Skogspromenader kan komma helt oförhappandes, vara korta och ända ge ro och nya kunskaper (eller repetition av gamla försvunna). Igår tog jag en snabbtitt på Glunten-området, eller som det också heter sen cirka 25 år, Uppsala Science Park. Där ligger Skogforsk som jag jobbade vid under ett antal år. Området är i mitt tycke nu överexploaterat och med de allra nyaste byggnaderna i en stil och volym som förstör den gamla kulturmiljön som längesen var Arméns officersskola. Det var rätt deprimerande, så jag gick istället över till intilliggande Kronparken.
Kronparken är skön att vara i. Parken är cirka 25 hektar stor och ligger på båda sidor om Dag Hammarskölds väg mellan Akademiska sjukhuset och Ulleråker. Den är ett sen länge ett naturskyddat område bara ett par kilometer söder om Uppsalas centrum. Ursprungligen var det, som hörs på namnet, ett område avsett för kunglig jakt och redan före det användes det troligen som betesmark.
Kronparken är idag mest känd för sina gamla och magnifika tallar, drygt 350 år i ålder. Möjligen lät redan Olof Rudbeck den äldre plantera en del av dem på 1680-talet. Upplands grövsta tall finns väster om vägen.
På 1700-talet hotades tallbeståndet av omfattande avverkning av timmer. Då beslutade framsynt kung Gustav III att området skulle skyddas mot exploatering. Det skedde 1773 och området blev därigenom Sveriges första av staten skyddade naturområde. En hel del tallar avverkades dock i samband med att en militär skjutbana anlades i del av parken på 1860-talet. Samma skedde också i viss utsträckning under andra världskriget.
Skogsodlingen kombinerades tidigt med skogsbete som höll tillbaka underväxt och medförde att tallarna kunde växa sig grova. Samma effekt på underväxten hade den senare militära verksamheten vid Uppsala regemente, vilket låg intill och utnyttjade området som övningsfält. Marken på platsen är annars inte särskilt bördig, den består mest av sand.
Idag upprätthålls den öppna karaktären av dels ett aktivt friluftsliv, dels fårbete. En hel del gamla tallar har dött. De endera står upp eller ligger på marken som lågor. Den döda veden är viktig som substrat för svampar och insekter, en del är ovanliga som tallticka och reliktbock. Då även viktiga för hackspettar förstås. Spillkråka finns i området. Och deras uthackade bohål nyttjas sekundärt även av andra fågelarter. Skogsduva häckar i parken.
Det finns inte bara gamla levande och döda tallar. Det är bitvis ett ganska omfattande uppslag av frösådda plantor. Det blir intressant att se i vilken mån de kommer att överleva fårens bete.
Ta gärna en tur i parken. Det är rogivande, ger tidsperspektiv och också en bild av hur tallar kan te sig om de tillåts bli avsevärt äldre än i dagens industriskogsbruk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar