Säger man sjö eller hav?

Samtal en morgon vid vårt frukostbord i fiskeläget Glommen vid den halländska kusten mot Kattegatt:

Den ene sa "Jag går ner sen till sjön efter frukost för att ta ett par bilder."

Den andre sa "Du kan väl inte säga sjön, det är ju ett hav!"

Det blev då ett visst diskuterande om detta, vad som gick för sig att säga och inte. Vi kom inte till nån konsensus. Jag tror vi var inne i vad samhällsvetarna skulle kalla en "diskurs". Till saken hör att vi är nyinflyttade från Uppsala, d v s inlandsbor (sen 40 år). 

Forskartyp, undersökande bloggare och ordvrängare som jag är tänkte jag att detta måste jag gå till botten (!) med.

Sagt och gjort så mejlade jag runt frågan till ett tiotal personer jag känner runt Sveriges långa kust. Frågan gällde främst vad lokalbefolkningen som bor på kusten säger, inte sommargästerna från inlandet således. 

Frågan var alltså: säger man "sjö" eller "hav" i meningar som: 

Jag går ner till "sjön"/"havet" för att se till båten.

Jag är ute på "sjön"/"havet" och fiskar. 

Följande fick frågan:

KJ Bohuslän

WS Halland

WG Skåne

MH Småland

JB Gotland

IH Stockholm-Roslagen

TH Hälsingland

PS Medelpad

GE Västerbotten 

Svaret var entydigt, man säger "sjön". Några varianter på detta förekommer dock, som ibland "sundet" både vid Öresund och Kalmarsund, samt "vattnet" i Stockholm. "Havet" använder ingen i detta sammanhang.

Entydigt var också att om någon istället säger "havet" så är det fråga om tillresta inlandsbor. Någon påpekade att detta faller sig naturligt eftersom deras "sjö" är den insjö som de har i närheten av där de bor. För boende i inlandet av Gotland påpekades att dessa faktiskt säger "sjö" om havet, men deras insjöar kallas ju "träsk". 

Av intresse i sammanhanget och en aspekt på ovanstående är hur vi som bor nära stranden beskriver var vi bor för andra. Om jag skulle beskriva var jag bor för en annan som bor lite inåt land i Glommen, skulle jag säkert säga "nere vid sjön". Men vore det för någon gammal polare från Mälardalen skulle det bli "vid havet i Halland".

Noterbart är att de som arbetar på båtar på världshaven ju heter sjöman och sjökapten. Jag kommer också att tänka på de sjöbodar som ligger vid havet. Och att "sjöstuga" är ett begrepp som avser en strandnära extrastuga för de lite mer besuttna som innehar en lite större fastighet en bit inåt land. Jag har själv haft förmånen art övernatta i en på Gotland. Strax söder om Glommen i riktning mot Morups tånge och fyren finns en fallfärdig gammal hallandslänga i kanten på strandängen. Rucklet har ett namn som framgår av en skylt på huset: "Sjöstugan".

De stora haven har ju lite varierande namn, t ex Indiska oceanen, Stilla Havet och Nordsjön.  Ingen konsistens där inte.

Östersjön och dess huvuddelars namn är härvidlag en gåta. Egentliga Östersjön, d v s upp till Åland, heter ju "sjön" fast den är avsevärt mer salt än Bottenhavet som salthaltsmässigt liknar mest en sjö. Rena snurren således. 

Ett par av dem som jag kontaktade i ämnet tyckte det var en kul och intressant fråga som nog skulle intressera programmet Språket i Sveriges Radio. 

Kanske skickar jag en länk dit.

Mission completed!

För att smälta detta ska jag nog ta och lyssna på Jussi Björling en stund. Låtvalet är givet: Till havs...