En novembermånad i Chania på västra Kreta

Chania med Lefka Ori (2400 möh) i bakgrunden

November i Sverige är ingen kul månad. Redan för ett år sen då vi vandrade på västra Kreta väcktes tanken på bo en längre tid på Kreta, möjligt nu då både kärestan och jag är pensionärer. Redan då rekade vi i Chania efter en lämplig lägenhet utgående från diverse kriterier, där priset förstås var ett, men för mig var närheten till bad också viktig. Vi hittade en bra lägenhet i stadsdelen Neo Chora bara 10 minuters promenad väster om den venetianska hamnen i Chania. Där bodde vi nu under fem veckor. 

En av gränderna i östra utkanten av Old town

Människorna och folklivet

De människor vi kom i kontakt med i affärer, på restauranger, bussar, vandringar m m var mycket vänliga. Vi såg inga berusade personer, vi kände oss också helt trygga på gatorna. Vi tvekade inte att passera tonårsgäng i halvmörkret på hemväg om kvällarna. Så här efter toppen av turistsäsongen såg vi mest vad vi uppfattade som greker. Vi såg mycket få färgade och asiater. Detta förvånade oss med tanke på vilken smältdegel Kreta har varit för olika influenser under tusentals år. 

Vi spekulerade över huruvida kretensarna nu var så trötta på att vara ockuperade av än den ena än den andra stormakten, att man envetet vänder sig inåt och odlar den inhemska kulturen. Maten och vinet är i huvudsak från Kreta. Samtidigt kanske det är förståeligt att man vill hålla på sin egen kultur när ön svämmar över av turister under sommarhalvåret. Den kretensiska kulturen är väl också en starkt bidragande orsak till att Kreta och Grekland är så populärt.

Bland yngre och på restauranger, i affärer samt på museum är kunskaperna i engelska bra. Bland äldre än vi är det si och så. En del äldre på landet kan ingen engelska alls, men kropps- och teckenspråk går oftast bra. Det är nog bra att lära sig det grekiska alfabetet om man, som vi, vill stanna lite längre. Det går rätt snabbt att göra det. Då kan man t ex utläsa vad det står för destination på bussarna. Kul är också att försöka begripa ord på skyltar, affärer m m.


Grönska, odlingar, bussar

Apelsinträd

Här och var i staden är det rätt mycket grönska. Det finns en del lite större parker. På bakgårdar och trottoarer finns många citrusträd. Redan i stadens ytterområden finns finns insprängda olivlundar. Längre ut på landet uppträder förutom odling av nämnda citrusfrukter och oliver, även odling av vindruvor. 

Olivlund

Det regionala bussnätet är rätt bra, men så här års är det få turer per dag till orter längre bort, framförallt till sydsidan av ön. Detta försvårar så här års vandringar i vissa bergsområden, på det viset att man får hyra bil istället och då tyvärr blir tvungen att komma tillbaka till samma plats. 

Man bör se upp med busstidtabellerna. Dels betyder ”all days” som står där inte det man tror utan ”veckodagar”. Dessutom byts tidtabellerna rätt ofta ut, så man bör kolla dagen innan eller så vilken tabell som gäller. Gällande tabeller ligger i en hylla vid informationen utomhus på busstationen. Tiderna finns säkert på nätet också, det är värt att kolla. För regionalbussarna är det svårt att veta riktigt vilken väg de går. Bra är därför att fråga i informationen om det är nån särskild by man vill till.

 Vinodling i typiskt landskap utanför Chania

Lokalbussarna är lite svåra att greppa. De verkar ha nån annan huvudman än de regionala och möjligen nån egen station nånstans. En kiosk för information finns i alls fall på södra sidan av saluhallen. Destinationerna som står på bussarna är bara på grekiska. Busshållplatser finns lite varstans.

Överlag verkar bussarna stanna och ta upp den som vill med lite varstans om man vinkar. Samma om man vill gå av. Det är ganska billigt att åka buss, cirka hälften mot hemma. Regionalbussarna kostar 2-5 euro beroende på vart man ska. Vi var som längst till Rethymnon per buss.

Hyrbilsfirmor finns överallt. Så här års fick man en mellanklassbil för 30 euro om dan och fria mil, två dagar för 50 euro. Under högsäsong sades det oss vara ungefär det dubbla.


Boende, restauranger, kaféer

Att hyra en lägenhet under en månad på hösten går utmärkt.
Det är ett stort utbud efter högsäsongen. Många kan hittas på Airbnb. Många bra lägenheter finns i nära stranden. Trerummare med två sovrum kan fås från 700 euro per månad och uppåt. Förhandlingsläget är bra.

På bänkarna i venetianska hamnen kan man bara titta, tala i mobil eller fiska

Det finns massor med kaféer och restauranger, även tio minuters promenad från centrum. Bästa trycket under lågsäsong är från Old town och kvarteren österut, det är mycket ungdomar där. Den venetianska hamnen som är väldigt poppis under sommaren, den var mycket glesbefolkad i november. Flera hade stängt helt. Hamnens östra sida mot moskén är det dock rätt mycket folk på. Där är läget soligt och skönt.

Menyerna är något enahanda med liknande rätter överallt. Dock är de oftast goda. Efter nån vecka kom vi på den bästa måltiden, detta efter att ha varit ute med ett par grekiska vänner. Man beställer in flera smårätter av vilka alla tar, som en liten buffé. Huvudrätterna är oftast för stora. Bäst tyckte vi om de små, lokala restaurangerna med mest greker som gäster. Favoriten var Kantouni i Neo Chora. Där var alltid fullsatt på fredag- och lördagkvällar. För oss var det dock inga problem att få plats. Vi var nämligen ute och åt rätt tidigt likt nordbor i gemen. När vi var på väg hem, då strömmade grekerna in. Vi hittade inte många restauranger med icke-grekisk mat, närmare bestämt fyra varav tre asiatiska (vi prövade alla, Bao Tao var bäst) och en italiensk som vi inte testade. En middag med flera smårätter plus vin eller öl kostade cirka 12-15 euro per person.

Bästa måltidsupplevelsen var när vi med vänner åt en söndagsmiddag uppe i en bergsby, Theriso. Vi förstod då att det var ett populärt nöje bland Chania-borna att åka upp i bergen på detta sätt. Fullsatt var det nämligen på den restaurang vi var och även sådana vi åkte förbi. Fik fanns det överallt i stan. Bästa utbudet av fikabröd hade i mitt tycke överraskande fiket på busstationen.

I köpet av färsk fisk ingick rensning

Handla mat 

Till frukosten var det bara att gå ut i kvarteret och inhandla bra och billigt färskt bröd varje morgon, 1 euro för ett mastigt vitt bröd. Grönsaker och frukt är färskt, bra billigt. Fisk är rätt dyrt, även nere i den lokala fiskehamnen. Kött vet vi inte så mycket om, vi testade endast dels nåt litet grillspett, dels nån korv på matmarknaden i Koum Kapi.

Små affärer finns överallt, det är alltid en mini-market (öppna nästan jämt) eller ett bageri runt knuten. Dessutom finns många specialaffärer som i Sverige för 50-60 år sen: t ex köttaffär, fiskaffär, ostaffär och frukt&grönt. Matmarknader finns det en gång i veckan på åtminstone ett par platser, en på lördagar vid stadsmuren österut mot Koum Kapi och en på tisdagar i Neo Chora.


Överlag mycket bra väder


Trots att det av och till var regnprognoser hade vi sol mest hela tiden. Endast en förmiddag på fem veckor regnade det så mycket att vi behövde regnkläder. I luften var det på dagarna 20-25 grader om det var soligt. Efter klara nätter var det ibland knappa tio på grader på morgonen, men det blev snabbt varmt.

Den enda regniga dagen besökte vi den tyska krigskyrkogården vid Maleme

Bada gick det att göra hela tiden vi var där. Det var cirka 22 grader i vattnet då vi kom alldeles i slutet av oktober och cirka 18 då vi lämnade i början av december. Det sista badet tog jag 2 december.
Det finns bra stadsnära stränder både väster (Neo Chora) och öster (Koum Kapi) om centrum, cirka 10 min promenad därifrån. Vi bodde två kvarter från stranden i Neo Chora.


Stadsbild och kulturella sevärdheter

Man ser spår i stadsbilden av den svaga grekiska ekonomin. Många nybyggnationer hade avstannat innan de blivit färdiga. Det fanns i övrigt ett mycket stort renoveringsbehov. Men det konstiga var att det inte kändes särskilt förvånande eller upprörande. Vi är bortskämda hemma med att allt ska vara så himla perfekt.

Minoisk gravkammare i utkanten av Maleme, 3000 år gammal

Chania och dess omnejd är för den som är intresserad av historia verkligen en hot-spot. Hamnen med fyren och piren, liksom resterna av fästningen och stadsmuren vittnar om den venetianska tiden, moskéer och minareter om det Ottomanska riket. I staden finns även en del byggnadsrester från den minoiska eran. Många fynd finns utställda på det arkeologiska muséeet som är värt ett besök. Vi var också på det maritima muséet där båtar från olika 
tidsåldrar var i fokus. 

Minoisk vas på arkeologiska muséet

En par irritationsmoment

Typisk parkering av bil

Överlag trivdes vi mycket bra, men det fanns ett par-tre besvärande företeelser. I staden var det främst att många bilister, tydligen helt utan tillrättavisning och påföljd, parkerade på trottoaren så att fotgängare som vi tvingades gå på gatan. Där kände man sig alltid jagad och fick hela tiden se sig om över axeln.

I stadens utkant och på landet var skällande och ilskna hundar irritationsmomentet. Många gånger fick man hjärtat i halsgropen då man passerade ett hus och en vrålande hund kastade sig fram mot staketet. Ibland var de vrålande hundarna i alla fall kopplade en bit in på gården. En och annan hund sprang också lös. Det var inte kul, i alla fall inte när de var av den större sorten. En gång greppade jag faktiskt en påk då vi på håll närmade oss en lös, skällande lite större hund. Vi funderade då till och med att byta väg, men det fanns inget alternativ. Det förlöpte dock väl. Denna och andra episoder fick oss att halvt allvarligt överlägga om man kunde utveckla våra vandringsstavar till nån slags elpistol. Jag har en plan, men måste räkna ut hur man ska få den genom säkerhetskontrollen till flyget utan att bli misstänkt för att vara terrorist.

Några av Chanias trevliga skönheter

Inne i staden fanns det stora mängder katter som ingen uppenbarligen ägde. Katter är ju till skillnad mot odresserade hundar generellt vänliga och trevliga djur. Vi såg aldrig en råtta eller mus och vi antog att det var tack vare de många katterna. 

Till sist några ord om skräphanteringen. Inne i staden fungerar det hyfsat. På gatorna är det ganska rent förutom en och annan hundskit. De försvinner dock snabbt och vi antog att några sopar gatorna frekvent. De vi såg var mest husägare eller fastighetsskötare som städade framför den egna fastigheten. Några kommunala renhållningsarbetare förutom dom som hanterade sopbilarna såg vi inte. Sophämtningen funderade bra, vi såg i princip inte några överfulla soptunnor. Dessa fanns utplacerade lite varstans i kvarteren. Det fanns möjlighet till sopsortering med tunnor för respektive brännbart, plast och glas, men folk verkade inte bry sig om detta, allt kastades huller om buller. På landet uppträdde däremot här och var i landskapet veritabla sophögar. Oftast fanns de strax utanför byar och då företrädesvis i vägkanterna. Det är ungefär som på landet där det ligger mycket skräp av större och mindre art bakom lador och i grusgropar. 

Sopor i vägkant högt ovan Souda och Chania

Sammanfattningsvis

Vi var jättenöjda med den här vistelsen och kommer att göra om det, kanske redan nästa år. En stor del av vår tid använde vi till olika vandringar. De tre finaste finns redovisade i de tre senaste inläggen innan detta. Själv fick jag också lugn och ro för att måla en hel del akvareller. 

Definitivt värt att pröva för er som också gillar andra kulturer, vandring, bad och god mat!

En mycket nöjd resenär och skribent 

Klimatkompensation

Om jag flyger, vilket blir en till två gånger per år, har jag gjort det till en vana att klimatkompensera genom att köpa träd i Vi-skogen. Som efter förra årets resa till Kreta köper jag nu 10 träd i Vi-skogen, vilket till och med är en överkompensation. Den som är intresserad av beräkningarna bakom kan läsa mitt inlägg här på bloggen från förra hösten. Dessutom har vi hörsammat ett råd när det gäller att minska sin klimatbelastning av flygande: Om ni måste flyga, stanna då borta länge i stället för att göra flera korta resor.