Den här vandringen var årets upplaga av min och kärestans "hemliga vandringar" där vi turas om att planera och håller allt hemligt för den andra. Himla kul faktiskt. Det blir lite som "På spåret" på TV där man successivt försöker gissa på slutmålet. Den här gången var det jag som planerade. Vi har faktiskt försökt oss på ungefär den här vandringen en gång förut. Det var för sisådär femton år sen. Kärestan insjuknade i influensa i startblocken, det var på bussen mellan Skövde och Varnhem där vi då skulle börja. Det blev ingen vandring för hennes del utan bara att ligga i sjuksäng. Så nu var det dags att pröva igen. Fast denna gång med start i Skövde och mål i Varnhem.
Dag 0 och 1
Vi tog tåget till Skövde där vi övernattade på trevliga och prisvärda Västerhöjdsgården. Vi gick nästa morgon från stadens centrum uppför backarna till Billingehus och tog sen Billingeleden norrut. Vi passerade fantastiska Ryds grottor med diabaspelarna.
En kort bit efter fornborgen Ymningsborg tog vi av västerut och passerade strax norr om Blängsmossen. Vägen tvärs över Billingen är inte en led. Jag hade fått tips av en vänlig själ i FB-gruppen ”Vandra i Skaraborg”. På kartan såg det lite tveksamt ut om det skulle gå att komma framåt precis på norra sidan av Blängsmossen. Men det visade sig att just den tveksamma sträckan förvandlats till en MTB-led med spänger och spån. Strax därefter passerade vi Billingens högsta punkt, 304 m ö h. Det var en helt anonym plats inne i granskog och utan nån särskild skylt. Uppe på Billingen är det mest granskog. Huvuddelen av arealen bedrivs som konventionellt skogsbruk och det är rätt många stora hyggen.
Vårt mål var stiftsgården Flämslätt. Ett fantastiskt ställe där det ligger vid en sjö. Fina rum och god mat. Trevlig personal. När jag blundade efter dagen såg jag många fina små gårdar och vackra blommor som tandrot, myskmadra, rödblära, smörboll och vårärt.
Dag 2
Himmelriket ligger nog i Valle härad. Denna dag gick vi ca 14 km runt Flämsjön med en extra sväng upp genom Jättadalen. Ett leende gästvänligt landskap. Landskapstypen kallas "kame" och är småkuperat med åsar, ändmoräner och sjöar som fyller upp så kallade dödisgropar. Det bildades i samband med inlandsisens avsmältning. Landskapet var denna dag fyllt med fågelsång och blomsterprakt.
Höjdpunkterna längs vägen var nog Remningstorps arboretum (trädsamling), eklandskapet på Flämsjöns västsida, den välutvecklade ”åsen/ändmoränen” på sjöns sydsida, den fina byn Öglunda och Jättadalen med sin ravin upp genom ett par av Billingens övre bergartslager. Billingen är ett av Västergötlands platåberg vilkas lagerföljd skyddas av den hårda diabasen överst.
När man kommer upp ur ravinen är det en magnifik utsikt, med bland annat Kinnekulle på håll. Retligt just då var vetskapen om att Kinnekulle är två meter högre än Billingen. Det blev en helt drömlikt fin dag med kanonväder och ett par timslånga raster.
Dag 3
Detta var den sista dagen på vår vandring från Skövde till slutmålet i Varnhem. Trots en del reskrångel senare på kvällen består minnet av Valle härad som himmelriket. Vi började dagen vid Flämslätts stiftsgård efter ytterligare en natt där.
Vi tittade närmare på Remningstorps gods på västsidan av sjön. Makalöst läge. Makarna Wingquist köpte gården för hundra år sen. De lät riva allt och byggde det som nu står där. Sven W uppfann det sfäriska kullagret och startade SKF. Godset ägs nu av en stiftelse och förvaltas av Skogssällskapet. Avkastningen av kapitalet går till skogsforskning. Vi fortsatte söderut längs Flämsjön på till en början samma stig som dagen innan. Vi missade ett avtag söderut mot Orgelgården. Efter en knapp km upptäckte vi misstaget och hamnade rätt efter att ha gått tillbaka. På östsidan av Ämten var det rätt sankt. Vi rastade vid gården Stommen. Sen kom vi in i det omväxlande Höjentorp-Drottningkullens naturreservat. Det är stort och består huvudsakligen av två typer av mark.
Dels det magiskt vackra kulliga kame-landskapet med betesmarker i lövskog, dels ett sjörikt landskap med barr- eller lövskog. Det var lite västgötaklimax (!) att gå förbi så många sjöar utan att det gick att hitta ett lämpligt ställe att bada.
Under slutspurten in mot Varnhem går man i tunnel under riksväg 49. Efter en liten sväng västerut i skog skulle vi sen över betesmark och in i Varnhem. En stor tjur betade dock där med kor och kalvar. Det verkade inte så klokt att gå där, så vi gick en lite annorlunda väg. Väl i Varnhem hade vi tänkt titta på klostermiljön. Men tiden hade gått ut så vi fick ta bussen till Skövde för ett tåg hemåt. På hemresan därefter strulade det mesta, men det är en annan historia. Valle härad är i alla fall himmelriket!
Vi har nu gjort ett knappt dussin såna här hemliga vandringar om 3-4 dagar. Vi har börjat rangordna dem. Den vandring vi nu har gjort hamnar i en topp-trio tillsammans med Bjärehalvön runt och Kalmarsundsleden.
Kartor:
