Vi har varit på Kreta rätt många gånger nu, jag och kärestan. Hittills har det alltid blivit på senhösten i oktober-november. Då är det rätt trist väder på hemmaplan, men som skön svensk sommar ännu på Kreta. Ön är det närmaste resmålet där en höstfrusen svensk kan finna riktig värme. Nu ville vi testa hur våren ter sig på Kreta. Vi hade hört att det skulle vara blommande grönt. På hösten är vegetationen mest bara brunbränd. Så vi slog till med en resa 14-29 april.
Chora Sfakion och Anopolis
Vår tidigare plan hade varit att med byn Anopolis som utgångspunkt ta oss upp på Kretas nästa högsta berg Paknes, ca 2500 m ö h. Men det var mycket snö ännu i bergen, så det var omöjligt. Vi såg det snöklädda berget nere från byn. Vi såg också att rödgul Sahara-sand deponerats på snön.
Med byn som bas blev det ändå ett par turer. Bil först till Agios Ioannis, en mycket liten, nästan folktom by. Därifrån gick vi en märkt led västerut som vi testat förut. På den kan man komma till en utsiktsplats (Papakefala) där man från rätt hög höjd ser ner till Samaria-ravinens mynning vid Agia Roumeli. Det gjorde vi och sen fortsatte vi stigen i riktning mot en grotta (Kormokopos) en bit bort.
Men vi fick strax vända. Skälet stavas tallprocessionsspinnaren. Stigen går genom tallskog och många trädkronor var fulla med larvens nästen. Vid hudkontakt med larverna uppstår tydligen svår allergireaktion.
Nästa dag blev det ett för oss helt nytt vandringsäventyr. Vi åkte med bilen ner till Sfakia (Chora Sfakion). Där tog vi en båt västerut till Loutro. Vi följde sen vandringsleden E4 längs kusten tillbaka till Sfakia, jag vill minnas det är 5-6 kilometer. Till en början erbjuder den inga särskilda svårigheter. På mitten finns en fin strand med palmer som lockar till rast.
Sen blir det mer och mer brant uppför. Leden hänger bitvis bokstavligen på klippan, men då har man ofta nån vajer att hålla sig i. Den allra sista biten innan man träffar på vägen in till Sfakia så är stigen till och med stenbelagd. Väl uppe där är det bara en dryg kilometer in till stan. Sträckan tog oss 4-5 timmar, vilket vi var längre än vi trott. Leden var överraskande svår mot slutet.
Våra vänner lämnade oss och for åter hem till sitt österut. Vi sov en natt i Sfakia och tog sen båt västerut. Målet var Paleochora där vi skulle hyra en bil för resten av Kretavistelsen. Men innan man kommer dit är det båtbyte och några timmar att spendera i Agia Roumeli, där Samariaravinen mynnar.
Vi passade på att göra ett par korta turer, en uppströms Samaria till den punkt där det är avstängt (ravinen hade inte öppnat ännu för säsongen) och en österut längs stranden. Äta och fika hann vi också med.
Paleochora och Sougia
Båtturen till Paleochora är inte lång. Vi bodde där en natt och hyrde en bil för den fortsatta vistelsen, en bil som vi skulle kunna lämna in vid hemfärd från Chania. Först for vi en bit västerut till Krios beach. Vi gick därifrån vidare västerut, till en rätt öde plats (Kambi Lakkos) där det är en fin strand att bada vid. Där finns också några rester av ett antikt tempel "Ancient Limnaki, Vienos". Delar av några pelare ligger på stranden.
Därefter åkte vi en timme österut till den lilla orten Sougia där vi skulle bo några nätter. Vi hade fått tips om att här var bra. Främst för att testa några fina vandringar. Sougia är en liten stad vid havet med bara hundratalet fasta invånare. Men det finns några restauranger, affärer och små hotell.
Första dagen gick vi västerut. Från hamnen går en led upp i ravinen Lissos Gorge. Från den tar man sen till vänster upp över berget innan det sluttar brant ner mot palatsområdet Lissos.
Där finns diverse rester av ett palats med rasade väggar och pelare, mosaikgolv, inskriptioner m m. Man tror det är från några hundra år före Kristus, från hellinistisk och romersk tid. Där finns även en välbevarad amfiteater. Allt sevärt.
En knapp kilometer därifrån är det en fin strand där det var skönt att bada. Tur och retur var det inte mer än sex-sju kilometer från Sougia, men det var rätt krävande ändå på grund av lutningen.
Dagen därefter tog vi oss an ravinen Agia Irini Gorge. Den är ca sju kilometer lång, lätt dramatisk och börjar en bit uppe i bergen. Den slutar sen tre-fyra kilometer ovanför Sougia. Det ska gå att åka buss till starten och sen gå hem. Vi var på plats tidigt, men ingen buss kom. Vi fick veta att just den här veckodagen gick ingen buss... Vi löste det genom att ta vår hyrbil till starten. Den fick sen stå där tills nästa dag då jag kunde ta bussen dit och hämta den.
Leden börjar direkt vid vägen. Kameran säger att området heter "Epanachori". Den första kilometern är det väldigt behaglig vandring, svagt utför på en jämn smal stig längs ett vattendrag omgivet av lövträd. Resten var av riktig ravinkaraktär, med klippblock, forsande vatten och en och annan byggd trappa. Men inga större svårigheter.
Karaktärsfågeln var gärdsmyg, den sjöng friskt hela vägen. Lägligt nog finns en servering i slutet av ravinen.
Efter lite uppfriskande dryck gick vi sen vidare ner till stan. Det blev en del asfalt och också letande efter en stig i flodfåran. Men rätt ok.
Den tredje dagen regnade bort. Regnet upphörde nästa dag och vi gick en kort rundled väster om stan (Chania Trails S2).
Den sammanfaller till en början med leden till Lissos, men går vidare i en högersväng upp över berget och sen tillbaka mot stan. Innan det bär av neråt stan har man en vidunderlig utsikt över staden, kusten och havet.
Den femte dagen i Suogia lämnade vi staden för att återbesöka favoriten högplatån Omalos. Främsta syftet denna gång var att få se blommande "Kretatulpan". Men på vägen dit stannade vi till igen vid Agia Irini Gorge. Endast en liten bit ner i den går en led upp till vänster i en Fygou Gorge. Den gick brant uppför i ett par kilometer, ganska krävande.
Inte mer krävande dock än att fyra säkert 80-åriga damer var ute på tur där. I slutet på backen kommer man upp på nåt som heter Vasiliki Strata. Den är delvis stenlagd och påstås vara en gammal åsne- och gångväg (kalderimi) från Irini-dalen och upp till Omalos. Vi följde den tillbaka neråt i dalen. En lite märklig upplevelse att gå på ett sånt underlag, men bekvämt.
Omalos
Vi tog in på det trevliga Neos Omalos Hotel. Det har friluftskaraktär. Vi har bott där förut. Den nuvarande ägarens farfar byggde hotellet för sisådär 100 år sen. Det var då det första hotellet där.
Redan direkt efter ankomsten tog vi en promenad i grannskapet för att förhoppningsvis få se Kretatulpanen. Vi hade fått lite tips om var vi kunde gå.
Yes, vi hittade några, detta i en inhägnad äppelodling. På betat mark såg vi inga. Vi kom också förbi några större vattensamlingar som bildats efter de senaste dagarnas regnande. Vid den större av dem blev vi överraskade av en stor flock grönbenor, säkert bortemot etthundra.
På morgonen nästa dag åkte vi bort till den ännu stängda entrén till Samariaravinen. Mest för att kolla snöläget på de höga topparna. Det var fortfarande mycket snö.
Efter den titten gjorde vi en liten kort vandring på en led på berget bakom hotellet. Det första delen hade dom kunnat stryka, men den blev det bättre. Bland annat var det en mycket bra utsikt över platån.
På slutet går man asfaltvägen tillbaka till hotellet. Då passerar man Kretas djupaste grotta. Men vi var inte så sugna på att gå ner där...
Vi avslutade vår Kreta-resa i Chania, vårt flyg hemåt skulle ju gå därifrån. Vi hade dock en dag över och for ut på halvön Akrotiri. Vi ställde bilen i Stavros invid den berömda stranden där filmen Zorba delvis spelades in. Där börjar en vandringsled "Kloster-leden" som går österut i en grund ravin i bergsområdet där. Vi har gått den förut och sett de tre klostren varav ett är i bruk. Den här gången räckte inte tiden till mer än att gå ett par timmar fram och tillbaka.
Det här besöket på Kreta var ju vårt första vårbesök. Det gav verkligen mersmak med grönska, blommor och fågelsång. Appen Merlin var till stor hjälp och glädje när vi sökte bringa reda i den rikliga fågelsången. Temperaturen i luft och vatten var bra och ungefär lika som den brukar vara på hösten. Det blir helt säkert fler vårbesök. Mersmak var också att vi upptäckte området runt Sougia. Fina vandringsmöjligheter där.
