Agneta Blomqvist @AgnetaBlomqvist reste nyligen på Twitter frågan om nån kunde tänka sig nåt godare till frukost än färskpressad apelsinjuice. Hennes fråga väckte detta minne till liv. Jag har alltid i vuxen ålder varit en storkonsument av juice på citrusfrukter, dels ren apelsinjuice, dels mix av apelsin och grapefrukt. Min käresta hävdar helt allvarligt att jag drack två liter om dagen när det var som mest i början på 2000-talet. Det har jag lite svårt att känna igen. Men hon har säkert rätt.
För sisådär femton år sedan började jag få lite ont i bröstet i samband med måltider. Mest brukade det kännas efter lunchen. Min mor hade på äldre dar samma symtom, i hennes fall berodde det på kärlkramp. Hon åt nitroglycerin för att vidga kärlen. Jag trodde nog att jag hade fått samma problem.
Såna där symtom vänjer man sig till med, de kommer och går och man negligerar dom. Man borde ha sökt läkare. För tio år sen, var jag på en jobbkonferens i Trollhättan. Efter frukosten fick jag osedvanligt ont. Så ont att jag kom mig för att ringa min husläkare i Uppsala.
"Åk direkt till akuten" var hennes tydliga råd. "Det där kan vara riktigt farligt", lade hon till. Jag såg för mig att bli inlagd på sjukhus i Trollhättan (om det nu ens fanns något), där jag inte kände en enda människa. Det fick inte komma på fråga. Under den helg som skulle komma strax därefter skulle jag enligt planen besöka min dotter med familj i Göteborg. Och dit gick det ju snabbt att ta sig med tåg. Dessutom bor dom bara några hundra meter från ett av de större sjukhusen i stan.
Jag tackade för mig på konferensen och sa att jag måste uppsöka läkare. Sen ringde jag min dotter, tänkte att hon måste informeras. Hon blev förstås riktigt orolig. Erbjöd sig att lämna jobbet direkt och med bil möta mig på Göteborgs Centralstation. Detta även om det är enkelt att därifrån ta sig till sjukhuset. Självklart tackade jag ja. Det kan även ha varit så att hon erbjöd sig att hämta mig i Trollhättan. Men det har jag i så fall glömt att jag lyckades avstyra.
Det tog inte mer än en kvart att kommat till sjukhuset. När jag anmälde mig och mina besvär i mottagningen var det inte så att jag skulle sätta mig ner och vänta på min tur. Nej, en mindre trupp av vitklädda anföll mig omedelbart och formligen tryckte ner mig på en rullbar sjuksäng. Full fart in i nåt behandlingsrum. Där försågs jag med en massa sladdar och dylikt som skulle kolla hjärtat och vad mer vet jag. Ett och annat blodprov var det säkert också.
Nån myndig person kom in och förklarade: "nu ska du ligga still här och slappna av, vi övervakar dig hela tiden, det är nog klart på max en halvtimme." Jag låg där och försökte låta bli att oroa mig. Sånt har jag inte så svårt för, inte heller i detta lite prekära läge. Av och till tittade nån personal in. Dom verkade inte lita riktigt på alla sladdarna.
Tiden gick rätt snabbt. Plötsligt dök den som möjligen var läkaren upp. Han tittade på mig med nåt lite roat i blicken. "Du har ju värden som en 15-åring", var hans analys. Jag var 60 år vid den aktuella tiden. Jag hann tänka att den där 15-åringen inte var jag själv i den åldern, jag var ett konditionsfenomen då. Dock lyckades jag hålla tyst med denna utvikning.
Tack och lov inget fel på hjärtat. Men jag hade ju rätt ont. "Vi ska testa en annan grej", sa läkaren. "Såna här symtom som du har kan också komma från katarr i matstrupen, utlöst av för mycket magsyra", sa han. "Du ska få dricka ett medel som bedövar matstrupen, för att testa detta". Det var en trögflytande äcklig gegga, som inte var alldeles enkel att få ner.
Men tusan så fort det gick att bli av med "hjärtfelet", jag tror inte det tog mer än tio minuter innan det onda försvann. Läkaren var nöjd förstås men började nysta i min kosthållning. Och snabbt kom han in på sura juicer, från citrus-frukter. "Ja, hur mycket dricker du egentligen?", undrade han. "Det är nog en, eller två, liter om dagen", berättade jag. "Det ska du sluta med omedelbart", var hans utlåtande. Det finns andra goda juicer, t ex äppeljuice.
Min dotter som väntade utanför var förstås mycket orolig. Men hon blev glad över att ha en pappa med omåttlig konsumtion av citrusjuice, i stället för en pappa med hjärtfel.
Sen den dagen är det äppeljuice som gäller. Det går hur bra som helst. Ibland har vi must på egna äpplen. Det går också bra. Under det senaste året har jag börjat med att spetsa äppeljuicen med 1/5 apelsinjuice. Mycket godare, och hittills inget "hjärtfel".
Svar till Agneta Blomqvist: nej, inget godare, men nyttigare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar