Norrut från Uppsala mot Gävle går Upptåget. Det är avgång varje timme. Två av stationerna är Älvkarleby och Marma. Sträckan dem emellan löper parallellt med dels Dalälven, dels Upplandsleden. Avståndet är 13 kilometer.
Om du bor i metropolerna Uppsala eller Gävle är logistiken för en vandring på Upplandsleden från A till B lätt fixad. Om man vill gå söderut eller norrut kan väljas. Vi valde söderut då det var en lite kall nordlig vind. Annars hade vi nog gått norrut för att få det finaste på slutet.
Båda orterna är små och det finns vare sig stationsbyggnad eller café. Vänta får man göra i enkla vind- och regnskydd. Är det dåligt väder med kyla gör man därför klokast i att passa tågtiderna.
Vi tog tåget 7 april. Det hade snöat nån dag tidigare. Direkt då vi klev av tåget i Älvkarleby möttes vi av bra skyltning mot leden. Man passerar strax Laxön. Sommartid kan det eventuellt löna sig att gå ut på den, det kan finnas både café, utställning och butiker.
Därefter möter det stora vattenkraftverket med dammar och turbinbyggnad. Det ligger 8 kilometer från mynningen. Verket har fem turbiner och en fallhöjd på 23 meter. Det byggdes för lite drygt hundra år sedan. Effekten är nu efter uppgradering 125 MW och årsproduktionen 530 GWh. Verket är nummer 37 i landet.
Därefter dök de orange markeringarna upp. De ledde oss förbi ett mindre område med verkstäder, lagerlokaler etc. Och strax var vi i skogen. Det var mest tall, men även en del gran och björk.
Stigen följde älvbrinken söderut. Med vattenkontakt mest hela tiden. Det var gott om bord längs hela sträckan, även ett par vindskydd. Vi tog en fika intill vattnet, solen värmde. Blåsipporna hade slagit ut i backen intill.
 |
Efter en tredjedel av sträckan nådde vi Gropholmarnas naturreservat. Där fanns en del riktigt grova träd, bl a ek och tall.
En gråspett trummade frenetiskt. I älvfåran fanns spår av bäver. En del träd på land hade försetts med stålnät för att hindra bävrarnas framfart. Det var vackert ut över vattnet.
En stund därefter kom vi ut på nån betesmark, med en kraftledning i skyn. Stigen svängde lite höger och där kom vi in i en granplantage på tidigare åkermark. En rätt trist syn med granarna i raka rader.
Tack och lov kom vi snart in i mer normal skog. Mellan stigen och älven upptäckte jag flera små bokträd, 1,5-4 meter höga. De hade kvar en del av fjolårslöven. Dessa lyste i brun-orange, därför kunde jag upptäcka dom. Boken växer inte naturligt så här långt norrut. Så jag förvånades. Sannolikt har nån fågel spridit ollon från nån park eller trädgård med planterade bokar.
Strax, och i höjd med Laforsens kraftstation, började vi fundera hur långt vi hade kvar till Marma station och tåget. Det går nämligen bara en gång i timmen. Och vi ville inte sitta där och vänta i kylan. Det såg alls inte bra ut, vi hade fem kilometer kvar och endast en timme att tillgå.
Vi bedömde att det fanns en liten chans. Och satte högsta fart. Ibland till och med lite lätt joggning. Vi följde leden ibland, på några ställen blev det eget vägval. Vi hann precis med endast en minut till godo. Skönt att sitta ner i tåget och äta upp resten av matsäcken.
Sammantaget en mycket bra vandring. Det tog fyra timmar och var de angivna 13 kilometrarna. Vackert, lättgånget, intressant, varierande, bra uppmärkt, bra med bord. Jag uppskattade att det var helt platt, har aldrig gillat uppförsbackar.
Ge det en chans!
Tunn röd linje på östsidan älven är leden vi gick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar