Töfsingdalens nationalpark sägs vara en av landets minst besökta. Jag förstår det. Det krävs en dags vandring för att ta sig dit från Grövelsjön i norra Dalarna. Och dessutom två nätters övernattning i Hävlingestugorna nära parken. De sköts av länsstyrelsen i Dalarna.
Parken är dessutom lite svår att ta sig fram i. Området består av kalfjäll, fjällbjörkskog, granurskog och gammal gles tallskog. Marken täcks i stor utsträckning av block. Det saknas markerade leder. Vid den södra kanten ligger ett radband små sjöar. Längs dem finns antydan till spontan stig som man kan testa.
Vi utgick från Uppsala och åkte tåg till Mora. Sen buss därifrån till Grövelsjön. Den resan tog en dag. Den första och sista natten bodde vi på STF:s fjällstation där. Ett bra boende. En god middag väntade då vi anlände 19.30 på kvällen. Rummen är små men bra.
Efter frukost bar det av 13 km mot NO med Hävlingestugorna som mål. Jag hade redan i april bokat en för fyra personer. Förutom kärestan var det två f d kolleger som anslutit.
Turen, som mestadels går över kalfjället var väl egentligen rätt enkel. Men den här dagen blåste en hård vind snett framifrån, uppskattningsvis 15-16 m/s. Den första rasten efter ca fem km möjliggjordes av ett stenblock som vi tog skydd bakom. Efter ca tio km välsignades vi av ett rejält vindskydd vid leden. Där delade vi på utrymmet med en tysk ungdomsgrupp som var på tälttur.
Hävlingestugorna ligger insprängda vid sjön bland björk och sten. De var en positiv upplevelse. Ett knappt tiotal fyrabäddsstugor finns som kan bokas. Standarden är överraskande hög. Det enda man måste ta med dit är mat och reselakan. Gas och ved finns. Vatten tar man i bäcken intill. Bada kan man göra vid bastun vid sjön. Bastun bokas av stugvärden. Torrdass finns. En stor stuga med åtta bäddar kan inte bokas och är alltid tillgänglig.
Vi sov gott i stugans våningssängar. På förmiddagen gick vi den dryga kilometern till hörnet på parken. Som en markering av områdets betydelse fann vi varglav på några torrfuror nära parkens entré.
Alldeles på andra sidan bron finns stora skyltar med info om parken. Vid dem börjar den antydan till stig som följer sjöarna sydöstut. Vi sökte oss fram där i den glesa tallskogen. Det gick rätt bra.
Efter ett tag rastade vi vid sjökanten. Vi såg på sjön ett par storlom, en ensam smålom, och en andhona med ungar. Oklart vilken art. I luften flög sädesärlor, gulärlor och tornseglare.
Vi valde sen ut en del av sluttningen som på kartan såg mindre blockig ut. Där gjorde vi ett försök att gå upp till kalfjället. Det gick ganska bra att ta sig fram, men vi vände om innan målet. Vi såg flera grova tallar. Vi såg även spår av att enskilda träd fällts, detta i form av olika höga stubbar. Gissningsvis har samerna tidigare ägnat sig åt husbehovshuggning.
Vi gick ut ur parken på bro över ån mellan de små sjöarna Särsjöhån och Lillhån. Då hade vi varit i parken 4,5 timme. Därifrån var det lätt att söka sig till leden som går tillbaka mot Hävlingestugorna. Där blev det bad, bastu och middag. Vi levde på frystorkat till både middag och frukost, detta för att hålla ner vikten i ryggsäckarna. Totalt gick vi under dagen cirka en dryg mil.
Nästa dag skulle vi återvända till Grövelsjön för övernattning innan hemresa. Min första tanke var att gå tillbaka dit samma väg som vi kom. Men en av medvandrarna kom på en bättre idé.
Så vi gick en led mot byn Sylen i Norge vid sjön Grövelsjöns norra ände. En vacker och lättgången led på ca 12 km.
En båt ”Sylöra” trafikerar den långsträckta sjön. På morgonen hade vi lyckats ringa och beställa plats på båten. Det blev en skön och trevlig omväxling att åka båt en stund. En bonus visade sig vara att kaptenen var från Askersund. Vi hade en del gemensamma Närkeminnen att prata om.
Längs båtfärden visade han på ett minne från kriget. Skelettet av ett tyskt bombplan vilar i sjökanten på norska sidan. Det hade bombat i Narvik och sen träffats så man tvingades nödlanda på sjön. De sju männen ombord klarade sig och tvingade sig under vapenhot till mat och övernattning. Nästa dag hämtades de av ett tyskt sjöflygplan.
När vi steg i land återstod sen knappt två km att gå till STF:s fjällstation i Grövelsjön. En god middag väntade.
Nästa dag for vi hemåt Uppsala igen. Denna gång per bil som de medvandrande kollegerna kommit i (från besök på Fulufjället).
Sammantaget ett väl fungerande, vackert och intressant besök i Töfsingdalens nationalpark. Den 27:e i ordningen. Nu återstår fyra. Det blir förhoppningsvis nästa år.
Vår ungefärliga rutt:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar