Låt lodjuren leva!

Sådana här bilder, nu delvis retuscherade av mig, dök upp i riklig mängd i flödet på Instagram. Unga jägare, män förstås, stoltserar flåshurtigt med sina nyss ihjälskjutna lodjur.

Hur kan detta vara möjligt, undrar jag spontant, dels att man skjuter lodjur, dels att man vill skryta med det?  Bilderna ger samma olustkänsla som de på troféjägare på savannen i Afrika. Lodjursjägarna verkar dessutom naiva som så öppet visar upp sig. Det finns djurrättsaktivister som hatar människor som beter sig som dessa gör helt öppet på bild. Det är inte längesen som en man i Halland blev dömd till fängelse för att ha hotat en lodjursjägare till livet. 

Naturskyddsföreningens riksorganisation har återkommande en kampanj mot lodjursjakten. Jag är medlem i föreningen och känner ett behov av att sätta mig in i frågan och har nedan gjort lite efterforskning. Förhoppningsvis är resultatet av visst värde även för er andra därute. 

Jag jagade själv under drygt 20 år, mest älg och rådjur. Dessförinnan var jag sen barndomen med pappa och äldre släktingar på jakt. Så jag känner mig inte främmande för jakt på vilda djur och också att själv utföra hantverket. Men med den svenska jakten på lodjur är det nåt som skaver hårt. Trots att jag under hela livet tillbringat enormt mycket tid i skogen för friluftsliv, sport och jakt har jag aldrig fått se ett lodjur. De är sällsynta, skygga och mycket skickliga smygare. 

Lodjuret

Lodjuret är Sveriges enda vilda kattdjur och också det största i Europa. Det har en naturlig utbredning i stora delar av Eurasien. Genom jakt trängdes det dock kraftigt tillbaka och var kring 1960 på en ytterst låg nivå. Därefter har dock aktiva viltvårdsåtgärder fått stammen att återhämta sig. I Sverige finns det idag lodjur i alla landsdelar utom på Öland och Gotland. 

Det finns ca 1300 lodjur i Sverige. De lever uteslutande i skogen och i gränsmarker mot öppna landskap som t ex fjällbjörkskogen. Stammen är som tätast i norra Svealand och södra Norrland.  Utslaget på hela Sveriges skogsmark finns det ett lodjur per 215 kvadratkilometer. Det innebär att det i medeltal är 15 km mellan enskilda djur. Inte så konstigt då att jag inte sett nåt lodjur. Det ska mycket tur till. Det närmaste jag kommit är färska lodjursspår i spårsnö, dels i Halland, dels i Jämtland. 

Ett vuxet lodjur är ca en meter långt och väger 15-25 kilo, hanarna är störst Parningstiden är i mars-april. I maj-juni föds upp till fyra ungar. De följer honan i ungefär ett år. Ungarna blir könsmogna efter två år. Lodjuren lever i genomsnitt 12-14 år. Lodjuret är fridlyst och rödlistat (klass VU = sårbar). Trots det har jaktlobbyn genomdrivit att det finns licensjakt.

Jakten på lodjur

Det är nu i början av april. Årets jakt på lodjur är slut. Tilldelningen enligt årets licens var 153 djur. Hur många som sköts är i skrivande stund oklart.

Under förra året (2025) hade följande län flest tilldelade licenser: Jämtland 26, Gävleborg 20, Dalarna 10, Uppsala 10 och Västernorrland 10. Under året dessförinnan (2024) var de fem länen i topp: Gävleborg 30, Dalarna 17, Uppsala 10, Västmanland 7 och Örebro 7. Detta avspeglar att lodjuren är mest frekventa i norra Svealand och södra Norrland. Det är där rådjuren är deras stapelföda. Det är utanför renskötselområdet. 

Jag tycker jakten på lodjur är i vissa avseenden hemsk. Den är att jämföra med troféjakt på t ex lejon. Den enda rimliga anledningen till att skjuta lodjur, förutom det eventuella morbida ”nöjet” att döda, är att få ett vackert skinn att stoltsera med.

Att döda ett vilt djur ska vara en stor sak, vilken man som jägare bör ha tänkt igenom ordentligt. Det finns drygt 200 tusen jägare i landet, jag undrar hur många av dem som verkligen tänkt igenom detta med jakt på lodjur. 

Jakt på älg, rådjur och hare är etablerad och sker traditionellt främst för att skaffa kött till matbordet. Ingen svensk medborgare torde dock idag vara tvingad att jaga av just den anledningen. Viltkött blir väldigt dyrt inräknat arrenden, utrustning, jaktprov och bilresor. Man kan lika gärna gå till livsmedelsbutiken och köpa sitt kött. Men det ger förstås stor tillfredsställelse att själv kunna skaffa hem kött, en känsla som nog ligger i generna. Jag har upplevt den själv.  

För älg och rådjur tas ofta fina horn tillvara och sätts upp på väggen. Men detta är inte jaktens primära anledning. Det är inte heller huden, det mesta kasseras. Älg och rådjur ingår också i kategorin "skadedjur" nedan, de gör i skogsbruket skada på plantor och unga träd av tall och gran. Därför finns skäl att hålla populationerna i schack. 

Vilda "skadedjur" som dödas är grävling, bäver och flera fågelarter. Grävling kan gräva gryt på mycket olämpliga platser, bäver fäller träd och bygger dammar, vilket kan döda skog genom att vattennivån höjs kraftigt. Vissa kråkfåglars bobyggande kan vara väldigt störande och kan föranleda skyddsjakt. 

Vilda djur dödas också därför att de skadar och dödar tamdjur som får och renar. Mest tänker jag här på varg. Men lodjur tar en del får och framförallt en hel del renar. 

Lodjur konkurrerar med oss människor om kött i form av får, renar och rådjur. Inom lodjurets utbredningsområde i Götaland - Svealand - södra Norrland är rådjur det viktigaste bytet. Ett vuxet lodjur kan ta 3-6 rådjur i månaden, en ensam hona den lägre siffran, en hona med ungar den högre, hanen däremellan. 

Det innebär ca 40 per år och lodjur. Om vi antar att 2/3 av lodjuren lever i den nyss nämnda delen av  utbredningsområdet och där har rådjur som stapelföda, så förbrukar de på årsbasis 800 x 40 = 32 tusen rådjur.  

Så här går lodjursjakten till

Lodjursjakt bedrivs ofta i en form som är ytterst stressande för lodjuret. Den bedrivs som regel i snö och hundar förföljer och hetsar lodjuret. När lodjuret inte har nånstans att komma undan gör det som katter gör, den klättrar upp i ett träd eller sätter sig med ryggen inåt i en klippskreva. 

Hunden står där och skäller, jägaren går fram och formligen avrättar lodjuret. Djuret upplever panik och hög stress, det har ingen chans att komma undan. 

En del rådjur skjuts också i pass. Jägarna spårar och ringar in ett område där lodjuret bör finnas. Passkyttar sätts ut omkring. En eller flera hundar släpps in och är tänkt sätta fart på lodjuret så att de kommer inom skotthåll för nån av skyttarna. 

Bytet rådjur

Rådjur har funnits i Sverige sen förhistorisk tid. Dock höll det på att utrotas genom jakt och var på 1800-talet nere på en mycket kritisk nivå och fanns endast som en spillra i Skåne. Genom fridlysning och andra skyddsåtgärder återhämtade sig stammen från och med andra halvan av 1800-talet. De spred sig norrut och finns idag i nästan hela Sverige förutom i fjällen.

Att lodjur tar 32 tusen rådjur ska jämföras med att det finns ca 500 tusen rådjur i population när jakten börjar i augusti, varav sen ca 100 tusen dödas vid den jakt som pågår till sista januari. Till detta kommer att rödräven som sagts då redan under sommaren tagit  uppemot hälften av alla kid. Det verkar således finnas fullt tillräckligt med rådjur för jägarna och således inget angeläget behov av att skjuta lodjur. Om konkurrensen med människan nödvändigt ska minska vore en effektivare avskjutning av rödräv mer rimlig.

Om jägarna lät lodjuren vara kunde de hjälpa till att hålla rådjursstammen i schack. Vad är en lagom stor rådjursstam? Det går inte att svara på utan att först ange vems intressen man företräder. 

Rådjur och samhällskostnader

De som inte jagar och aldrig ser röken av viltköttet kan tycka att rådjursstammen är på tok för stor. De orsakar en väldig massa trafikolyckor. Rådjur är det viltslag som orsakar mest trafikolyckor, de står för 75 procent av antalet. Samhällets kostnad för trafikolyckorna med rådjur uppskattas till hela en miljard kronor, inkluderande främst fordons- och personskador. En del av kostnaden för viltstängsel, i folkmun "älgstängsel", borde rimligen ligga på rådjurskontot. Kostnaden för landets viltstängsel är en miljard. Om vi antar att hälften ska belasta rådjur så blir det 1,5 miljard per år totalt för viltolyckor och stängsel.

Rådjur är de främsta bärarna av eländet fästingar. Vuxna fästingar lever och parar sig i rådjurens päls. Rådjurens spridning över landet är därmed den främsta förutsättningen för att den fästingburna sjukdomen TBE sprider sig. När jag jagade för 20-40 år sen var TBE begränsad till Roslagen och Stockholms skärgård. Idag är sjukdomen vida spridd, t ex till Västkusten. Utifrån detta perspektiv vore det bättre med en avsevärt glesare rådjurspopulation. Att låta lodjuren leva och ta fler rådjur vore en välgärning. 

Bytet ren 

Lodjurets största predation på semi-domesticerade tamdjur sker i renbetesland, där rådjur saknas eller är fåtaliga. Lodjur tar där ett stort antal (ca 30 tusen) renar. Renägande samer får ersättning av staten för rovdjursdödat vilt.

Det finns ungefär 250-300 tusen renar i vinterhjorden, d v s mellan höstens slakt och vårens kalvning. De ägs av fyra tusen personer som hör till någon av landets 51 samebyar längs fjällkedjan. 

Rovdjur tar som mest ungefär en fjärdedel av renens vinterstam, 45-70 tusen djur. Järv och lodjur är de rovdjur som tar flest renar, därefter björn och kungsörn. Ungefär 10 tusen renar dödas i trafiken på järnväg och väg. 

Ersättningen till renägare är idag ca 1500 kr per rovdjursdödad ren. Hur mycket ersättning som en enskild renägare får räknas fram som schablon utgående från det dokumenterade rovdjurstrycket  och vetskapen hur många renar olika rovdjur tar. Tidigare byggde ersättningen på att kadaver hittades och säkert kunde kopplas till angrepp av rovdjur. Det systemet ansågs både arbetskrävande och osäkert. Samernas organisationer menar att dagens ersättning är för låg, den täcker bara köttkostnaden men inte allt merarbete visavi rovdjuren, för t ex bevakning, spårning och stängsel.

Mina slutsatser

1/ Hela samhällets behov pekar i riktning mot att avstyra licensjakten på lodjur

2/ Lodjuret hjälper till att hålla nere rådjursstammen och bidrar därmed till att hålla trafikolyckor och TBE-spridning i schack

3/ Jägarna, som utgör endast en mindre del av samhällsintresset, har av lodjur endast liten konkurrens om rådjur

4/ Lodjur dödar tamdjur som får och den semi-domesticerade renen; enskilda djurägare ska ha rimlig ersättning av staten

5/ Viss skyddsjakt kan vara motiverad i svåra fall

6/ Om viss skyddsjakt på lodjur måste ske ska rimligen jaktsättet reformeras - inget vilt djur ska behöva avrättas på det sätt som idag sker ibland med lodjur