Fredag 6 juli, jag har just anlänt till stugan på Skatöns södra sida – i morgon kommer barnbarnen. Årets sommarsemester är dock ingen annan lik, stranden är sen ett drygt halvår nersmetad med talloljan från Arizona Chemicals, som lurar där på andra sidan fjärden i diset. Ska barnbarnen kunna vara nere på stranden? De brukar älska att vara där, klättra bland blocken, kasta sten och plaska med fötterna i vattnet.
Kommunens sanerare har heroiskt kämpat med eländet under vintern, våren och försommaren. De har tydligen prioriterat att sanera kring bryggorna inför stugsäsongen. Jag bestämmer mig för att gå ner direkt för en inspektion med fokus på barnbarnens möjligheter.
Jämfört med hur det såg ut i jultid, då talloljan låg tjock både på stranden och ute i vattnet, är det nu förstås ofantligt mycket bättre. Det hade jag redan tidigare kunnat konstatera vid flera besök under vår och försommar. Sanerarna har uppenbart gjort ett fantastiskt arbete under mycket svåra förhållanden.
Men vid de tidigare besöken hade jag inte tänkt så mycket på om det faktiskt skulle gå att vara på stranden. Då hade jag mer på håll nöjt mig med att konstatera att det i alla fall såg bättre ut än det gjort förra gången jag var här. Men nu skulle jag göra en mer närgången inspektion och tänka på hur det skulle vara för små barnafötter att springa omkring här.
Tyvärr kunde jag direkt konstatera att detta kunde nog knappast gå. Först nådde jag ”Zonen”, den ca 10 m breda strandremsan som nu var täckt av bark ovanpå den olja som ännu finns kvar i gruset därunder. I Zonen är det dött, inga växter spirar där som ovanför och också nedanför i riktning mot vattnet till. I Zonen är det att gå som på gummiasfalt, det sviktar under fötterna och oljan tränger upp bland barken.
Metrarna närmast vattnet såg på lite håll rena ut, men vid närkontakt visade det sig ligga kluttar av brun äcklig smetig olja lite varstans. De populära klätterblocken intill var fortfarande kletiga, trots sanerarnas ihärdiga arbete.
Klädd som jag var i Teva-sandaler och shorts fortsatte jag ut en liten bit ut i vattnet. Där kunde jag konstatera två saker: gott om små stenar liksom inrullade i ett tunt lager vitfärgad olja och dessutom något som mest liknade stora gråvita hönsägg.
Jag tog upp ett par med handen för att känna och se vad det var. Som mjuka degbollar av olja, jag la dem på en stor sten för fotografering. De hade inte legat där länge i värmen i solen förrän de började liksom kläckas och en brun äcklig sörja rann ut. Likheten med ruttna ägg var uppenbar!
Att ta i dessa bollar med händerna visade sig förstås inte så klokt, händerna stank tallolja. Det krävdes fyra tvättar med diskmedel, lika många med tvål och slutligen en dos rakvatten innan det gick att stå ut med att ha dem intill sig.
Min slutsats av denna inspektion var att det helt klart inte gick att låta barnbarnen vara nere på stranden, särskilt inte på bryggans högra sida där det var värst. Den sidan spärrade jag därför av helt. Möjligen skulle det gå för barnbarnen att vara på den vänstra sidan, men då krävdes först en privat saneringsinsats, eftersom kommunens dito inte lyckats få stranden i användningsbart skick till semestern.
Med spade, diskhandskar och hink samlade jag in småsten inrullade i olja, oljekluttar och ”oljeägg”. Denna smörja la jag i en hög en bit bort bland några block i den ännu inte färdigsanerade döda Zonen. Högen täckte jag sen med s k Eco-bark. Denna bark hade jag hämtat säckavis på cykelkärra vid sanerarnas närmaste camp. Sex-åtta säckar spred jag sen ut ovanpå den bark som var spridd där tidigare, men då uppenbarligen inte i tillräcklig mängd. De populära klätterblocken, som fortfarande var oljebemängda, fick jag spärra av för barnbarnen genom att slänga torra grenar över.
Totalt innebar detta gott än halv dags arbetsinsats, vilken jag utgår ifrån att Arizona Chemicals välvilligt kommer att ersätta mig för.
När väl barnbarnen sen kom dagen efter min privatsanering var förstås det första de ville göra att springa ner på stranden och kasta sten. Jag tog dem i hampan och fick inleda besöket med en lång föreläsning om talloljan och alla de restriktioner i strandens nyttjande som nu gällde: gör inte så, spring inte dit, klättra inte där…
Det var inledningen på stugsemestern på Skatön 2012, starkt präglad av talloljeeländet.
Avslutningsvis vill jag ånyo uppmana alla drabbade: polisanmäl Arizona Chemicals för miljöbrott och begär ersättning av företaget för uppkomna skador på egendom och livskvalitet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar