan skulle vara borta redan till sommaren (2012 alltså), dels att den inte kunde sjunka. Med facit i hand vet vi att all olja på land ännu inte är helt borta. På stenblocken sitter en tunn hinna kvar, som en slags mörk bärnsten. Dykningar har dessutom nyligen hittat betydande mängder på bottnen, bl a nära och snett utanför vår brygga.

Den sjunkna talloljan ligger tydligen både på bottnen och är inblandad i bottensedimentet. Den riskerar att sköljas upp och land. Nu arbetar ett norskt företag NUVA med att försöka få bort eländet, ett långsamt och i sanning kostsamt projekt. Grannen och jag kom med gemensamma beräkningar fram till att den upptagna oljan har guldpris.

Vi boende där intill det pågående saneringsarbetet känner oss belägrade och förflyttade från skärgårdens frid till en industribakgård. Som mest fyra pråmar har legat där och brummat sen två veckor i bästa semestertid och i bästa havsutsikten. Oklart är när det kan vara klart.
 
 

En tidig morgon korsades fjärden av först en segelbåt och sen strax därefter två flygande knölsvanar. De styrde i riktning ut mot öppet hav. Den lågt stående morgonsolen gjorde dem helt kritvita. Det var vackert och som om oskulden lämnade skärgården och försvann ut över havet. Men i så fall ett sent uppvaknande.

Jag tror att den eventuella oskulden lämnade skärgården redan för två år sedan. Då fick vi i skärgården bittert erfara att havet är gemensamt och att det som släpps ut ett ställe oftast kommer upp någon annanstans. Då var det 800 kubikmeter tallolja det handlade om. Söderhamnsfjärden har annars en längre tid varit förskonade från omfattande förorening likt den från talloljan. Flera i min ålder som jag talat med minns från barnsben att fjärdens vatten var väldigt smutsigt. Då var fjärden kantad av skogsindustri.

Ett annat och tråkigt tecken på att gammal skit som släpps ut i havet förr eller senare dyker upp är att havsörnen har svårt att återhämta sig längs Norrlandskusten. Havsörnens reproduktion skadades svårt att efterkrigstidens ohämmade giftanvändning. Det främsta problemet var äggskalsförtunning och det blev inte levande ungar i förväntad utsträckning.

Nyckelämnena kvicksilver, PCB och DDT som spreds sekundärt i naturen och näringskedjorna. På 1960- och 1970-talen var det riktigt illa med stammen i Sverige. Naturskyddsföreningen startade 1971 projekt Havsörn. Genom framförallt vinterutfodring med giftfritt kött lyckades man vända trenden och kring sekelskiftet hade havsörnen glädjande återkommit på de flesta håll.

Dock har så inte skett längs Norrlandskusten och inte heller i Söderhamns skärgård. Visserligen ser man ibland någon enstaka havsörn i ytterskärgården, men det borde kunna vara mycket oftare. För ca 10 år sedan paddlade jag inom parentes under flera år utanför Gräsö på Upplandskusten. Där såg man redan då rikligt med havsörn, uppemot 10-15 per dag var ingen ovanlighet.

Rådande teori om varför man inte får samma återhämtning längs Norrlandskusten är att de miljögiftsbemängda fiberbankarna som skogsindustrin lämnat efter sig i havet ligger och läcker ut farliga ämnen som tas upp av fisk och så småningom havsörn. Det gamla talesättet ”Det som göms i snö, kommer upp i tö” har hög relevans. För havsörnen låter således soluppgången i Norrlandskustens skärgård vänta på sig. Vi får hoppas att forskningen bringar klarhet i orsakssambanden och att samhället och skogsindustrin tar sitt ansvar och ser till att föroreningen upphör.  

Söderhamns kommun har länge haft det tungt med tillgången på arbetstillfällen. Flera stora arbetsgivare har lämnat kommunen, t ex Flygvapnet (F15) och LM Ericsson. Senaste dråpslaget var att ett företag i telefonsvars-branschen bestämt sig att lägga ner sin verksamhet i staden. Även här låter soluppgången vänta på sig.

Saneringen efter Arizona Chemicals gav ironiskt viss respit. Mer än 100 personer har varit anställda i det arbetet, varav många arbetslösa. Företaget har betalat och kommunen har dels fått skatteintäkter, dels sluppit betala diverse understöd. Det vore intressant att så småningom se en beräkning av de ekonomiska konsekvenserna för olika parter av utsläppet. Som vanligt kommer en eventuellt sådan analys svårligen att kunna beräkna kostnaderna för miljön.

En form av soluppgång för Söderhamn och skärgården är att föreningen Svenskt Friluftsliv i år utsett Söderhamn tillsammans med Leksand och Örebro som ”Årets friluftskommun”. De tre år pris för ”att de arbetar målmedvetet med friluftsfrågor”. För Söderhamns del har säkert insatserna för att öka tillgängligheten i skärgården aktivt bidragit. Detta i form av stuguthyrning, vandrarhem och båtturer. Grattis och lycka till!

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar