Slaget vid Glommagar

 

Kolonialister har alltid försökt ta land de vill ha med vapenmakt. Nya Lödöse i norr har länge varit ett centrum för rövartåg. 

Nu har rövare därifrån lyckats forcera vårt skydd i norr, Ismuren. Våra brittiska bröder kämpade vid Trafalgar, nu kämpar vi vid Glommagar. En mörk ovädersnatt kom de med fulla segel och  smög sig in hos oss vid udden Drakkäften, tidigare namngiven till Glommagar av de isländska rövarvikingarna som härjade här. 

Nu har Lödöse-rövarna lyckats ta och besätta den norra delen av Drakkäften. Den där hoberna bor i enkla pörten. De är fega och gjorde inget motstånd. Dock hoppas vi att de snart kommer över till oss på södra sidan Stora vattnet. De har ju flera små båtar redan ilagda. De anfallande rövarna från Lödöse har nu snabbt byggt upp ett stridsfort, hotande och svart. Det kallas redan The Black Keep av våra brittiska vänner.

Vi var snabba att mobilisera. Stenmuren till skydd var redan på plats. En hög ful sak som inte varit i bruk på länge. Men nu gjorde den verklig nytta, den omöjliggjorde fiendens vidare anfall. Såna måste nu komma över Stora vattnet. Därför hade vi till skydd förankrat alla våra båtar längs södra kajen. Dessutom hade bärsärkarna SotDrönarna släpat hit två gamla flytetyg. De är ännu märkta ”SD” men ska målas över med det mer passande ”FG” (FG  = FiskeGruppen, i dagligt tal det mer militanta Svärdfiskarna). Det är ju vårt namn. Tycka vad man vill om rövarpacket SotDrönarna, men det var inom parentes bara dom som kom när vi kallade till supportermöte tidigare. 

Även från Tyskland strömmade kampvilliga vänner till. De samlades lite norrut vid Norsan i skydd av sanddynerna. Tanken var att de ska falla fienden i flanken. De kom i dina bestyckade  och bepansrade husbilar och väntar vid utgångsläge för anfall (UFA) "Lilla Hamburg".

Vi i Svärdfiskarna sammanträder nu nästan kontinuerligt i GeneralDirektoratet, eller som vi själva säger ”GubbDagis”.  Där har vi fantastiskt bra spaningsläge mot andra sidan det Stora vattnet. 

Dödläge nu, vad finns att hoppas på? En förhandlare är tillsatt för att mäkla vapenstillestånd och kanske fred. Oroande är att mäklaren, tillreste Pär Svens från Dalarna, tydligen enligt vår kurir spelat under täcket med härföraren för invasionen och bett honom Planera Detaljerna. 

—-

Jag hoppas på ljus i tunneln. Att båda sidor kan se uns av klokskap i den andra sidans argument. Ingen förändring är inte hållbart. Jag tror inte att ett stort hotell är ekonomiskt hållbart. Det tränger också undan bilden av fiskeläget rent fysiskt, det som folk kommer hit för se. Jag tror inte heller att fisket här är hållbart, fisken är ju redan slut. Vi som samhälle kan inte leva på havskräftor, möjligen nån enstaka fiskare ett tag. 

Havs- och Vattenmyndighetens föreslår att  Glommens och Buas fiskelägen inte längre ska ha status som riksintresse. Förslaget har ifrågasatts av Sveriges Fiskares Producentorganisation som menar att nämnda hamnar har en vital roll, bl a för livsmedelsförsörjningen. Det sista tycker jag är gripet ur luften. Det finns ju nästan ingen fisk kvar. Dessutom - blir det t ex en avspärrning så är det tillgången på drivmedel som stryps först, innan tillgången på mat tar slut. Det visar en stor utredning av Livsmedelsverket. Och utan diesel inga kräftor eller annat ätbart.

Fiskelägens värde ligger i många fall mer på turismens bord. Folk är som galna i att åka och titta på fiskelägen, och kanske fika och äta. Det känner jag till från här, Ostkusten, Nordnorge och Island. Bästa attraktionskraften är kanske när båtarna håller sig hemma. I Husavik på norra Island har många fiskebåtar gjorts om för val- och fågelskådning. 

Mitt eget förslag är:

Riv fula industrihuset och fula trålbinderiet. De används knappt. Bygg en länga av typ mindre sjöbodar. Dessa kan sen hyras ut till café, pizzeria, litet vandrarhem, galleri, fiskbutik…