Det är alldeles tydlig att Jägareförbundet, i diskussionen om vargens vara eller icke vara, i sin retorik ofta hävdar att landsbygden kommer att avfolkas om vargen får fortsätta att ta såväl jakthundar som bytesdjur, framförallt älgen. Livskvaliteten kommer att utplånas om det inte finns nåt vilt att skjuta och ingen vill därför bo kvar. Samma typ av argument används även när det framkommer förslag om att älgstammen måste minskas kraftigt med tanke på skogsskador, viltolyckor i trafiken och sviktande biologisk mångfald.
Den här retoriken saknar helt verklighetsförankring. På landsbygden bor det 1,4 miljoner människor. Samtidigt finns i hela landet 0,25 miljoner jägare som har löst statligt jaktkort. Säg att alla dessa jägare bodde på landsbygden - då skulle de ändå bara utgöra 18 procent av dess befolkning. Genomgången nedan visar att väldigt många av landets jägare högst sannolikt inte bor på landsbygden utan i större tätorter. Tyvärr verkar det inte finnas nån offentlig statistik över hur stor andel av jägarna som faktiskt bor på landsbygden respektive i tätorter. Men låt oss anta, baserat på genomgången nedan, att hälften av jägarna bor på landsbygden. Det innebär i så fall att knappt en tiondel av landsbygdens befolkning är jägare. Min gissning är att även detta är mycket högt räknat. En tydlig bild i materialet är, inte särskilt förvånande kanske, att andelen av befolkningen i en kommun som jagar är som högst i de allra minsta kommunerna och sedan minskar med kommunernas storlek.
Inför min debattartikel 2016 i Svenska Dagbladet om älgköttets karaktärisering som miljövänligt, av bland andra Världsnaturfonden i deras "Köttguide", ville jag veta mer om var i landet som älgjägarna bor. Detta för att få ett hum om hur långt varje jägare reser för att jaga. Målsättningen var att få en bild av hur resandet bidrar till älgköttets miljöbelastning. En sådan information skulle också vara intressant från en jaktsociologisk synpunkt.
Länk till inläggets presentation på min blogg:
https://hans-orjan.blogspot.com/2016/10/en-myt-att-algkottet-ar-miljovanligt.html
Det enda möjliga och rimliga sättet att ta reda på var jägarna bor var att från Naturvårdsverket, som ansvarar för jaktkortsregistret, begära ut uppgifter över antalet jaktkort kommunvis. Detta gjorde jag redan hösten 2016 och då avseende jaktåret 2016-2017. Texten nedan är en återgivning av det viktigaste jag kunde få fram om var jägarna finns i landet.
Någon högre upplösning än på kommunnivå var inte möjlig att få. Jag antar att detta beror på att en ännu högre upplösning inte är tillåtlig därför att man då skulle komma ner på specifika adresser. En uppgift som hade varit intressant skulle vara om jägarna bor i tätort, enligt gängse definition, eller på landsbygden. En sådan analys borde Naturvårdsverket själv låta göra.
En tätort är enligt SCB ett samhälle där det bor minst tvåhundra människor, där det är mindre än tvåhundra meter mellan husen och där minst hälften av invånarna är permanentboende. År 2010 fanns ungefär två tusen tätorter i Sverige och där bodde då 85 procent av landets befolkning på 9,3 miljoner. Således bodde då 15 procent av invånarna på landsbygden utanför tätorter, motsvarande 1,4 miljoner. Siffrorna är ungefär lika idag.
Från de olika landsbygder och tätorter belägna i Södermanland, Dalarna, Hälsingland, Skåne, Närke och Uppland som jag har egna erfarenheter av, bland annat i jaktsammanhang, har jag fått det för många kanske självklara intrycket att en större andel av de boende på landsbygden jagar än vad gäller boende i tätorter. Detta är min egna subjektiva uppfattning. Tyvärr verkar det, som sagts redan ovan, inte finnas någon vetenskaplig analys som tagit reda på detta. Men de data som presenteras nedan bekräftar i stort min uppfattning. Väldigt många jägare bor i storstadskommuner.
De län som hade flest jaktkort registrerade var i sjunkande storleksordning Västra Götaland, Stockholm, Norrbotten, Skåne och Västerbotten. De tre storstadslänen med Stockholm, Västra Götaland och Skåne hade tillsammans nästan 70 tusen (67474) jaktkort, vilket var 26 procent av alla jaktkort.
Befolkningen i Sveriges 30 största kommuner (10 procent av Sveriges alla 290 kommuner) hade 25 procent av alla jaktkort. Den kommun som hade minst befolkning av dessa var Skellefteå (72031). Här hade drygt 6 procent av befolkningen jaktkort.
Sveriges 10 största kommuner hade tillsammans en befolkning på 2,86 miljoner personer. Det är 29 procent av Sveriges befolkning. Dessa hade nästan 25 tusen (24970) jaktkort. Det är 9,8 procent av landets jaktkort. Av dessa kommuners befolkningen hade 0,9 procent jaktkort.
Flest jaktkort per kommun hade följande tio kommuner (platssiffra):
Stockholm 6539 (1)
Skellefteå 4436 (2)
Umeå 4217 (3)
Luleå 3749 (4)
Östersund 3254 (5)
Sundsvall 3160 (6)
Uppsala 3028 (7)
Göteborg 2909 (8)
Örnsköldsvik 2784 (9)
Kiruna 2626 (10)
Dessa tio är befolkningsmässigt relativt stora kommuner med en tydlig stadsliknande centralort. Dessa 10 kommuner hade tillsammans cirka 37 tusen (36666) jaktkort, vilket motsvarar 14 procent av landets jaktkort. Tio kommuner är samtidigt endast 3,4 procent av landets 290 kommuner.
Stockholms läns 10 största kommuner hade tillsammans en folkmängd på 1,68 miljoner. De hade drygt 12 tusen (12396) jaktkort. Av befolkningen där hade 0,7 procent jaktkort.
För Sverige som helhet hade 2,6 procent av befolkningen jaktkort.
