En stor del av talloljan från Arizona Chemicals fabrik som hamnade i havet kletade ner kilometer efter kilometer med stränder i Söderhamns skärgård, i naturreservat, på bryggor och på badstränder. Tyvärr var det högvatten då utsläppet skedde och oljan ligger nu i en bred zon högt uppe på stränderna. En hel del olja verkar också ligga på bottnen strax utanför stränderna.
Kustbevakningen samlade relativt snabbt upp den olja som flöt omkring på havet. Men det stora problemet visade sig vara den olja som fastnat på land. Med facit i hand skulle Kustbevakningen gjort allt den kunnat med länsar för att hindra att den flöt iland.
De senaste veckorna har kommunen lett ett både tröstlöst och heroiskt saneringsarbete. Med kratta, hink och spade har kubikmeter efter kubikmeter samlats ihop och per båt transporterats bort i vita platsbehållare.
Saneringsarbetet utfördes av riktiga hjältar som i kyla, vind och enkla förhållanden tålmodigt krafsade bort oljan från stenar och bryggor. Många jobbade t o m långa stunder ute i det iskalla vattnet för att kratta ihop det som sjunkit ner på bottnen. De borde prisas och få medalj!
Det var en kamp med tiden och nu när saneringsarbetet avbrutits av vintern ligger tyvärr det mesta kvar och väntar på vårens sjöfåglar och sommarstugeägare. Man ser inte direkt fram emot att se skiten ligga kvar där efter att snön och isen försvinner igen.
Stränderna blir sannolikt obrukbara för lång tid framåt. Barn och barnbarn kommer inte att som vanligt kunna leka nere vid vattnet. Båten kan man drömma om att ta i bruk. Våren blir nog tyvärr inte den glädjens årstid den brukar vara i Söderhamns skärgård, utan den kommer att vara klädd i talloljans kletiga sorgflor. Den sorgen borde Arizona Chemicals kompensera skärgårdsborna för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar