Tätortsnära skog är av stor vikt för folkhälsan. Sådan skog ger möjligheter till motion, lek, upplevelser, lugn och nya kunskaper. Statliga myndigheter, med Folkhälsomyndigheten, Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i spetsen, lyfter fram detta.
Uppsala är att gratulera, staden har inte bara en tätortsnära skog, den har en skog inuti staden. Den heter följdriktigt ”Stadsskogen”. Fågelvägen är det bara en dryg kilometer till Slottet och Domkyrkan. Den har en yta på cirka en och en halv kvadratkilometer och omges av stadsbebyggelse.
Stadsskogen i Uppsala är verkligen en skog. Även om det är gott om stigar av olika bredd och karaktär, så finns det alltid en känsla av riktig skog när man för rör sig där.
Andra städer har också ”skogar” inuti staden, men de har genomgående mer karaktär av park. Som exempel kan tjäna Boulongerskogen i Gävle och Slottsskogen i Göteborg. Stadsskogen i Uppsala har alls inga drag av park.
Den har i stora drag måttet 1 x 1,5 km. Den genomkorsas av ett stort antal stigar av olika karaktär. Från spontana stigar, ibland knappt synliga, till ett par riktiga ”cykel-strador” med iordningställt underlag och snöröjning vintertid. Någon har räknat ut att det finns 3,5 mil stigar i Stadsskogen.
Det finns därutöver specialstigar i form av ett 2,5 km långt elljusspår, en ridstig i skogens ytterkant och slutligen en Linné-stig som passerar igenom. När det var jubileum 1978, 200 år efter hans bortgång, hedrades han genom att hans studentvandringar ”herbationes” märktes upp. Den som går genom Stadsskogen kallas ”Gottsunda-vandringen” och går från centrala Uppsala till Lurbo där Hågaån mynnar i Mälaren.
Skogen är en barrblandskog med i stora drag lika andel tall och gran. En del lärk finns inplanterad. Vanliga lövträd är i fallande ordning björk, asp, rönn och bok. Sistnämnda är inplanterad men självföryngrar sig så sakteliga.
Tallarna och granarna sägs i många fall vara bortemot 100-150 år. Det finns dock även en del avsevärt äldre bjässar. Jag har höjdmätt ett antal till att vara 35-40 meter. De största träden står företrädesvis i den östra kanten mot stadsdelarna Rosendal och Kåbo.
I buskskiktet finns redan nämnda trädarter plus enstaka förekomster av ek, tysklönn och hassel. Säkert fler, t ex fläder.
Markvegetationen domineras i fältskiktet av blåbär. ”Blåbär” är en vegetationstyp specificerad i Skogshögskolans system att bestämma ståndortsindex (bördighet) med hjälp av ståndortsegenskaper.
Vegetationens underlag är ett tunt jordlager som vilar på urberget. Uppland har Sveriges äldsta berggrund, vilken är nedslipad av många istider. Berggrunden består av en lite ljus granit. På många ställen finns sumpmark och hällkar.
Graniten har varit kommersiellt gångbar och det finns i Stadsskogen ett stort antal större och mindre gamla stenbrott. Många av de djupare är idag omgärdade av staket.
Det finns även många andra spår av människans utnyttjande av Stadsskogen. Skogsdikning har förekommit för att främja skogsproduktionen. Det har skett där jorddjupet är lite större. Det största diket jag har sett där ligger i den sydligaste delen, nära Rosendalsvägen.
Militären hade fram till 1920 en skjutbana i skogen. Rester av dess kraftiga skjutvall kan ses än idag, delvis rätt intakta. På ett ställe finns en bunker, vilken torde ha haft nåt militärt syfte.
Det ska finnas ett antal vanliga arter av däggdjur där. Rådjur, räv och hare har nämnts. Trots ideliga besök i skogen bittida och sent har jag aldrig sett nån av dem.
Fågellivet är rikt. Förra året (2025) rapporterades 78 olika arter till Artportalen. Av dessa var 18 rödlistade. För hela perioden 2000-2026 rapporterades 166 arter. De allra flesta var arter som passar in i den aktuella typen av lokal.
Den ”konstigaste” tycker jag var bläsgås. Att arter som inte hör hemma i biotopen observeras är dock inte ovanligt. Även förbiflygande arter räknas. Själv noterade jag igår till exempel sångsvanar som flög över skogen.
Min egen favorit som karaktärsfågel vår-sommar är grönsångare. Den är mycket vanlig på försommaren. Den är också mycket ljudlig med en lätt igenkänningsbar sång. Varje gång jag gick eller cyklade genom skogen på väg till jobbet under försommaren kunde jag höra ett stort antal.
Stadsskogen är mäkta populär, den har cirka 0,4 miljoner besökare per år. Det är helt i klass med de populäraste svenska nationalparkerna.
Den aktuella skogen blev för längesen kronopark för kunglig jakt. Det beslöts dock en bit in på 1900-talet att både skogsavverkning och stenhuggning fick ske. Ända fram till reservatsbildningen 2005 pågick en kamp för och emot exploatering.
Reservatet har naggats i kanten för bostadsbygge, t ex vid Sommarro på Norbyvägen. En period drev några exploatörer idén att dra en väg i en tunnel rakt under skogen. Tanken var att den skulle bidra till att binda samman trafiken på Enköpingsvägen med den till eller från Stockholm, detta i en länk genom södra förorten.
Stadsskogen står idag stadigt, väl förankrad hos invånarna och politiken. Liksom i myllan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar