söndag 20 mars 2016

Dimmig vandring Agerör - Glommen på kusten i Halland


Den här dagen skulle Facebook-gruppen "Promenera i Falkenberg med omnejd" göra ett nytt försök med vandringen från Agerör hpl (buss nr 7 Falkenberg - Glommen) till Glommen. Förra gången regnade och blåste turen bort för alla utom jag själv (se ett tidigare inlägg). Vi ville passa på före 1 april då en del av sträckan är avlyst för fågelskydd. Sträckan är cirka sex kilometer enkel väg.

Den här dagen hade SMHI utlovat strålande sol. Men likt ett antal dagar nu på slutet har solen kommit först på eftermiddagen. Före lunch har det mest varit en tung dimma. Det är som om att SMHI inte har förstått att när varm luft kommer västerifrån över det fortfarande kalla havet så uppstår en tjock dimma. En dimma som ligger kvar dagar som denna när det knappast alls blåser.


Kärestan och jag tycker om att gå lite längre turer så därför började vi med att gå turen baklänges från Glommen där vi numer bor. Detta för att möte de andra vid Agerör dit de skulle komma med bussen inifrån Falkenberg.

Dimman vilade tung över Morups tånge. Fyren syntes endast lite vagt. Fjolårsgräset var välfyllt med droppar av dagg. Stenblocken vid stranden förlorade sig bort i det grå diset över havet som man fick fantisera om att det fanns därute.


En längre tid nu hade det nu varit lågvatten. Vid Korshamn, liksom vid Breviken vi passerade innan Tången, var det mer sand än vatten. Där vid Korshamn finns strax utanför norra stranden en lång smal strandrevel. Nu när allt var stilla flöt himmel och hav ihop så att upp kunde vara ner och ner kunde vara upp, då strandvegetationens vinterståndare speglade sig i vattnet.


Söder om Korshamn breder en ny strandhed ut sig med flera grunda vattensamlingar. Där dök den, för mig numer bekanta pilgrimsfalken, upp igen. Jag har sett den på samma plats flera gånger. Det är en storväxt falk och av den anledningen tror jag det är en hona. Hannarna är mindre. Nu satt hon där borta i dimman på en smal liggande stock. När vi närmade oss och hade cirka femtio meter kvar, då lättade hon med snabba vingslag för att sen sätta sig igen lite längre bort där grässvålen övergår i stenig strand.


På vägen tillbaka gick jag fram och tittade närmare på den stock som falken suttit på. Det var blodigt och fullt med fjädrar av en kråka. Några meter bort låg det fullt med vita fjädrar, sannolikt från ett tidigare kalas på en mås eller trut. Nu förstod jag bättre varför den flock med vitkindade gäss, som jag nyss upptäckt alldeles intill, hade vågat vara så nära falken.


På den vidare färden längs stranden vid Olofsbo passade jag på att plocka upp skräp i en säck jag hittat på stranden. Vi mötte de andra vid småbåtshamnen strax söder om stranden. Där hade jag förresten bara några dagar tidigare fått se min första bruna glada. En helt överraskande observation, jag var då inte ens ute för att skåda fågel utan på väg per cykel in till Falkenberg. Någon har berättat för mig att här tidigare tydligen var en räddningsstation. Nu var hamnen tom. Det mest båtlika var ett gammalt båtvrak på land.


Dimman låg fortfarande tät då vi alla gick tillbaka mot Glommen. Vi tog en fika i tallskogen vid Morups tånge fyr. Detta på den plats där fågelskådare ofta står och skådar på sträckande fågel utanför Tången. Där är bra skydd för vinden både från söder och norr. Vi passade på att twittra lite med fyren, vilken som alltid var på hugget och svarade nästan direkt.


Den avslutande stäckan gick vi längs Fyrvägen mot Glommen, där vi tog en extra runda till hamnen innan Falkenbergarna tog sig mot den väntande bussen vid Handlar'n. Ännu en fin vandring var till ända, då det som ofta visat sig att det är lyckat att ge sig ut även om solen inte strålar.










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar