Debatt med Skogssällskapet i Hallands Nyheter om granskogen

Här är Skogssällskapets inledande inlägg. Budskapet var att granandelen i skogen bör minska, detta för att minska känsligheten för stormar:  https://www.hn.se/%C3%A5sikter/ordet-%C3%A4r-fritt/s%C3%A5-skyddar-vi-hallands-skogar-mot-vinterns-stormar-1.63041149

Min replik nedan på ovanstående debattinlägg:

Hur mycket eller lite gran är "lämpligt?"

I Hallands Nyheter 4 januari skrev Olof Stenström och Karin Fällman Lillqvist från Skogssällskapet om skogen i södra Sverige. Med referens till stormen Gudrun 2005 resonerade de om trädslagen. Granskog blåste i stor utsträckning omkull. Nu menade de att det bör bli mindre gran: ”Sluta plantera gran på mark som inte lämpar sig för granskog”. Efter Gudrun kunde man tro att skogsägarna skulle satsa på annat än gran. Men så blev det inte. Till detta bidrog de omfattande viltskadorna vid föryngring av alternativen tall och löv. 

 
Det är oklart för mig varför deras artikel kommer just nu. Men jag gissar att de tagit del av IPCC:s bedömning att stormfrekvensen ökar. Artikelns budskap är viktigt men jag menar att deras perspektiv, målbild och verktygslåda borde preciseras.

Hur mycket eller lite gran är ”lämpligt”? Halland är det landskap i Sverige som har störst andel gran, drygt hälften. Detta är anmärkningsvärt då gran inte ens finns naturligt här. När granen vandrade söderut efter istiden gjorde den halt före de sydligaste landskapen. All granskog i Halland är således ett konstlat landskap. Kanske noll procent gran därmed vore en lämplig nivå?
 
Granen producerar en massa ved, men är också ett i flera avseenden problematiskt träd. Det inte bara blåser omkull. Det drabbas dessutom ibland av insekter och är känsliga för brand. Dessa effekter är även de skäl att överväga en minskad areal gran. 
 
Alldeles på slutet i sin artikel nämner författarna  två andra positiva effekter av att minska andelen granskog i landskapet: den biologiska mångfalden ökar och det blir mer attraktivt för människor att vara där. Granskogen är snårig och tät i den första delen av omloppstiden. Inte många växter trivs därunder. Då är den knappast heller tillgänglig för friluftslivet. 

 Författarna borde fundera över även andra skäl, än stormkänsligheten, till att minska granskogen. Också över vilken andel granskog som är eftersträvansvärd. Och slutligen, hur ska man nå dit? Vilka är incitamenten för de enskilda skogsägarna?

Så här såg min replik ut i tidningen: