I september 2024 ramlade jag över ett förskräckligt hygge på gränsen mellan Hallands län och Västra Götalands län. Detta när jag var ute och letade område för att om möjligt leda en gruppvandring i regi av Facebook-gruppen "Vandra i Halland".
Nu 1,5 år senare var jag där igen. Hygget består av två raviner i en kraftig sluttning. De tre första raderna (1-3) i fotomontaget ovan är successivt nedför i den vänstra (sett uppifrån) ravinen. Den sista raden (4) är sett uppför längst ner i den andra ravinen. Bilderna i de två kolumnerna är tagna på samma ställe så gott det gick. Det var ingen tydlig skillnad mellan tillfällena. Enda skillnaden var att gran hade planterats ifjol. Det var inte markberett.
Jag anmälde hösten 2024 hygget till Skogsstyrelsen för tillsyn, det var i slutet av september. Mottagare för anmälan var Skogsstyrelsen i Västra Götalands län. Där sa man att man också skulle kommunicera anmälan med Länsstyrelsen. Detta eftersom flera aspekter i effekter av den aktuella avverkningen kunde beröra miljöbalken. Ingenting hörde jag under ett helt år.
Ganska exakt ett år efter min anmälan skickade jag ett mejl till Skogsstyrelsen i Göteborg. Av chefen där fick jag så småningom följande häpnadsväckande information:
1 Skogsstyrelsen i Göteborg hinner inte med alla ärenden, detta på grund av att regeringen har bantat kraftigt på anslagen.
2 Därför har man indelat ärendena i fyra grupper utifrån anmälarens tillhörighet - "allmänheten" som jag ansågs tillhöra, utgör gruppen med lägst prioritet. Till den kommer sannolikt aldrig handläggarna på Skogsstyrelsen.
Det hade ju varit snyggt om jag fått veta detta tidigare, att ens ärende aldrig skulle komma att behandlas. Inom parentes är jag glad för att polis som ansvarar för riktigt grov kriminalitet, inte har samma form av prioritering, typ "mord som rapporteras av allmänheten hinner vi inte med".
3 I mejlets sista stycke flaggade han för att den missnöjde kunde göra en anmälan till Polisen. Vilket jag gjorde, detta i september 2025.
Det är också en historia värd att berätta även om vi inte hört slutet. Polisen hörde inte heller av sig. Efter ett halvår (månadsskiftet februari/mars) ringde jag för att få veta hur ärendet utvecklas.
Först hamnar jag hos en telefonist. Hon får mitt personnummer och hittar ärendet.
- "Det lades ner i november" säger hon.
- "Vad! Av vilken anledning?" undrar jag.
- "Det vet inte jag, du måste prata med förundersökningsledaren (FUL). Jag ber honom ringa upp strax."
Han gjorde som lovat. Jag bara gapade när han gav skälet till varför ärendet lagts ner.
- "Det har ju gått så lång tid sen det hände. Om det är gifter i vattnet nu kan vi ju inte veta om nån annan hällt dit det efter avverkningen."
Jag häpnade och förstod att en FUL inte säkert vet något överhuvudtaget om skog och skogsbruk.
Nåväl, han lade inte på direkt utan samtalet flöt på. Jag undrade om han överhuvudtaget läst det blogginlägg som jag hade bifogar ansökan. Han svävade lite på målet så jag bad honom öppna inlägget på sin skärm. Det gjorde han och jag ledde honom runt bland text och bilder.
Nånting hände där - strax berättade jag att jag några dagar senare skulle till det aktuella hygget för att visa eländet för en vän. Då säger han.
- "Kan du inte ta några nya bilder att jämföra med? Så att jag får se om det fortfarande ser ut så där."
- "Jovisst kan jag det, jag ska ju ändå dit", sa jag.
I mitt stilla sinne undrade jag om det inte var polisens jobb att kolla hur det ser ut nu, om det är viktigt.
Jag tog bilderna, gjorde fotomontaget, och skickade in bilderna på söndag kväll. På måndag morgon fick jag ett mail att min anmälan skickats vidare till åklagare för bedömning.
När vi ändå var där på hygget och jag tog nya bilder började vi även fundera på annat än vården av mark och vatten.
Det verkade som markägare och entreprenör verkligen tänjt på gränserna. Det aktuella beståndet låg precis kant i kant med naturreservatet Letebo. Inte en meter kantzon hade lämnats mot gränsen, dess stolpar och bäcken som rinner där..
Vi räknade också årsringar på ett antal stubbar. De var ca 40. Man får lägga till att plantan var 2-3 år vid den höjden (stubbskäret). Att notera är att lägsta tillåtna trädålder för slutavverkning av gran i området är 65 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar