Liten bergknalle på södra sidan av vägen mot Stora Hoberget
En grå vinterdag, lite lätt snö på marken, frost i träden. Jag hängde med kärestan på fältjobb inom ramen för hennes forskningsprojekt om vegetationens utveckling efter branden, detta som chaufför och allmän support. Men mest gick jag nog omkring och spanade och fotograferade. Vi körde runt längs många skogsbilvägar, detta för att samla in ett knappt tiotal time-lapse-kameror. De tar foton två gånger i timmen från vår till höst.
Time-lapse-kamera, tar bilder i tidsintervall som programmeras in
Detta var andra gången jag gör ett vinterbesök, denna gång ganska annorlunda än den förra då det var djup snö med skare. Nu var det bara lite pudersnö varav lite kommit under natten. Brandfältet visar ett nytt ansikte varje gång. Diset nu gjorde gråskalan mycket innehållsrik.
Uvberget
Vad noterade jag speciellt denna gång?
- Att man ser glädjande många besökare i reservatet året om, och att det nyttjas på flera olika sätt (allmänt naturintresserade, jägare, fiskare och motionärer)
- Att hällmarken utgör så stor del av arealen, den lyftes fram av nysnön
- Att en så stor del av de brunna, svarta och döda träden fortfarande står upp
- Att självföryngringen av tall i reservatsdelen av brandfältet, vilken är den södra halvan som inte brann lika hårt som den norra, verkar vara mycket bättre än jag tidigare sett - nu var lövslyet avlövat och de små tallarna syntes tydligt och såg gröna och fina ut
- Att de planterade och självföryngrade plantorna (gran respektive tall) i området norr om reservatet, invid vägen mellan Ängelsberg och Hästbäck, överlag såg dåliga ut, vilket sannolikt beror på att det brann som hårdast i detta område
- Att vi i nattens snö på vägen inte såg några spår av större däggdjur
- Att vi bara såg tre fågelarter, alla svarta: korp, orrtupp och tjädertupp
Stora Hoberget
Utsiktstornet på Grävlingberget vid info-centralen
Pimpeltävling på Lilla Vallsjön
Älgtorn längs södra vägen förbi Öjesjön
Brandfältet är även en idrottsarena
En orrtupp i björken, vi såg ett antal i tallarna en bit bort
Entrén till Fermansbo naturreservat i brandfältets södra kant
Här är brandfältets södra front (i Fermansbo reservat)
Brandljud från någon tidigare brand (i Fermansbo reservat)
Fin självföryngrad tall i reservatet
Brandfältets norra front ner mot sjön Snyten där branden slutade
Vy söderut från vägen Ängelsberg - Hästbäck, utanför reservatet, här har nästan alla träd avverkats
Bara sten kvar, det organiska skiktet är helt uppbrunnet
Självföryngrad tall lider av kvävebrist på den steniga marken,
vilket ger en låg koncentration av grönt klorofyll i barren
vilket ger en låg koncentration av grönt klorofyll i barren
Slutligen: En mycket stor eloge till Länsstyrelsen i Västerås för ett fantastiskt omhändertagande av det relativt nyligen bildade naturreservatet. Informationen vid entréerna och på info-centralen är väl designade, informativa och tydliga. Det nya utsiktstornet är vackert med en modern design som kunde klara sig bra i vilken tävling som helst. Man ser också mycket bra ut över den brända skogen och de berg som finns i fjärran. Den läktare som finns på platsen förtjänar också att nämnas. Turistvägen genom reservatet håller gott skick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar