Utsikt över Grimsjön. Slybemängd granplantering till vänster
Skogslandet bjuder alltid på äventyr och överraskningar. De sistnämnda kan vara av både positiv och negativ karaktär. Oftast är det en blandning av båda. I alla fall när man befinner sig i det brukade skogslandskapet. Som den här dagen ganska nyligen.
Jag sitter ofta och studerar kartor, bl a med syftet att hitta potentiella vandringar, för mig själv eller för att leda grupper där. I området Åkulla Bokskogar finns många redan markerade leder, men jag har tagit mig före att hitta lämpliga vandringar i det skogsland som är allra närmast Glommen där jag bor vid havet. Det handlar då om den allra västligaste kanten av småländska höglandet, vilket innebär skogarna vid Sibbarp - Dagsås - Grimeton.
Tre turer har jag redan tidigare funnit ut där och också bloggat om. Nu hade jag genom kartstudier hittat ännu en möjlig, i detta fall nära golfbanan Varberg Östra, vilken ligger cirka en mil NO om Varberg och nära Grimeton. Den såg lovande ut, en rundtur på cirka 15-16 km verkade möjlig. Helt perfekt med andra ord. Ett par-tre ställen för möjliga bad såg det ut att kunna finnas, vädret skulle ju bli fint så det var bra. Efter studier på papperskartan med skala 1:100000, brukar jag också via appen Hitta titta på flygbilden och friluftsversionen. Men flygbilderna är ju inte alltid nyligen uppdaterade, så man vet aldrig vad hittar där ute i terränglådan.
Karta över vandringsområdet öster om Grimeton, vid golfklubben
Startpunkten blev strax öster om nämnda golfklubb, vid vilken man kan parkera när man kommer med bil. Någon buss dit verkar det inte finnas. Där skogen börjar öster om golfklubben går Grimsjövägen in till höger, där tar man in. Strax har man sen Grimsjön på sin högra sida och snart går det en stig ner till vad som visade sig vara ett utmärkt bad vid några hällar. På andra sidan sjön skymtar fairway till något hål på golfbanan. Jag gick hela min vandringsrunda motsols. Om det är fint väder och man vill ha ett eller flera bad på slutet av rundan, ja då kan man med fördel gå medsols.
Bad på hällar vid Grimsjön
Man fortsätter grusvägen med sjön på höger hand och en brant på vänster hand. Strax kommer till vänster en liten väg uppför vilken man inte ska ta. Så småningom svänger i alla fall Grimsjövägen av upp mot vänster och för en successivt upp på höjden för att där sluta vid en vändplan. Den här sträckningen från sjön och uppåt ger en lektion i hur svenskt skogsbruk granifierar skogslandskapet.
Blandskog av tall och lövträd på Grimsjöns östra sida
Mycket stort kalhygge med lite lämnad hänsyn öster om Grimsjön
På vägen upp hit finns exempel på markberedning och dessutom granplantering som mest består av ett ogenomträngligt sly av hallon, björnbär och björk. Först efter flera tiotals år utvecklar sig dessa granplanteringar till en skog som är någotsånär framkomlig.
Den granskog som så småningom blir resultatet av granifieringen av landskapet
Bortom vändplanen fortsätter en stig. Man följer den och viker ner en bit mot SSO där man kommer på en ny skogsbilväg. Efter ett tag på den byter man riktning mot NO och når då nästa sjö, Rörsjön. På dess norra sida går en liten stig österut.
Rörsjön
Efter ett tag på den stigen stöter man på en skogsbilväg som inte ser ut att användas. Där finns en badbrygga nedan ett modernistiskt hus med stor glasvägg. Vid bryggan står en "husvagn" av gammalt snitt. Skogsbilvägen svänger av till vänster uppför sluttningen där man stöter på ett t-kors. En liten bit högerut stöter man på Toppabjärs naturreservat med i huvudsak bokskog.
Naturreservatet Toppabjär
Efter ytterligare en bit är det skyltat en avstickare ner mot Bexells talande stenar. Gå gärna ner där och titta. Stenarna med inskriptioner ligger i den storblockiga sluttningen med bokskog ner mot den tredje sjön på vandringen, Grytsjön. Alfred Bexell levde under 1800-talet och var en rik godsägare, landstingspolitiker och riksdagsman. En av hans fastigheter var Torstorps gård. Han lät en stenhuggare "skriva" in ett antal underfundiga texter/ordspråk på olika stenblock.
Inskription på en av Bexells talande stenar
"När guldet talar är
all resonering fruktlös
Karaktär är en fullkomligt
utbildad vilja"
Tillbaka uppe på vägen fortsätter man mot NO till turens fjärde sjö, Valasjön. Där går Hallandsleden förbi. Efter att ta följt stranden en bit norrut viker man av västerut på den skogsbilväg som dyker upp. Den går svagt uppför och följer en mycket stor granplantering med mycket lövsly. Där har vanlig gran blandats upp med plantor av Sitka-gran. Den har gröngrå väldigt stickiga barr.
Lövslybemängd plantering med Sitka-gran
Efter att ha kommit in i en högstammig granskog och det börjar luta svagt utför stöter man på en liten traktorväg som tar av mot NNV. Den följer man mot gårdarna Ryen och därefter Linnarp. Innan man når gården Ryen är det mest granskog, men i ett parti dominerar bok. Där finns en del död ved, som med alla de livsformer som gagnas av sådan, nog kan uppfattas som i allra högsta grad levande.
En levande död rotstock av bok, många arter tycker om den
Vid gården Linnarp viker man av mot SV och gården Spekås. Strax innan den finns en mindre traktorväg som går västerut över de glest trädbevuxna betesmarkerna. Vägen omges på båda sidor av en stengärdesgård. Att gå den här vägen fram var en av vandringens höjdpunkter för mig. Men jag är ju också lite besatt av det försvinnande småskaliga gamla jordbrukslandskapet.
En pastoral liten väg över betesmarkerna mellan Spekås och Torstorp
En liten bit innan man når gården Torstorp passerar man en damm där det nog stundtals kan vara en del sjöfågel. Jag såg endast en ensam knipa. Andra fåglar jag såg eller hörde under vandringen var ormvråk, spillkråka, korp, ringduva, rödhake och talgoxe.
Väl framme vid Torstorp går man sen bara vägen tillbaka upp mot golfbanan. Där kan man med fördel äta före eller efter vandringen om det passar tidsmässigt med restaurangens öppettider.
Jag gick de cirka 16 km utan paus på 4 timmar. Med två raster och vandring i grupp bör man nog räkna med 5-6 timmar. Skor med grova sulor kan rekommenderas, främst därför att det längs några sträckor på skogsbilvägar lagts krossgrus som ibland kan ha lite vassa kanter. Jag använde vägkartan 107 Falkenberg (skala 1:100000) i kombination med mobiltelefonens app "Hitta" och dess användarsnitt "Friluft". En kompass är förstås alltid bra att ha med ifall mobilen skulle strejka.
God tur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar