Denna vandring är årets version av min och kärestans påhitt "Hemlig vårvandring". Vi turas om att planera och den andra får inget veta. I år var det hennes tur. Vi reser till och från med tåg och ibland buss. Det blir lite som SVT:s "På spåret". Den som inte planerat får gissa sig fram. Sen vi blev pensionärer har vandringarna blivit mer försommar- än vårvandringar. Årets hemliga vandring var den fjortonde i ordningen. Den första var 2007, därefter har det varit en nästan varje år, men med avbrott för covidpandemin.
Vi hälsade på vänner två dagar på Öland. På förmiddagen innan vandringen startade besökte vi Kalmar läns museum. Där finns två högintressanta utställningar för den historiskt nyfikna, dels om skeppet Kronan som förliste i ett stort sjöslag utanför Öland på 1600-talet, dels om utgrävningarna av fornborgen Sandbyborg som etablerades på 400-talet. Sistnämnda har blivit välkänt på sistone på grund av att man vid utgrävningar gjort många fynd av skelett, främst av män. Arkeologerna tror att där har skett en stor massaker och att kvinnorna rövats bort.
Planen var att gå cirka två mil om dagen under tre dagar. Detta på den del av av Kalmarsundsleden som ligger söder om Kalmar. Vid Bröms slutar den och ersätts av Blekingeleden. Förekomsten av lämpligt logi var styrande för dagsetappernas start och mål. För att få lämplig längd på första etappen startade vi i Hagby, dit vi tog buss. Hagby ligger ett par mil SV Kalmar och har en av landets åtta rundkyrkor.
Leden vidare söderut var mycket fin och omväxlande med med fantastiska hagmarker, lövskog och strandängar. Stigar, grusvägar och lite asfalt var underlaget. Efter en knapp mil kom vi till det lilla kustsamhället Ekenäs. Det är osannolikt pittoreskt. De små välskötta husen radar upp sig. Vi gjorde rast i hamnen en stund. Det stora Wärnanäs gods med anor från Gustav Wasa passerar man lite senare. Fina ekalléer var det med en hel del mycket stora ekar. Målet för denna den första dagen var Stufvenäs gästgiveri, ett pangställe skulle det visa sig. Bra bad fanns i närheten.
Dag 2 gick vi från Stufvenäs till Bergkvara. Jag tog ett skönt morgonbad från den långa bryggan vid Fulviken (!) nära Stufvenäs. Ett mer missriktat namn är svårt att finna. Några hundra meter norr om gästgiveriet finns en väldigt stor ek. Den nämns vara 10 meter i omkrets och 900 år gammal. Det står skrivet att det är Sveriges tredje grövsta ek, men efter lite googlande blev jag tveksam. I hela området är det gott om grova ekar, ett minne om den tid då även detta gods tillhörde Wärnanäs. Vi gjorde en extrasväng från leden och ut på det långsmala Örarevet. Där finns flera skansar från 1600-talet. En skans är en försvarslinje, som en uppskottad skjutvall.
Ytterligare en bit söderut vid havet ligger Påbonäs Borg. Den byggdes på 1300-talet av den tyska släkten Puke. Palissaden var rund med en diameter på hundra meter. Det fanns ett stort hus och flera mindre. Idag återstår endast en cirkulär bar yta. Man skymtar utanför resterna av då tidens vallgrav.
Fina gärdesgårdar omgav bitvis leden på båda sidor. Trakten var rik på välskötta gamla hus. Vi såg en väldig massa hägrar och jag satte tre årskryss: rosenfink, skäggdopping och havsörn. Två för mig nya växter dök upp: klöverärt och rödfibbla, detta helt tack vare kärestans goda botaniska kunskaper. Natthärbärget i Bergkvara blev MastHav B&B, beläget i gamla Skeppsredargården. Ett utmärkt ställe att bo på, god mat och skön säng.
Dag 3 nu med start i Bergkvara och mål i Kristianopel. Första 1/3 gick längs vackra strandängar. Sen kom vi snart till Brömsehus, som var dansk gränsborg från 1360-taIet. Idag är det en cks höjdplatå med antydan till vallgrav intill. Samhället Bröms överraskande med en lanthandel ”24 sju”, en sån där modern utan personal där man får ta sig in "digitalt". Det finns också en liten gårdsbutik.
I byn på en bro över ån vid en liten ö, där ingicks freden i Brömsebro 1645 mellan Sverige och Danmark. Blekinge, Halland m m blev svenskt för 30 år. Avtalet konfirmerades senare vid freden i Roskilde 1658.
Därefter blev det en del att gå på landsväg med asfalt. Vi passerade genom Högasand, ett stort naturreservat med gammal tallskog på sanddyner. Vackert och lättgånget. Vi nådde målet i Kristianopel, det är mycket fint där. Det finns en stadsmur från 1600-talets början. Vi bodde bra på Kristianopels Gästgiveri och B&B, inhyst i ett stort fint rött timrat hus. Dagens tur, 23 km, var den längsta.
Nästa dag var det tyvärr dags för hemfärd. Vi gick vägen till Fågelmara 6 km och tog där bussen till Karlskrona. Vi hade nån timme i stan och hann ta en titt. Mycket vackert och delvis pampigt är det där. Stan fick 1998 utmärkelsen Världsarv (UNESCO) som "Karlskrona Örlogsstaden". Därefter åkte vi tåg via Lund till Falkenberg.
Som jag skrev inledningsvis har vi nu gjort fjorton såna här vandringar. På vägen hem diskuterade vi deras inbördes status. Vi var helt eniga om att den bästa var den vi nu precis gjort. Till det bidrog landskapet med havet intill och de fina hagmarkerna. Liksom de tre mycket bra övernattningarna. Vi gillar också den innehållsrika mixen av fin natur och intressanta kulturminnen. Kul var att ingen av oss hade varit i området i vuxen ålder. Och så förstås vädret. Det var otroligt bra. Sol hela tiden och lagom varmt för vandring. Ibland blåste det lite svalkande från havet.
